Attan ta svinen

De har smällt med smällare och fyrverkerier i flera dagar till och från. Nu har de hållit på intensivt i tre-fyra timmar och det är fortfarande tre timmar kvar till tolv-slaget. Kan man inte klara sig med en timme? Till ex halv tolv till halv ett?

När fan tror de att en skiträdd hund skall kunna kissa? Skäms på alla förälder som inte lär sina barn hyfs och skäms på alla vuxna som inte har den minsta omtanke om våra husdjur.

Som tur är ligger Mimi i soffan och bryr sig inte ett dugg. Madde däremot var vettskrämd hela nyårsveckan vartenda år. Själva nyårsafton låg hon och skakade på badrumsgolvet medan saliven rann ur hennes mun.

Så jävla onödigt.

Två favoriter




Mimi berättar om senaste skogspromenaden


I går var vi på lååång skogspromenad.



Jag studsade iväg.



Ibland låg jag som ett streck.



Och andra gånger sprang jag som attan.



Jag hälsade på andra hundar.



Och så tvingade matte mig till en paus så att vi fick byta
skyddet på tassen.



Kollade terrängen ifall det kunde finnas kaniner.



Hittade kaninbajs.



Gödslade lite.



Och sen gick vi hem.

Mimi berättar om sitt senaste veterinärbesök




I tisdags var vi hos veterinären igen.



Först fick vi vänta i väntrummet.



Och vänta..



Rätt uppenbart var det för sköterskan att vi skulle kolla min tass.



Hon tyckte att stygnet i trampdynan satt bra och att det läker bra.



Veterinären kom också in och sa PRECIS samma sak.



"Men var det inte något annat också?", frågade sköterskan.



"Just det! Hon har ju dragit åtta tänder också".



Jag fick gapa länge. Men hon tyckte att det också läker fint.



Efteråt fick jag massor av beröm av matte. Och godis förstås.



Här är jag inte riktigt säker på om jag vill gå hem. Det är rätt
kul med all uppmärksamhet man får hos veterinären. Dessutom
hjälper de en när man har problem, så som jag har haft nu.



Shit! Vad trött jag var när jag kom hem.



Jag får ha strumpa och skydd på tassen några dagar till och riktiga tuggben får jag vänta med några dagar, men jag lider ingen nöd. Tassen känns bra och jag är hur pigg som helst.

I skrivande stund (vi kör med telepatiska inlägg, jag skickar meddelanden till matte och hon skriver) ligger jag och snarkar i soffan.

Julen är över


Nu laddar vi inför nyår.

Men JAG då?



Mimi myser med Janne. :(

Vett och etikett


Janne dummar sig


Svorskan:
Cockrar doftar speciellt.
Janne: Doftar inte Mimi bara hund?
Svorskan: Nej, hon doftar cocker ..och Mimi.
Janne: Jag tycker hon doftar skog.
Svorskan: Skog?
Janne: Ja, eller gammal mossa.
Svorskan: ??

En liten tjuv


Dottern tyckte att även Mimi borde bli julefin.





Hoppas alla hade lika mysigt som vi. Riktigt, riktigt mysigt var det. Olyckan var nära dock. Vi stod i köket och plötsligen hörde jag ett litet prasselljud från vardagsrummet. Instinkten sa mig att något var helt fel. Jag störtade in i vardagsrummet och där stod Mimi med huvudet i Aladdin-asken. Ingen hade ätit av den innan, så jag kunde lätt räkna ut hur många bitar hon hade fått i sig. Tre bitar var det och två var ljus choklad och en mörk. Choklad är ju livsfarligt  för hundar så det nästa jag gjorde var att Googla och läsa på. Mängden var sannolikt ofarlig för Mimi, men jag hade ögonen öppna då reaktionen kan komma först 4-5 timmar senare.

Nu är det två saker jag skall. Jag skall alltid ha aktivt kol hemma som jag kan ge henne eller någon annan om man har fått något giftigt i sig. Det andra jag skall är att lära mig hur jag får en hund att kräkas. Tack och lov gick det bra. 

Ha en fortsatt God Jul!



UPPDATERING:

Alla barn kan få en vit jul

I morgon, julafton är det exakt två månader sen jag fick fyllt mitt liv till randen på ett positivt sätt. Jag tror jag har blivit mer beroende av Mimi än hon av mig. Hon är så nära hela tiden på ett icke-tjatigt sätt. Hon är "bara där".



"Gamla" bilder:

Samma dag jag tog över Mimi.




Efter ett par dagar hemma badade vi.




Kamning, borstning och föning älskar hon.




Jag är kär i den lilla damen.




Och som mest njuter jag när hon springer lös. Att se hennes
glädje då är det ultimata.




Nu tänker jag se till att komma i julstämning med att göra norsk surkål (skall INTE förväxlas med tysk surkål!) som måste finnas till middagen i morgon:

Ribbestek, surkål (INTE tysk variant), poteter og tyttebærsyltetøy. (Roligare på norska än svenska, eller hur?)

Jag kanske värmer lite glögg ikväll också? Resultatet kan bli en rätt rolig kvällsrunda med Mimi. Småsnurrig matte med småvirrig hund.


Apropå alkohol, så är rubriken menat som ett budskap.

Mimi är trumpen


Mimi i Jannes knä.

Mimi förknippar nog det att det är bäddat i matrummet med att Janne är här. Jag har precis gjort det och när Mimi såg det började hon snurra runt mig, svansen gick (om möjligt) ännu fortare och hon tittade frågande på mig med sina vackra ögon. Så jag svarade: "Ja Mimi. Janne kommer, men inte än". Nu ligger hon med ryggen till, lite trumpen och tycker att han borde komma på studs.

Mjuk och varm


Här sitter jag.



Känner mig lite iakttagen dock.



En sån nätt, mjuk och varm morgonpuss får jag varje morgon.

God morgon! :D

Ockuperat blogg

Mimi fick ett meddelande med beröm för att hon är så duktig på att inte röra sin skadade tass. Så här svarade hon då:

Tack! Jag är lite imponerad över mig själv också om jag skall vara ärlig. En sak som hjälper är att varje gång matte säger jag är duktig så tänker jag att jag kanske får en godisbit. Och om jag inte får den direkt, så tänker jag att den jag får nästa gång kanske är lite större bara för det. För hon säger väldigt ofta att jag är duktig. Jag får inte fullt så ofta godis (hon är lite snål!!), men jag överlever nog.

Vad kul att du smsar mig. Egentligen hade jag velat ha egen mobil, det hade varit lite småroligt att få helt egna sms. Precis som jag gärna vill en egen blogg, men när det gäller den biten har jag mer eller mindre ockuperat matte sin ändå.

Slafs!

Lägesrapport



Jag har ju inte ALLS skrutit om Mimi innan (hehe), så jag tänkte passa på nu. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det är av största vikt att hon inte slickar på sin tass (där hon som känt har fått sy ett stygn). Hon rör den inte alls! Jag har två strumpor utanpå varann med gummiband runt när jag är hemma. Går jag ifrån henne drar jag på en extra strumpa. Hon är nämligen inte typen som börjar bita eller dra i strumpan, största faran är att hon slickar och slickar så att bakterier från mun når såret på trampdynan. Men det gör hon inte. Strumpan är aldrig fuktig, jag har kollat. Och när vi går ute så drar jag tre bajspåsar utanpå varann på samma sätt. Hon låter det vara.

Vi har inte använt kragen (läs: den förhatliga tratten) en enda gång. Duktiga Mimi.

Min typ av klaustrofobi




Jag verkligen hatar den där tv-reklamen för Jokk bärdryck när tjejen nära på drunknar i ett kärr/våtmark eller vad man nu kallar det. Jag blir illamående på riktigt och får vända mig bort, varenda gång.

Tratt-ta-ratta-taaaa

Nu har vi varit hos veterinären IGEN. Jag kände mig som en hönsmamma, men revan under trampdynan på Mimi var som en flik. Vi fick betyget "bra jobbat" (inte infekterat och såret är rent), men veterinären höll med om att den fliken riskerade att förbli en flik om inte man satte i ett stygn. Mimi fick lokalbedövning, vi skrapade lite och sydde ett stygn (veterinären alltså, inte Mimi). Och så fick vi med den förhatliga tratten hem. Jag sätter inte den på Mimi i onödan så ni får klara er utan bild tills hon verkligen behöver ha den på.

Vi skall på återbesök den 27.dec när det gäller tänderna som drogs och då kollar de tassen samtidigt. Runt 10 dagar skall vi hålla på med strumpa på tassen och bajspåsar virar jag runt när vi går ut och så den där jäv.. tratten.

Morgonseg


Ibland vill man inte stiga upp.




Men det är väl lika bra att strecka på sig och sätta fart.


God morgon! :D

Mimis spinningpass



Mimi tappade skyddet på tassen på morgonrundan. Revan hon har fått på tramdynan verkar inte störa henne, även om hon gärna hade slickat om det hade gått.

Jag tycker dock att det borde ha läkt bättre, men revan sitter lite konstigt till. Det är inte infekterat, men jag kommer att gå till vetrinären med henne i morgon för att få någon som KAN detta att titta på det.


När tassen ändå hade blivit skitig och blöt så bestämde vi att det var dags för ett bad. Tyvärr tog jag fram kameran lite sent, hon körde världens spinningpass innan jag började filma. Men lite ser man:


Mot eller med och sånt

En uppförsbacke är rätt tufft oavsett om det är fysisk eller om det är en beskrivning för hur man mår psykisk. Vet man att efter motgång kommer medgång, så känns den där uppförsbacken mycket bättre. Det är kanske sånt man kallar livserfarenhet.

När jag cyklar till affären för att handla och det är motvind tänker jag: "Vad bra! Det betyder att jag får medvind hem!". Om jag har medvind märker jag inte av det, men på vägen hem när motvinden märks tänker jag: "Tur jag snart är hemma!". Det är väl det man kallar positivt tänkande?



Man skall uppleva motvind för att uppskatta medvind.

Lätt blandning

Mimi berättar:


Myser i soffan.




Massage är inte att förakta.




VERKLIGEN inte!




På skogspromenad.




Ibland går jag mig egen väg.



Men sen ångrade jag mig.



Matte ropade nämligen "Hit!" och för de som inte vet betyder
det godis!




På morgonpromenad. Jag äter gräs (alternativt skiter jag ;D).




Lydnadsträning kallar matte detta. Jag kallar det "godistajm!".




Matte blir stolt av såna här bilder, så jag ställer upp och poserar.




Men egentligen är detta mig. Fri att nosa, fri att springa. That´s life!

Gamla meriter


Bild av Mimi från november 2005.

Mimi och jag har Googlat lite och hittade bilden ovan. Sen har Mimi BIR, CERT och CACIB från utställningar i sin pura ungdom. BIR betyder "Bäst I Rasen", CERT är jag inte helt hundra på, men CACIB skall vara att man har blivit utställd i minst tre olika länder. Tror förresten att CERT handlar om hur många gånger de har blivit ställt ut i samma land. Inte konstigt att den lilla damen gillar att åka bil.

Jag har också hittat information om att hon var en bland åtta syskon. Mimi har själv haft en valpkull, men det hittar jag ingen information om.

Jag misstänker att hennes utställningskarriär tog slut när hon blev gott vuxen då hon är lite i underkant när det gäller storlek. En LITEN dam. En PIMPINETT liten dam.

Det är synd om männen

Det är något som retar mig när det gäller prat om feminism och genus och allt sånt. När det diskuteras så utgår man ifrån att alla lägger samma betydelse i "att vara kvinna" och vad det betyder för den enskilde individen.

Jag känner mig ärligt talat inte begränsad som kvinna. Jag känner att jag kan vara dominant, arg, ta för mig, bete mig som en "karl" och klä mig precis som jag vill. Antigen är jag dum i huvudet som inte inser att "det att vara kvinna" begränsar mig eller så handlar det helt enkelt om min inställning och tryggheten i min egen könsroll.

Tar du dig fram här i livet med inställningen att du får mindre eller måste kämpa hårdare än en man för att uppnå det du vill, ja så blir det nog så också. Tar du det som en självklarhet att du får vara som du är, så funkar det. Och funkar det inte, så skit i de.

Jag vill vara KVINNA på gott och ont. Det begränsar mig inte ett dugg. Heller tvärt om. Det sista jag hade velat vara är en man. Det är synd om männen. De förväntas tjäna mer än kvinnan, de skall vara stora och starka och de kan inte bli gravida och föda barn. Inte får de sminka sig eller raka hela kroppen utan att någon reagerar heller. ;)

Det är okej att debattera och alla får tycka som de vill, men utgå inte ifrån att kvinnan är underlägsen. Jag ser rött när jag hör sånt! JAG är inte underlägsen någon man och ingen man är underlägsen mig. Det är att göra sig själv till offer när man väljer den vinklingen. INGEN är offer. Vi skall ha jämställdhet och vi kan kämpa för enskilda saker, men ingen står över någon annan. Att säga att kvinnan rent allmänt är underordnat mannen i dagens samhälle är det samma som att säga att alla kvinnor är idioter och att män är svin. Det ÄR inte så numera, men för den enskilde individen som inte tar för sig upplevs det säkert så. Men det gäller ju inte enbart kvinnor, det gäller män också. Det som saknas är att män börjar ta upp allt som inte känns rättvist för de, så kanske fler hade sett att det finns två sidor av samma mynt.

Ett exempel: Varför är det dåligt att vara piga? De gör ett jätteviktigt jobb. Om kvinnor själv hade börjat höja yrket upp i skyarna så hade inställningen ändrats. Allt handlar om hur vi väljer se det. Det som är ingrott från gammalt av är inte något vi behöver köpa som dagens sanning. Ändra inställningar gör vi om vi själva uttrycker oss rätt.

Formulera och debattera rätt, annars stjälper man mer än man hjälper. Fel ordval förstärker. Rätt ordval påverkar positivt för en bra utveckling.


Nu måste jag avsluta för Mimi vill ut och kissa.

Äckligt, men ändå vill jag ha mer



Jag har slagit in 17 julpresenter. Mimi strejkade. Hon låg på rygg på soffan istället. Hon verkar återhämta sig bra efter ingreppet i tisdags. Trampdynan på ena tassen verkar också läka utan infektion, men jag håller koll. Det tar några dagar till innan jag litar på det.





Undrar om dottern har tagit fram sin julgran i år. Den hade hon på sitt rum varje jul när hon växte upp. Färdig pyntad och det hela. Kanske inte så snygg, men det är norska flagg på. Sånt är viktigt. ;)

Nu går nog resten av kvällen åt till att fundera på när jag skall städa, när jag skall handla och när jag skall julpynta lite till. Några tomtar och en duk här och där vill jag ha. Det är väl det man kallar för att "slappa"? Typisk. Man tror man slappar, men egentligen stressar man inuti sitt huvud ändå.

Jag saknar fredagsstämningen. Det hjälpte inte att stoppa chokladpraliner i mun heller. När man äter efter LCHF känns det ungefär som när man tar en cigg ett halvår efter att man slutade röka. Gott, men samtidigt äckligt och ändå vill man ha mer.

Olycksfågel (eller rättare sagt olyckshund)


Min fd hund Madde med den förhatliga tratten.


Undrar hur mycket otur man kan ha. Mimi har munnen (Mimi har ingen KÄFT hon har en MUN! ;)) full med stygn. I morse lämnade hon blodspår efter sig när vi kom in. När jag undersökte henne visade det sig att det hade inget med mun att göra, hon har fått en reva i ena tassen precis under en klo.

Jag rengjorde med sårtvätt och tog på bandage. Innan bandaget ville hon gärna slicka, men som tur var så lät hon bli med bandaget på. Jag ringde veterinären och frågade vad jag skulle göra. Så länge Mimi inte slickar på det så kan det gå bra. Slickar hon kan det blir infekterat. En mun full med stygn, smärtstillande och anti-inflammatorisk medicin, kanske en tratt som hindrar rörelseförmåga och en antibiotikakur och på det får hon inte springa lös på några dagar?

Jag håller tummarna för att hon låter bli att slicka på såret.



Så här irriterade och besvikna är vi.

Måste inga måsten

Jag hatar julen. Egentligen mest tiden innan som jag tycker är stressig och inte mysig. Man skall städa, putsa fönster, hänga upp julstjärnor, pynta till jul, baka och handla in och laga massor med mat, köpa presenter, dra hem en gran och pynta den, skicka kort, få kort och komma ihåg att tacka och så skall man vara så himla "glad".

Därför gör jag som jag vill. Jag städar inte till jul, jag bakar inte, jag skickar inga kort (men tackar för de jag får), jag köper ingen gran och behöver inte anstränga mig för att vara glad. Det är jag automatisk när jag får göra som jag vill.

Själva julafton älskar jag. Den har dottern och jag gjort till "vår" dag med egna traditioner där vissa delar inte alls är juliga.

Jag är inte glad för påsk heller. Och inte nyårsafton och inte midsommarafton. Jag är nog rätt anti alla "måsten". Jag tycker om när man på eget initiativ, när man själv känner för det, samlar nära och kära och umgås utan att det finns regler för hur det borde vara.

Numera ser jag JÄTTEMYCKET fram emot jul. Just för att jag har gjort den till min och skiter fullständigt i samhällets normer och regler.


GOD MORGON!  :D

Ny typ av öronproppar


Jag har använt öronproppar för att sova bättre, men inte numera.



Det behövs inte:


Jag har ju Mimi!

Jag har ingen aning om varför jag inte vaknar av till ex tidningsbudet längre, men jag sover faktisk hela natten och längre än vad jag brukar. Okej, hon är mysig, varm och lugnande att ha i sängen, men ändå? Det bästa är att med min nya variant av "öronproppar" blir jag inte svettig i öronen heller.

Jag har nog inte förstått hur mycket jag har saknat hund.

Regn, reflex och på G


Mimi har fått ny regndress, - med REFLEX. Men det ser ni kanske. ;)


Om någon har cockerspaniel och har problem med att hitta rätt storlek i kläder så har märket Hurtta specialstorlekar. Jag köpte regndressen på fyrbent.se. Engelsk cocker spaniel brukar kunna ha storlek 353.

Och i går köpte jag en reflexväst som hon har på sig på våra tidigare morgonrundor i mörkret på vinterhalvåret. Jag ser henne knappt själv när hon springer lös.




Mimi är mer upptagen av om hon får mat snart. Hon är pigg och
glad igen. Inte HELT som hon brukar, men det är på G.

Jag får massor med pussar

Mimis svans har börjat vispa igen och hon är mjuk, varm och underbar precis som hon brukar vara. Dock inte FÖR varm, nosen är lagom småkall och matlusten är det inget fel på.


Så här invirad i en filt låg Mimi i flera timmar i går och kved. Nu
är hon nästan sig själv igen. Och jag får massor med pussar!

Nu testar vi vår morgonrunda och så får jag se hur mycket energi hon har i kroppen. Hon får själv bestämma om hon skall lunka fram eller springa som en galning. Men hon mår helt klart bättre. Mycket av hennes mående i går handlade nog om morfin och narkos.

Att ge henne piller var inga problem. Lite Philadelphiaost runt om fixade den saken. (Madde klarade alltid spotta ut pillret).

Även om jag är övertygad om att min inställning till när och om man skall behandla sjuka hundar är rätt betyder det jättemycket för mig det stöd jag får av er. Jag blev också otroligt glad när jag pratade med Mimis fd matte på telefon i går och hon höll med mig. Tusen tack! Sånt värmer!

God morgon! :D

Sen är det färdigsnackat om det

Jag tog bilder på Mimi och jag videofilmade henne där det hörs hur hon piper klagande. Men det känns helt fel att lägga ut det i bloggen. Min hund skall också ha integritet. Men att säga att hon mår bra är en överdrift.

Nu sa (veterinär-)tandläkaren något som jag tänkte sopa under mattan utan att ens nämna det, men jag känner för att skriva om det ändå. Mimi hade en förändring i en slemhinna till ena tanden. Kanske är det inget, kanske är det cancer. Frågan var om jag ville skicka in det till analys.

Jag ser inte poängen. Jag tänker fortsätta ge Mimi massor med kärlek, omtanke, sysselsättning, närhet, värme och underbara långa promenader i många år till. Skulle det visa sig att Mimi inte lever så länge, så har hon oavsett fått ett hundliv som jag vågar påstå att många hundar kan avundas henne. Jag tycker inte att den sista tiden i en hunds liv skall handla om cellgiftsbehandling eller strålning, SÄRSKILT inte när det handlar om en hund som man inte kan förklara varför hon eventuellt skall gå genom något sådant och där jag inte med säkerhet kan säga att vi kan fortsätta det underbara hundlivet efter behandling.

Så länge Mimi är smärtfri skall vi ha mysigt och roligt. Det är inte mer med det. Och med detta är MÖJLIG cancer sopat under mattan.

Om några dagar är Mimi helt smärtfri och gissa om vi skall ha kul!

Ont i hjärtat

Jag citerar från pappret jag fick med mig hem: "Vi har idag varit tvungna att dra ut 8 st tänder på Mimi på grund av tandlossning".

Det säger nog det mesta om vad hon har varit med om i dag. Nu ligger hon in-, om- och nerbäddad i världens största filt vid sidan om mig i soffan. Hon får smärtstillande några dagar framåt och jag skall även badda med en anti-inflammatorisk salva i hennes mun. Om två veckor skall vi på återbesök och kolla att allt (stygnen) har läkt som de skall.

Hon är helt klart inte sig själv efter narkosen (och även morfin). Omtöcknad, pipig och så ser hon så besviken ut. Det där sista är det nog bara som jag inbillar mig. Känns som att jag plågar henne trots att det är motsatsen det handlar om. Det är inte lätt när man inte kan prata med varann. Det gör extra ont i hjärtat när små barn och djur lider.

Mitt hjärta gråter för Mimi just nu.

Det blir nog bra detta (självtröstande rubrik)


Bild från första dagen hemma, 26.oktober 2011.


Jahapp. Då har jag lämnat Mimi hos veterinären. Tur hon charmar alla för de gick med på att ta henne först nu på morgonen. Jag tar ut en semesterdag. Då kan jag hämta receptet när de är klara, sticka på Apoteket och hämta ut medicinen innan jag hämtar Mimi. Och de trodde att hon är tillräckligt vaken vid tolvtiden. Så skönt!

Det får bli en taxi hem med Mimi, jag räknar med att hon kommer att vara lite groggy och jag har ingen bil. Tänk att man kan bli så här glöttig. Eller det är man nog inte. Jag sa till veterinären att jag inte ALLS är lika lugn som jag kan verka. Det var förresten då de sa de kunde ta Mimi först.

Orolig matte

Det skall bli skönt när den här dagen är över. Klockan åtta skall jag lämna Mimi hos veterinären och efter vad jag vet skall jag hämta henne vid fyra. Skulle hon vara orolig när hon vaknar från narkosen ringer de mig så att jag kan hämta henne då. Men allra helst vill de behålla henne så pass länge att de ser att hon mår bra efter det hela.

Jag får med mig smärtstillande hem som hon skall få några dagar.

Att Mimi hade tandsten visste jag innan jag tog över henne. Att hon hade tandlossning visste jag inte, men om jag hade vetat hade det inte fått mig att backa. Däremot hade jag beställt tid hos veterinär på studs och inte väntat över en månad. Men det är lätt att vara efterklok.




God morgon!

Jag har en bra ursäkt, jag är norsk



Med engelsk text till och med. Så alla förstår. Ja, inte norrmän förstås. ;)

Vi sköter oss

Dottern var inom och åt och kommer inom och äter mer sen. Jag var inom tandläkaren. Det är ett besök kvar sen är alla justeringar också gjorda. Jobbet sköts, Mimi sköts och hon sköter mig. Vi sköter om varann med promenader, små hyss och mycket kärlek. I morgon skall Mimi få tandsten och några tänder borttagna.



I kväll myser vi.

Powernap



"Matte!!!! Jag fryser!"



"Så ja. Det var bättre."

Lilla fröken Orm


Efter en jättelång morgonpromenad sätter jag mig vid datorn för
att blogga. Då kommer det en liten orm som slingrar sig in under
min arm och ålar sig upp i mitt knä. Höger tass sträcks upp för att
säga: "Här är jag! Ser du mig? Hallååå? Jag ligger ju här i ditt knä!".




Och där fortsätter hon att åla sig samtidigt som hon tittar på
mig med sina vackra cockerögon.




Det blir svårt att blogga, något den lilla ormen är väl medveten om.




Och när jag lutar mig framåt för att uppdatera sidan på datorn får
jag en puss och ger upp att blogga.



Vi lade oss på soffan och kollade skidskytte istället. Lilla fröken Orm och jag.

Lugn och galen


Det blåser som attan ute. Mimi ville inte gå någon längre runda i går kväll och inte ville hon det nu heller. Hon skuttade och dansade i kopplet så att hon såg ut som en vildhäst när hon förstod att vi skulle in igen.

Jag är undrar om Mimi kanske har ont pga sin tandlossning. Hon skall till veterinären på tisdag. Tänk om hon blir ännu piggare i sitt sätt efteråt? Kanske hon blir som en vildhäst hela tiden. Det är lätt att tro när man hälsar på Mimi att hon är cool lugn hela tiden, men faktum är att när hon får springa lös och när hon annars får ett ryck, så springer, sprättar och dansar hela hon. Hon kan konsten att växla mellan att vara lugn och det att vara "galen" (även om det mest är hon som bestämmer när hon skall vara vad ;)).


God morgon i busvädret!

Torsdagstrams

Mimi berättar:


Mina ögon lyser av förvirring. Vad håller matte på med? Men hon
sa "Stanna!", så då gör jag väl det.





Vad tramsig hon är. Hon sprang runt om för att liksom överraska
mig åt andra hållet. Hur dum tror hon att jag är?





Det HÄR skåpet rymmer faktisk en del av mina saker. Så som
Plack Off, Dentastix, foder, godis och Curaflex. Åh! Inte att
förglömma: Tuggpinnar!





Tydligen var jag duktig medan matte sprang runt om, för jag
fick godis. Undrar om jag kommer få godis VARJE gång
hon tramsar sig?





Inte mig emot i så fall. BTW, hon stängde inte köksluckan. Kanske
jag får mer?





Man vet ju aldrig.

Varning för hunden


Vid fyratiden på morgonen rör sig tidningsbudet i trapphuset. Om jag vaknar av det kan jag höra Mimi morra dovt i mitt öra (hon ligger konstigt nog väldigt nära mig ;)). Det är så svagt ljud att om jag inte redan hade varit vaken hade jag aldrig hört det.

Det är ett sånt där gulligt morrande som säger: "Du matte? Jag vet att jag inte är så stor och stark, men jag kanske hör bättre än dig. Det är faktisk någon i trapphuset mitt i natten och det kanske det inte skall vara? Ifall du vill kolla läget menar jag? Annars bara sover vi vidare, tycker jag". Sen trycker hon sig ännu närmre och snarkar vidare. En dovt, gulligt snarkande.

Så mysigt! Och inte alls jämförbart med när en man morrar eller snarkar!

Det blev inte av



Mimi skulle sövas i dag för att ta bort tandsten. När vi kom till La Smådjursklinik och de tittade på henne gjorde de bedömningen att Mimi har tandlossning. En tand är rent av lös och hon kanske får dra hela tre tänder. Vi bokade om till en tid nästa vecka för då har de en riktig tandläkare på plats. Hon är utbildad tandläkare för oss människor och har sen vidareutbildat sig som tandläkare för hundar.

Det svider i plånboken för försäkringen täcker inte saker som har med tänderna att göra, men det känns som vi är i professionella händer. Vi skall nog få ordning på det hela.

Att ha hyfs

I det HÄR inlägget skrev jag:

"Till att börja med hade jag en lång lina på Mimi då jag inte visste om hon kom att lyda vid inkallning. Efterhand tog jag av den. Hon är hur duktig som helst. Numera använder vi ingen lina. Finns ingen anledning."

Jag har fått kommentaren att det finns en anledning. Det är andra som är rädda för lösspringande hundar. SJÄLVKLART kopplar jag min hund så fort jag ser människor med eller utan hund. Det är det som är poängen med att först använde lång lina. Jag var inte säker på om Mimi skulle komma direkt om jag kallade. Men det gör hon.

Det är ohyfsat av hundägare som inte kopplar sin hund. Jag kan själv känna mig otrygg om en hund jag inte känner kommer lufsande (alternativt springande).

Och så har jag fått kommentarer om kopplingstvång. I skogen är det inte kopplingstvång under vinterhalvåret. Inte här. Men det är olika. Oavsett skall man självklart visa hänsyn!

Puckar på uppmärksamhet



God morgon! :D

Det kan vara roligt att städa köket

Jag fick en kommentar för ett tag sen från en som inte ville skaffa hund igen för att det gör så ont när de dör. I dag fick jag kommentar från en som vågar sig på en ny hund (trots att det gör ont när de dör) mycket för att jag skriver om min glädje och kärlek med Mimi. Vad glad jag blir!


Min fina (fd hund) Madde.

Det är så viktigt att våga leva. Att inte låta bli saker därför att det kan innebära sorg eller annat negativt. Mitt hjärta brast när jag fick avliva Madde för drygt två år sedan. Hon gav mig 11 år i hundskolan, 11 år som jag aldrig skall glömma och som jag minns med mycket glädje och massor med kärlek.

Jag tror att många med mig ofta går i fällan att låta bli att göra saker som man verkligen gillar därför att det kan betyda merarbete eller sorg. Vi tänker ofta så praktisk. Det kan handla om detta att skaffa hund, men det kan handla om det mesta annat också. Ibland borde vi istället för att bromsa oss själva tänka "Är det så farligt egentligen?". Är det inte viktigare att leva livet på gott och ont än att se till att vi inte upplever "och ont"? Det går nämligen inte att få enbart "på gott".

När dottern var runt åtta år och hon och en väninna åt middag hemma hos oss startade jag matkrig. De var tillräckligt stora till att förstå att det var en engångsföreteelse. Köket blev nedsölat, men vi hade skitroligt!

Vi slutar leva om vi inte tar jobbet med det som gör oss själva glada. Jag undrar på om det inte är därför många får mer tråkiga liv med åldern. Man blir så fruktansvärt praktisk (känslomässigt och rent fysisk) att man utesluter det som ger en glädje.

Mimi är väl värd den sorg jag kommer att uppleva den dagen hon är borta. Samma sak med andra relationer. Vissa har man goda minnen efter. Med andra är det kanske inga goda minnen, men däremot har man lärt sig något. Det är också bra. Det är alltid bra att lära.

Att leva handlar för mig om att göra det man njuter av att göra och att tänka rätt när det gäller "jobbet" som uppstår därför att man gör det man gillar. Det är underbara minnen jag har fått efter mina hundar och jag städade köket med ett stort leende efter matkriget.

Får inte ömka henne, får inte ömka henne, får inte..

Jag har bokat tid hos veterinär på onsdag. Då skall jag lämna Mimi på morgonen och så får jag hämta henne på eftermiddagen. De behöver söva henne för att ta bort tandsten.

När jag fick Mimi i Stockholm så var jag medvetet glad när vi gick iväg. Jag ville inte ömka henne ifall det skulle påverka henne psykisk. Det var inte så svårt då. Jag var ju jätteglad för att jag fick ta över henne. Men i DETTA fallet, när jag skall lämna henne till "dumma veterinären" är jag skiträdd för att hon skall känna sig överlämnad och att hennes förtroende och tillit skall få sig en törn. 

Men jag skall skärpa mig. Vi skall få det att bli roligt att gå dit på morgonen. Utan mat först och utan godis i fickan. Mimi måste vara fastande också. :(

Så här har jag aldrig varit förut. Med Madde visste jag att hon hanterade allt sånt så bra. Med Mimi vet jag inte vad för erfarenheter hon har.

Jag frågade veterinären om jag också kunde få något lugnande. :D

Nej, skärpning Svorskan! Detta blir jättebra och Mimi kommer att bli ännu mer pussvänlig efteråt. Och OM hon märker av tandstenen och inflammationen hon har i mun, så blir det ett lyft för henne. Oavsett är det förebyggande. Mimi skall nämligen bli jättegammal och munhygienen är viktig.

Jag kanske är ensam om att tycka så

Jag sitter och läser Veckorevyn, inte bara sista sidan som är orsaken till att jag köpte den. ;)

De skriver bland annat om svartsjuka i relationer och hur man kan hjälpa den som är svartsjuk och hur man kan ta till vara sig själv när/om man är tillsammans med en som är det. Sen läser jag att det optimala tydligen är att inte vara svartsjuk alls.

Det låter fel i mina öron. Det finns svartsjuka som förstör, men det finns också en typ av svartsjuka man kan känna ibland bara för att man älskar den andra så mycket att man blir rädd för att bli av med kärleken. Den svartsjukan vill jag försvara. Är man medveten om att det är just därför man känner så och inte för att ens partner är på väg ifrån en, så kan man lära sig gilla den känslan. Och man håller den för sig själv som en liten juvel. Det handlar inte om en massa fantasier där man målar upp värsta scenariot, men bara en liten känsla av att man har vunnit högsta vinsten och hoppas att resten av (halva?) befolkningen inte inser det. Det är för mig en sund svartsjuka, en skön känsla som värmer långt in i hjärtroten.

Vi har varit ute - nu är vi inne


Mimi älskar sol och värme.


Det är strålande sol ute, men isande kall och rätt hård vind. Vi har varit ute 1,5 timme. Vi tog en del av sträckan vid havet och fördelen med sånt här väder är att det knappt är andra ute. Dvs att Mimi kan springa lös för det mesta. Sen tog vi rundan via ett stort fält med gräs, tuvor och lite skogskänsla. Det är uppenbart att Mimi gillar sån terräng som mest. Hon älskar att skutta och dunsa upp och ner.

Mimi har tandsten och jag har försökt åtgärda det med att ge henne ett AntiPlaque-pulver och skrapa lite. Dessutom får hon ett tuggben och Dentastix varje dag. Det har hjälpt en hel del, men hon är lite inflammerad i tandköttet där det är som värst så i morgon skall jag boka tid hos veterinären. Jag håller tummar och tår för att det går att åtgärda utan narkos. Det finns alltid en risk med att söva någon, både hund och människa.

Mimi älskar att vara nära och kan lägga nosen intill min kind när hon slappar eller sover. Det är inte sådär kul när andedräkten inte är något att hurra för. Så vi fixar till det.

Skönt och slött

Hela veckan har jag haft sån där tråkig vardagsångest. Sån ångest som inte går att förklara varför man har, man bara känner att man inte vill göra något annat än att dra täcket över huvudet.


Tydligen hjälpte det med ett par snaps till julbordet i går kväll, för nu är det puts väck. Mimi och jag har slöat och njutit i dag. Dvs att vi började dagen med en runda på 1,5 timme och sen har vi ätit, myst, sovit på soffan och tittat på skidskytte. Och tagit ett par kissrundor där emellan.

Precis som en lördag skall va. Och om en timme eller två skall vi ligga sked. Gå-och-lägga-sig-ritualen har liksom utvecklats (urartat?) från att Mimi la i sin hundsäng till att hon numera lägger sig i min säng. Jag fattar inte det? Jag har inte ALLS uppmuntrat henne på NÅGOT sett. ;)

Sscccchhh..


Det här var inte i kväll. (Inte i går heller :D).



Och inte det här heller.



Tusen tack alla gulliga som hjälpte mig att idiotförklara idiotkommentatorn som jag försökte idiotförklara i förra idiotiska inlägg. Sånt känns idiotiskt bra! Gulliga ni!


Heja julbord! Natti natti! :D

WTF









Lite smådassig



Mimi har kurat ihop sig efter en timmes morgonpromenad i regn och rusk. Jag försöker inbilla mig att jag spritter av energi. Ikväll är det julbord med jobbet och min lilla dam skall vara hos en väninna för första gången. Det handlar om några få timmar så hon kunde ha varit själv. Men varför inte ta chansen så att hon vänjer sig vid att vara hos andra? Hon har varit med mig hela tiden sen jag fick henne.

Min väninna kommer och hämtar Mimi så att hon får känslan av att det är hon som skall ut på äventyr och inte att jag "lämnar henne". Hundar kanske inte tänker så, men det skadar inte att göra vad jag kan för att hon skall känna sig trygg på att jag finns till. När vi har gjort så ett par gånger kan jag lämna henne själv, istället för att hon blir hämtad.

Mimi verkar väldig trygg, så det är nog mest jag som inte är det. ;)


God morgon! :D

Framåt marsch, min lilla soldat


Höger!



Vänster!



Höger!


Att gå kissrundor i busväder gillar vare sig Mimi eller jag. Men att gå långrunda där man kan springa lös går bra oavsett väder. Vi passar varann som hand i handske.

RSS 2.0