Hah! Där satt den

Mimi har visat sig förstå och/eller kunna det mesta, men EN sak har jag haft problem med och det är kommandot "Ligg!". Och typisk är det förstås att Christine på Hittehund filmade oss i Stockholm och bad mig ge Mimi just det kommandot. Hon hade nog luskat ut att Mimi inte kunde det för hennes utmaning till mig (med glimten i ögat) var att inom ett år kunna leverera bevis på att "man kan lära gamla hundar att sitta".



Well. We did it! Mimi och jag. Mimi kan numera "Ligg!". Hon är så upptagen av att vara mig till lags och så lycklig när hon får beröm och godis att jag funderar på att leka lite agility på hobby-nivå med henne. Den lilla damen är ju snabb också. Och orädd. Hon kan vara lite försiktig med nya saker hon ser och inte förstår sig på, men får hon bara ta reda på vad det är så är det okej sen. Så in och ut ur tunnlar och hoppa upp och ner går nog bra. Höjdrädd är hon så absolut inte.

Hon är ju bara perfekt, min Mimi. ;)

Såna kommentarer inspirerar mig



Åååååh! Vad kul! Jag förstår PRECIS hur du menar. Jag hamnar i svackor, men när jag lär mig något nytt eller får inspiration från andra så skärper jag till mig igen. Det är ju omöjligt att hålla igång dag ut och dag in som en Duracellkanin.

Kan jag inspirera så är jag jätteglad för det! Tack!

Jag slår dövörat till

Mimi och jag har en "gå-och-lägga-oss"-ritual numera. Jag går in i sovrummet och drar ner rullgardinen, ställer klockan etc. Sen kallar jag på henne och ber henne lägga sig på sin plats. Hon testar att gå mot min säng en gång, men jag säger "Gå och lägg dig". Och det gör hon.

Sen sätter jag i öronproppar och släcker ljuset. Efter ett litet tag hör jag Mimi som går runt om sängen och smyger sig upp på den andra sidan medan jag låtsas att jag varken ser eller hör.

Ibland får man blunda för saker. ;)


En "Åh!-Vad-vi-är-morgonpigga"-bild.




En äkta morgonbild.


God morgon! :D

Cocker in action

Foton från när vi var på Järavallen för några veckor sen. Till att börja med hade jag en lång lina på Mimi då jag inte visste om hon kom att lyda vid inkallning. Efterhand tog jag av den. Hon är hur duktig som helst. Numera använder vi ingen lina. Finns ingen anledning.






























Soffmys


Efter föregående långa och jobbiga inlägg förtjänar Mimi och jag att mysa lite. Det gör vi som bäst när jag kammar och borstar och kliar och masserar och myser med och pussar henne. Mimi bara ligger där. Nästan. Ibland pussar hon också.

Tålamod är en dygd

I flera år har jag tänkt att amalgam-sanera mina tänder då ingen väl inbillar sig att det kan vara hälsosamt att gå runt med ett helt batteri i mun. Efter att ha läst i Karins blogg att hon skulle sanera och fått tips från henne om bland annat Amalgamskadefondens sida, så körde jag igång.

Mars 2010
Jag får tid hos läkaren på VC. Hon kände inte till att man kan ansöka om ekonomisk stöd för amalgamsanering och verkade inte positivt inställt till att ta tag i detta. Ett av mina argument var att om jag över tid bekostar saneringen själv och blir av med mina symptom (som KAN vara kvicksilverförgiftning) så kommer jag att "skrika högt". Hon tog tag i saken..

April 2010 - December 2010
Mina oförklarliga åkommor måste först utredas: Håravfall, lockkänsla för ena örat, nysningar, darrningar, metallsmak i mun, förstoppning, autoimmun sjukdom (sköldkörtel), ångest och oro, försämrat och ibland simmigt syn, trött och periodvis utmattad med "skov" flera gånger i året som artar sig som influensa utan att jag har feber eller är förkyld. (Poängen är att läkarna inte kan förklara VARFÖR och då KAN det handla om kvicksilverförgiftning.)

Som ni ser så tog det många månader att springa runt till olika specialister för att få ett utlåtande för var och ett av mina åkommor.


Januari 2011
Jag skall ha en tandläkarundersökning med ett förslag på åtgärder vid en sanering. Jag trodde att jag kunde ta vilken tandläkare som helst till just detta, att jag sen (om saneringen blev av) kunde välja en annan tandläkare som är specialist på just sanering. Så var inte fallet.

Mars 2011
Läkaren sammanställer all information från olika specialister och tandläkarens kostnadsförslag och skickar detta till Landstingets bedömningsenhet.

Maj 2011
Jag vet ej vart jag skall ringa för att fråga hur det går, så jag ringer min läkare. Hon återkommer en vecka senare och säger att min ansökan är under behandling.

Juni 2011
Jag får veta vart jag själv kan ringa för att pusha på det hela. Handläggaren har precis hunnit gå på en lång semester.

Augusti 2011
Jag får veta att min ansökan har gått genom och att Landstinget betalar HELA kalaset! SEK 26.000! Det visar sig att det är den tandläkaren som har undersökt mig innan som också är den som Landstinget accepterar att betala till. Så jag sanerar hos en tandläkare som inte fullt ut följer Amalgamskadefondens rekommendationer. Hade jag vetet det innan hade jag sett till att undersökningen gjordes av en specialist på sanering. De är inte många, men de finns.

September 2011
Jag påbörjar min sanering.

November 2011
Jag är klar! Jag har inte längre kvicksilver i min mun! Jippi!




Under tiden jag sanerade tog jag Omega 3, antioxidanter, C-vitamin, D-vitamin och Detox-kur köpt i hälsokostaffär. Vid varje enskildt saneringstillfälle tog jag en hutt whisky innan och aktivt medicinskt kol innan och efter.

Några blir väldigt sjuka under tiden de sanerar. Jag har inte märkt av något. I så fall skulle det vara att jag åkte på en rejäl förkylning mitt uppe i det hela, men jag tror orsaken var att jag just då tog över en puss-vänlig hund som hade baciller som jag inte var van vid.

Med detta tror jag inte jag orkar tänka eller skriva mer om amalgam-sanering. Jag är otroligt glad för hjälpen jag har fått från alla håll och kanter. Hade jag haft lika lite pengar som för 10 år sen hade jag inte haft råd med alla resor och läkarundersökningar som skulle till INNAN ansökan ens blev skriven. Och hade jag mått lika dåligt och varit lika sjuk som jag var för 10 år sen hade jag inte orkat genomföra det hela.

Man måste vara frisk för att orka vara sjuk. Ibland måste man ha pengar över också..

Tack till Karin för tipsen! Och tusen tack till Amalgamskadefonden för det viktiga arbetet de lägger ner.

Vill ni veta mer så kan ni Googla ord som: Kvicksilverförgiftning, amalgam, amalgamsanering. Själv lägger jag ner nu. 1,5 år är rätt lång tid att kämpa. Men jag är otroligt glad för att jag tog tag i och orkade genomföra det hela.

Nu återstår att se om jag blir av med några av mina åkommor eller om de mildras. Vissa saker har blivit bättre sen jag började med LCHF något jag tror beror på att jag undviker tillsatsämnen i stor utsträckning. Detta med kvicksilver kan dock ta lång tid. Om jag inte kommer ihåg helt fel tar det typ 20 år innan allt är ur kroppen. Metallsmaken i mun försvann dock när jag hade sanerat ca 75%.

Ett annat sätt att se det

I Mimis och min relation är det jag som är eleven och hon som är läraren. Det är jag som skall lära mig att förmedla till henne på rätt sätt och det är hon som sätter betyg (Mimi bekräftar med "godkänt" när hon gör det jag ber om).

Om inte hon förstår vad jag menar har inte jag förmedlat på det sätt jag skall. Om Mimi inte förstår mig är det jag som har misslyckats och får försöka igen.

Sen har man hundlärare som har olika höga krav. Mimi är en hundlärare på typ mellan/hög-stadiet. Hon kräver inte så där jättemycket arbete från min sida. Men det finns hundar där man nära på får ta doktorsgraden i "Hundskolan" för att få betyg godkänt.

Det underbara med att gå i denna skolan (det borde alla göra som har hund) är att man kan lära sig hela tiden om man bara vill. Och så kan man tenta hur ofta man vill och om man inte klarar provet kan man göra det igen och igen och igen. Och någon slutgiltig examen finns inte. Hundlärare är tuffa på det sättet. Ungefär som att man får förnya körkortet. Man måste bevisa att man inte har glömt.

Är man en aktiv, duktig och flitig elev får man igen för all energi man lägger ner. Hundläraren går stolt vid din sida, vem är inte stolt över duktiga elever? Och du får lojalitet, närhet, kärlek och en underbar livskamrat.

PS! Det går bra att muta läraren med bus, lek och godis! ;)

En bra affär



Oj då! Kontrollvägde Mimi efter jobbet och den lilla damen har gått upp nästan ett halvt kilo! Inte för att det syns och det känns inte. Hon är hårdare i kroppen och har fått mer muskler. Och vi VET att muskler väger mer än fett. Men ett halv kilo är mycket på en liten hund. Mer än så skall det inte vara. Vi vill ju kunna skutta och springa utan att behöva dra på mer fett än det man skall ha för hälsans skull.

Men Mimi och jag är inte den som är den. Ett tuggben är man värd när man har vägd sig och fått klippt klorna. Det första (att väga sig) är gratis och det andra tar de bara 30 kronor för i djuraffären. En bra affär helt enkelt. ;)

(Stavningskontrollen kan inte vara gjord av en hundvän. Vare sig "kissrunda" eller "tuggben" finns med i listan. Konstig människa som har gjort den där. Hah! Inte ens "hundvän" är med. Där ser man!)

Hoppas de hänger i dag


Vi klarade oss utan elavbrott i stormen. Kissrundan i går kväll blev
dock minimal. Mimis hängande öron var inte hängande under
de minuterna det tog.

God morgon! :D

Morgondans


Detta är vad jag menar när jag säger att Mimi dansar.


Vi var ute vid havet och det blåste rejält. Det är sagt det skall bli storm i eftermiddag. Som tur är tog vi en rejäl runda, så vi klarar oss länge med kissrundor om vädret blir för illa.

Min vita vardagsrumsmatta är konstigt nog inte vit längre. ;) Jag tänker tvätta den med sån där grejs ni vet. Sen får jag se om jag kommer att fortsätta med det framöver. Ett mycket bra alternativ är att rulla ihop den och lägga den i förrådet. Men den är mysig. Riktig tjock är den och till och med Mimi väljer ibland att heller ligga på den än vid sidan om mig i soffan. Det säger rätt mycket om mattan.

Tre saker på en gång

Dotterns krönika i veckans Veckorevyn om självkänsla, självförtroende och att det är okej att ha ångest är skitbra. Tänk vad bra jag har det!




En dotter jag är jättestolt över.




En hund jag är jättestolt över.




Och så mig själv förstås. Jag är jättestolt över mig också.


Det skall man va.

Man skall skriva om sånt som är intressant ;)





Totalt ointressanta saker! :D


Sen är det faktisk så att både föreningen Hittehund och Mimis fd familj följer Mimi via min blogg. Och det är en bra ursäkt för mig för att blogga om Mimi HELA tiden. ;)

Morgonpromenad


Två timmar var vi ute. I solen. Mimi sprang och sprang och
på hemvägen vaggade hon på rumpan så trött hon var.

God morgon! :D

NU förstår jag



När jag går med Mimi i koppel på min vänster sida och säger "Stanna!" eller pratar med henne så att hon vill titta upp på mig så svänger hon ut framför mig och vänder sig nästan helt om. Jag förstod inte riktigt varför. Men NU vet jag. Att jag inte tänkte på det. Jag visste ju att hon har ett litet svagare syn på ena ögat och när jag kollade i pappren (nu precis) så är det höger öga det handlar om. Då är det ju helt naturligt att hon vill vända sig lite mer så att hon också kan använda vänster öga för att få kontakt med mig.

Slutfunderat. Mimi får vända helt om. Det är inga problem. Det hade det inte varit annars heller, men jag förstod inte. Rättare sagt tänkte jag inte efter ordentligt.

Mimi är nu borstat, kammad och klippt. Hon gjorde världens lekinvit till MIG när vi skulle ut på kissrunda. Hon spann runt i hallen och verkade leta efter en leksak så att vi kunde busa. Detta var nytt. Och enormt kul!

Aktivering



Om du vill köpa: Kolla hos fyrbent.se.


Maten trillar ut när Mimi puttar till den (jag har den stora bollen).
Det tog ett tag innan hon hajade och numera är utmaningen för henne
när bollen "fastnar" i ett hörn i rummet. Det är perfekt för hundar som äter
för snabbt och/eller behöver aktivering och stimulans (det behöver väl alla?).





Denna har fyra fack på varje nivå och det är tre nivåer.
Det tog Mimi betydligt mer tid att klura ut detta och
fortfarande tar hon tid på sig innan hon har hittat
allt. Tre minuter för att vara exakt.



Jag ger henne inte godis i aktiveringsleksakerna, jag ger henne hennes middag (hundfoder). All stimulans och aktivering är bra, så jag rekommenderar det så absolut! Men jag försöker aktivera och stimulera henne annars också. Till ex när vi går en kissrunda kan jag gå nära en stolpe för att "lura" henne att gå på fel sida av stolpen. När kopplet stramar till hjälper jag inte henne med att fixa till, jag lockar henne istället att gå tillbaks den vägen hon kom. Jag försöker skapa små utmaningar för Mimi i vardagen. Sen hittar jag på nya saker när hon har löst förra "gåtan". Det blir inte bara roligare för Mimi, det blir mycket roligare för mig också. Och det är ju underbart när hon kopplar, hon blir så glad att hela kroppen viftar med svansen. Inte bara för att hon har löst mysteriet förstås, hon blir glad av beröm och belöning. Väldigt glad. Mimi blir glad för ALLT egentligen! ;)

Spritter av energi

I går på väg hem från jobb mötte Mimi och jag på en hanhund på Mimis storlek. De hälsade och plötsligen skuttade Mimi till och gjorde valpiga lekinviter till den andra hunden. Hon betedde sig som om hon var 8 månader och inte 8 år. En annan kvinna som stod där sa: "Oj, vad hon har energi!". Jag blev så otroligt glad. Det var så roligt att se Mimi så överenergisk. Och senare kom dottern på besök och utan att jag hade berättat något sa hon: "Mimi skuttar ju ner från soffan och springer ut i köket på ett helt annat sätt än tidigare".

Jag har märkt det på våra morgonpromenader också. Hon verkar springa långt ifrån mig bara för att jag skall kalla på henne, klappa i händerna och hoppa upp och ner. Då får hon möjligheten att springa som attan mot mig och få beröm och godis. Och hon gör det igen och igen.



God morgon! :D


Man måste jobba för födan


Bästa hjärtmedicinen






Tänk att hjärtat kan svämma över av lycka och kärlek varenda dag.


God morgon! :D

Bada är (inte) kul

Nästa gång vi är vid vatten skall jag visa Mimi att hon får bada, att det är okej och att vi kan ha roligt tillsammans. Att simma och dyka brukar vara naturligt för cockern. Jag vet inte om hon tror hon inte får eller om hon rent av ångrade sig när hon blev blöt. Hon brukar gå runt om vattenpölar när vi är ute annars (tvärt om vad mina tidigare hundar har gjort).



När vi var i skogen sprang Mimi i förväg ner till vattnet och plumsade i.



Visst ser hon ut som att hon gör något hon inte får?



Jag försökte slänga i godis, men det sjönk och Mimi är tydligen
inte van vid att dyka efter saker. Hon gick!

Mimi berättar om sin födelsedag

















Min födelsedagspresent var perfekt! Jag fes såna där stinkbomber på kvällen. Flera gånger. Både matte och jag misstänker att det kan vara märgbenet, men det var det värt. Man kan ju faktisk vädra.

Och så fick vi besök av en väninna till matte som är jätteglad för hundar och som väldigt gärna vill vara hundvakt om jag behöver. Det är perfekt, för hon bor i samma hus också. Dessutom är hon hundvan, lugn och jättesnäll! Och så lät hon sig charmas av mig. Matte tycker det är självklart, men jag tar inget för givet. Jag gör mig till för säkerhets skull ändå.

God morgon! :D

HIPP HIPP HURRRRRAAAA


Nu skall vi se..




Huuur stor är Mimi?




Såååå stor är Mimi!




JÄTTESTOR!




Och i dag fyller hon åtta år!


Ett smaskigt märgben ligger klar i kylen när vi kommer hem från jobbet.

Tomorrow


Det blir en minnesvärd dag i morgon. Det sista av
amalgamet skall bort (gammal bild).




Och så är det något annat som är väldigt speciellt i morgon,
men det återkommer vi till.
Mimi och jag.

Hittehund har skrivit ett inlägg om Mimi och mig. Det går att läsa HÄR. C på Hittehund har också (efter mitt godkännande) använt text och bilder från mitt bloggande om Mimi under samma inlägg.

Mimi blir inte alls trött numera efter en morgonrunda på tre kvart. Hon var riktig sprallig när vi kom in igen i morse. Och så är hon så duktig när jag säger "Du får bli här" när jag står i hallen och skall ta på mig skor för att gå iväg. Hon greppar läget och går och lägger sig i soffan innan jag ens har hunnit ut genom dörren. Hon förstår ju att jag behöver sticka iväg till gymmet för att hålla mig i form så att jag kan hänga med henne i svängarna efterhand.

Badrummet behöver städas och kläder strykas. Vi måste ha det fint till i morgon!

♥ ♥ ♥



Hon lär mig mer än vad jag lär henne

Jag får lite frågor om hur jag lär Mimi saker. Att ta upp allt blir alldeles för omfattande men jag ger lite exempel här. Och snälla kom i håg att jag inte tror att jag kan en massa eller att jag har rätt. Jag skriver bara så som jag gör och det som jag per i dag tror på. Jag är alltid öppen för att lära mer och att vidareutvecklas.

Från första gången jag träffade Mimi har jag hela tiden sagt "Hit!" och på en gång berömt och gett godis. Egentligen använder jag det inte som inkallning. Jag har nötat in att "Hit!" betyder glädje, beröm och godis. När jag numera ropar "Hit!" så kopplar hon det med de känslorna och hon kommer på studs. Men jag kollar läget innan. Om jag ser att hon är väldigt upptagen med att nosa eller annat använder jag inte det kommandot. Jag lockar henne istället med "Kom då, Mimi!", visslar eller hoppar och sprätter så att hon blir nyfiken på vad jag håller på med. Kommandot "Hit!" använder jag under träning när jag tror hon kommer att lyda och det gör jag för att hon skall tycka det är enbart positivt och att hon skall lyckas varje gång. Jag kan säga som så att jag "sparar" på kommandot tills det verkligen är viktigt att hon kommer just då. Jag har inga behov av att kommendera min hund "Hit!" i vanliga fall, jag lockar henne heller till mig. Men det är viktigt att ha möjligheten i beredskap och därför lär jag in det.


Här har jag kallat på henne när hon vände sig om och tittade på mig.
Jag gjorde det lätt för henne och vem vill inte ha beröm och godis?





Här är den lilla damen mycket upptagen med att äta gräs. Då
använder jag inte "Hit!", det är onödigt. Under träning gör jag allt
för att vi skall lyckas.  Och jag skäller ALDRIG om en hund inte
kommer, vem vill komma till någon som skäller?




Här VILL hon ha godis och "Hit!" är godis. Hon bara väntar
på att jag skall säga det. Ibland låter jag henne tigga på det
sättet, andra gånger ignorerar jag henne.



Att berömma och ge godis är en självklarhet vid inkallning. Sen är
det bra att vänja hunden vid att den sitter kvar en liten stund innan
den får springa iväg igen. Detta med tanke på när det är allvar. Föreställ
dig olika krissituationer och lär dig själv och din hund att agera därefter
när ni tränar.



Kalla in din hund och låt den gå igen många flera
gånger än när du kallar in och kopplar den. Annars kopplar hunden
att den blir kopplad och det kopplar väl vi också att inte är så kul.



När hunden har för vana att göra något man inte vill är det bästa om man kan förutse och få sagt till eller avleda hunden INNAN den agerar. Ta till ex om hunden skäller när brevbäraren kommer. Du vet ungefär när det händer. Va tillsammans med din hund då och när du ser att hunden börjar lyssna eller blir anspänt i kroppen så avleda den med lek, bus, godis eller annat. Beröm den jättemycket under tiden och om brevbäraren har gått igen utan att hunden har skällt så är ännu MER beröm på sin plats. Och glöm inte att berömma dig själv för att du hittar rätt sätt!

Ibland kan vi människor vara oförstående till varför hundar säger till andra hundar i olika situationer. Men de läser av varann och känner av när och om den andra hunden har tänkt bete sig på ett icke-okej sätt. Kan man som matte/husse lära sig att läsa av sin hund så mycket som möjligt och avleda hunden INNAN den beter sig på ett icke-önskvärt sätt har man vunnit mycket. Dessutom är det roligt att lägga tid och möda på att försöka förstå och tolka.

Jag litar på Mimi i alla hundmöten. Jag har lärt känna hennes sätt. I dag mötte vi på en stor Golden som satt så fint och lugnt. Jag började prata med hundens matte medan Mimi höll sig lite på avstånd. Då förstod jag att hunden har ett framfusigt sätt att hälsa trots att den såg hur lugn ut som helst. Och helt rätt. När Mimi efter ett tag gick fram så skuttade hunden upp. Då backade Mimi förnuftig som hon är. Att låta en så stor hund som är framfusig och klumpig hoppa på henne är ju inte särskilt smart. Med det vill jag säga att lär dig läsa av DIN hund. Den kan lära dig så otroligt mycket. Det är i första hand Mimi jag försöker läsa av när vi är ute, inte andras hundar. Genom henne kan jag säga rätt mycket om andra hundar. Hon informerar mig.

När Mimi är uppe i varv, till ex när hon har sprungit lös och jag kopplar henne igen har jag stora problem med att få henne att gå fot. Inte för att det är jätteviktigt, men jag vill gärna lära mig hur jag gör. Jag har nämligen haft samma problem med mina andra hundar så det är JAG som är problemet. Och att skälla och rycka i kopplet är inte min grej. Jag har försökt att stanna och stå still tills Mimi är lugn, men hon går i gång igen så fort vi börjar gå. Än så länge får Mimi vara lite virrig när hon är uppspelt och så skall jag passa på att fråga hundkunniga när jag får möjlighet. Jag tror inte på att försöka sig fram när man inte har en klar idé som man verkligen tror att kan fungera. Så problemet är lagt på is. Bättre det än att både Mimi och jag skall bli frustrerade för att vi inte förstår varann. Men vi tar tag i det sen. Rom blev inte byggd på en dag och jag har enormt mycket kvar att lära.

Om du som jag har lätt för att styra din hund med kopplet istället för rösten och vill ändra på det har jag ett bra tips. Jag kopplar på hunden en tre meter lång lina som släpar efter och har inget koppel i handen. Då tvingar jag mig själv att korrigera och se efter henne utan att styra med kopplet. Samtidigt har jag möjligheten att ta tag i linan eller trampa på den om hon är på väg åt fel håll.

Nu tror jag att jag har täckt det mesta..

Alla hundar är olika. Mimi och min fd hund Madde är bägge väldigt mjuka till sättet samtidigt som de är förnuftiga och socialt välanpassade. Jag har alltså inga problem med protester från hunden, men det är rätt unikt tror jag. Det är viktigt att om hunden är uppnosig att man fullföljer övningen man håller på med. Till ex om hunden springer ifrån dig för att slippa göra vad den skall. Då kommer den undan och chansen för att den springer undan nästa gång igen är rätt stor. Men att straffa för att den springer ifrån är jag inte så säker på om jag tycker är rätt. Jag tycker nog heller man skall komma på hur det kan vara roligt för hunden att göra som du vill.

Nu är jag faktisk kaffesugen! :D

Bra fråga kräver bra svar - hjälp mig!





Helt klart en befogad fråga. Och jag vill inte påstå att jag har hela svaret eller att allt jag säger är rätt. Så alla andra som känner att de kan tillföra något får gärna komplettera i kommentarsfältet.

För mig är det att ge min hund ett hundliv att se till att de behov som hunden har från naturens sida tillgodoses.

1. Långa promenader med innehåll. Dvs att man leker med hunden som till ex apportering eller att man gömmer godis som hunden måste leta upp. Har du en hund som gillar att dyka och simma är tillgång till en sjö perfekt. Det finns massor av annat att hitta på också, det är bara fantasin som sätter stopp. Att träna lydnad under tiden är roligt både för ägare och hund. Belöna din hund med det den gillar mest, godis eller lek.

2. Skapa en nära kontakt med din hund. Var inte rädd för att hoppa och skutta och springa med din hund. Gör lekinviter på hundars sätt, gör dig till för den. Du skall vara det mest fantastiska hunden vet. Det blir man om man har en bra balans mellan att vara en ledare och en kärleksfull matte/husse. Jag vet att det låter lite motsägelsefullt när jag jämför en hund med ett barn, men just när det gäller gränssättning passar det bra. Bestäm dig för vad som är viktigt och hitta bra sätt att förmedla till din hund vad den får och inte får göra. Låt inte hunden "komma undan" ibland därför att du själv är upptagen med annat. Då har den svårt för att veta när den får och inte får. Du förvirrar den.

3. Prata gärna med din hund. Den förstår hur du mår och att du förmedlar närhet och kärlek. Men kom ihåg att den inte förstår dina ord, inte ett smack faktisk. ;)

4. Tvinga inte din hund att leka med grannens hund. Låt de mötas frivilligt, till ex på en kissrunda utomhus. Undviker de varann eller backar, så låt bli. De fungerar socialt som små barn. De vill inte påtvingas att leka med någon, de vill själva välja sina vänner. Och ha inte stramt koppel när de skall hälsa. Då förmedlar du till din hund att den skall vara försiktig. Det kan tolkas som att den borde försvara sig eller alternativt blir den rädd. Det är det strama kopplet som skapar det hela, det är inte HUNDEN som i utgångsläget har svårt att umgås andra hundar.

Jag skulle kunna skriva i evigheter. Det viktiga är att försöka förstå hur vi människor skapar situationer bara med hur vi är och hur vi agerar. Jag försöker medvetet att vara lugn, att inte vara stressad när jag lär Mimi saker. Och jag visar henne att jag utgår ifrån att hon gör som jag vill och att jag litar på henne och hennes eget omdöme. Det är saker som kommer inifrån.

Jag är inte alls perfekt. Ju mer man kan, ju mer förstår man att det finns mer att lära. Att börja förstå hur hunden fungerar på riktigt, att våra kommandon och lagar och regler inte är riktigt så viktiga som det vi omedvetet förmedlar gör hunduppfostran hundra gånger roligare. Och så blir det så mycket lättare för då greppar hunden allt så mycket fortare.

En hund som lever ett hundliv är en hund som är aktiv utomhus och som är lugn och sansad inomhus. Det är en hund som stimuleras utifrån dens egenskaper och behov. Om man inte vet så mycket om hundar måste man läsa på. Att hundar luktar varann i rumpan eller luktar på andra hundars bajs är något som är SUNT. De läser av varann på det sättet. De kan utläsa om den andra hunden är ung eller gammal, om den är sjuk, vilket kön och om det är en tik kan de få ett hum om när hon skall löpa. Hundbajs är hundvärldens svar på människors visitkort (även om jag aldrig skulle trycka på mitt visitkort när jag har mens nästa gång ;D). Att gå samma kissrunda en gång varje dag är en rutin hunden tycker om. Det är som när en människa läser samma tidning varje morgon. De hänger med i vad som händer i hundvärlden inom grannskapet. Rena rama "Hundarnas Se & Hör".

Själv försöker jag stimulera Mimi totalt ca två timmar per dag (lite mindre på vardagarna och mer på helgerna). Vi har en lång morgonrunda varje dag och den är en inarbetat rutin där Mimi vet vad som gäller. En del av sträckan går hon i koppel, en del går hon lös men rätt nära mig och en del är det "Hopp och Lek". Under tiden passar jag på att kalla in henne flera gånger, ge henne godis för att sen låta henne springa iväg igen. Vilken hund vill komma vid inkallning om man kopplas var och varannan gång? Det är lite DET tänket jag också menar. Se saker från hundens sida.

Jag tycker det är upp till var och en om man låter hunden få mat vid bordet. Men OM man låter den, så skäll inte på den när det inte passar DIG. Antigen FÅR den eller så får den INTE. Att vara konsekvent är att vara snäll mot din hund. Det är INTE okej att ena gången tillåta saker för att nästa gång säga "Nej!" eller "Fy!". Det som sker är att din hund blir osäker, förvirrad och inte vet vad som gäller.

Som sagt, jag kan skriva flera meter, eh kilometer om detta. Poängen är att försöka föreställa sig hur hunden hade haft det om det levde vilt. Sen försöker du tillgodose det livet genom till ex jakt, sök, lek, apportering, lydnad, agility och allt annat som finns. Och så kärlek förstås. Normala hundar är snälla och goda mot varann och en bra flockledare (även i hundvärlden) leder sin flock med vänlighet, kärlek, respekt och tålamod.

När det är något som jag inte gillar, något som Mimi gör eller inte gör, så stannar jag upp i mig själv och frågar mig vad jag kan göra och på vilket sätt för att det skall bli som jag önskar. Det är ALDRIG Mimis fel om det inte blir som jag önskar. Ibland kan man få problem som kräver extra insatser. Här i stan är djuraffären jättebra, där kan man få riktigt bra tips. Med Mimi har jag inga problem alls (dvs jag har inte fått några problem med mig själv i relation till henne än), men jag drar mig inte för att fråga andra hundvana om något dyker upp. Ju mer öppetsinnad man är, ju mer lär man.

Andra som har tankar om vad det är att ge sin hund ett hundliv? Bidra gärna!

Med vikt på vikten

Jag kontrollväger Mimi i djuraffären en gång per vecka för att få bekräftat att jag ger henne rätt mängd foder. Hon får annat foder än tidigare och hon får ett tuggben och en Dentastick (ni vet, sån som är bra för tandhygienen) varje dag. Jag ger henne lite mindre foder än man skall, då jag kompenserar med rätt mycket (hälsosamt) godis när vi är utomhus.

Den senaste veckan har jag tyckt att hon har fått mer midja och att hon känns mer hård i kroppen. Frågan var då om hon får för lite mat (gått ner i vikt) eller om det är en liten MiniMimi-bodybuilder på väg. Vågen visade att damen har bytt ut fett mot muskler för hon väger exakt det samma. Lite fett får man dock ha, så nu ökar vi på lite med foder.

Oavsett vikt eller inte vikt är Mimi jätteviktig. ;)

"Får man inte vara fred nånstans?"


Man får inte glömma


Så här myspys kan en liten Cockerspaniel-flicka se ut.




Och hon kan vara vacker utan dess like.




Men hon är faktisk en jakthund och det skall man inte glömma.



Engelsk cockerspaniel behöver massor med motion, aktiviteter och stimulans. Dessutom är de otroligt sociala, vänliga och glada. Mimi har allt jag vill att en hund skall ha. Det är viktigt att välja hundras efter varför man önskar att ha hund. Många väljer hund efter ett utseende de tycker om eller att de inte fäller. Det är helt fel! (Been there, done that).

En hund är inte en leksak eller ett gosedjur, en hund är ett fritidsintresse. Har man inte det är det fel att ha hund överhuvud taget.


Fan ta den idioten jag såg förra veckan. Han hade sin hund lös och han gapade och skrek på den. Han knäckte av en gren så han fick en kvist i handen. Om jag inte demonstrativt hade stannat och glott på honom är jag säker på att han hade slagit sin hund med den istället för att slänga iväg pinnen. Slår man sin hund, med eller utan tillhygge är man rejält misslyckad som hundägare. Då kan man inte konsten att knyta kontakt med sin hund och förmedla vad man önskar. Att börja slå för att man som människa är otillräcklig är lågt. Jävligt lågt!

Tre i sängen är lagom


Jag sov. Hörde plötsligt att Mimi tassade på golvet samtidigt som svansen som slog mot sängen. Och sen (yrvaken som jag var) såg jag ljusflashar runt i rummet. Jag visste att det inte kunde komma utifrån pga rullgardinen. Vad attan är det som händer?

Det var dottern som oanmäld kom hem till mamma och som använde lampa för att hitta till andra sidan av dubbelsängen. Så i natt har jag sovit med de två jag älskar som mest. Dottern tog upp Mimi och hade henne under täcket resten av natten. Och när jag steg upp och ville morna mig med en kopp kaffe ville Mimi in i sovrummet igen, men nånstans får man faktisk sätta en gräns. Hon skall ju morna sig i soffan med MIG!

God morgon! :D

Klurig middag


"Vad gott det luktar!"



"Ups? Det kom mat ut ur den där bollen!"



"Men nu kommer det inget."



"Aha! Man skall putta till den!"



"Hallllåååååå? Snälla? Bara EN till?"



"Nix. That´s it. Det är tomt. Tror jag. Jag står och väntar lite för
säkerhets skull."

Man måste ju variera sig

Jag skriver inte detta för att jag har dåligt samvete, men mer för att ingen skall känna att jag har "svikit" dem. Jag har inte kommenterat i andras bloggar på flera månader (dottern och Gun är undantag). Tidigare gjorde jag det dagligen och gick på återbesök i tillägg till de jag hade på Bloglovin. Det var jätteroligt och jag höll nog på med det i nära två år.

Jag är inne i en period när jag inte känner för att sitta vid datorn så mycket och jag har så mycket annat som sker runt om mig. Jag har fått Mimi, jag håller på att amalgamsanera och jag tycker allt flyter på utan att jag får tid över.

Plötsligt får jag säkert lust och tid igen, men så länge jag enbart känner för att lägga ut blogg-inlägg så håller jag mig till det. Det är inte så att enbart DU är den jag inte kommenterar hos längre.

Det är också skönt att inte förvänta sig en massa kommentarer och inte känna att jag "måste" hälsa på hos andra. Min blogg fungerar just nu mest som en dagbok för mig själv. Sen är det självklart kul med alla ni som läser och alla som kommenterar.

Och i och med detta borde ingen ta illa upp. Att jag har försvunnit som "kommentator" är som ni förstår inget personligt. Det är bara jag som njuter av allt annat som livet har att erbjuda.

Livet är gött




God morgon! :D

Duktig tjej



Antigen kan Mimi mer än vad jag och många andra trodde eller så är jag en naturbegåvning i att förmedla vad hon får och inte får göra. Hon kan gå fot, hon kan vara lös och hålla sig inom 4-5  meter och hon kan vara lös och springa fritt. Hon ligger på sin plats på natten och hon kan sitta fint och vänta med att börja äta tills jag säger "Var så god". Inkallning är inga problem och när jag vill mysa behöver jag aldrig fråga två gånger. Som oftast behöver jag inte ens fråga. ;)

God morgon! :D

Suddigt kul




















I dag blir det jobb igen


I går kväll.

God morgon! :D

In the wood


Mimi berättar:

Matte tog en semesterdag i dag, så vi har gått i skogen.



Vatten fanns det också! Jag vadade lite och passade på att
dricka.




Som oftast låg jag "ett steg före".



Haaaalllllååååååå? KOMMER ni eller?

Ryggläge





God morgon! :D

Lööööv löv


Det rör sig där borta. Vad är det?




Åååååh! Kaniner! Synd de är bakom staketet.




Tre trötta och nöjda

Mimi berättar:


Janne kom i går. Det var skitroligt! I dag har vi varit en jättelång
runda utmed havet (2,5 timme!). Vi fikade i ena båthamnen.





Det var massor av doftar man kunde ta in.




Matte ville ha en snygg bakgrund så hon satte mig på
det här bordet. Att posera är faktisk inte SÅDÄR roligt.




Okej. Fota nu då, så vi kan hitta på lite annat sen!




Jag passade på att nosa lite medan de fikade klart.




Sen gick vi vidare..




Och just nu myser jag med Janne.


Janne sa att jag har blivit mer sprallig sen han såg mig för ett par veckor sen. Det har jag nog. Och så har jag blivit lite mer busig, men SJÄLVKLART på ett charmigt sätt!

Nu behöver jag vila lite. Och bli kliad. Och bli kelad med. Och mat behöver jag, men där är matte så noggrann med att jag INTE får mat på MITT initiativ. Jag får väl helt enkelt sluta med att springa ut i köket titt som tätt och stirra på "mitt" köksskåp.

Hörs!

Trist

Det är inte imponerande med långt hår längre. Förr i världen blev man impad och kollade om det var välvårdat, blankt och tjockt. Numera kollar man om det kan vara hårförlängningar.

Stora bröst var relativt sällsynt och inte var det den snyggaste i klassen som hade dem. Det var ofta förunnat den som kanske inte var så attraktiv på annat sätt att ha något att "konkurrera" med. Numera är det stylade blondiner som har jättebomber och oavsett om de är naturliga eller inte tänker alla att "Det där är fejk".

Vita tänder efter trettio var något man verkligen kunde vara stolt över. I dag visar det mer på att man har råd med att betala för en tandblekning.

Putande läppar var vulgärt då. Och är så även nu.. ;D

Naaaaw..

Vi har ökat morgonrundan från en halvtimme första veckan successivt upp till en timme denna veckan. Det jag inte tänkte på i morse var att Mimi har börjat riktigt sparka ifrån när hon (emellanåt) springer och även om hon har blivit van vid en timme, så blev hon trött. Jättetrött.

När hon hade legat länge på jobbet i dag så var hon seg när hon reste sig. Så fort hon rörde sig lite och blev varm i musklerna var hon dock fit for fight igen. Men jag känner igen det där. Det är träningsverk. (Sånt vet ju jag allt om. ;))

Direkt efter jobbet gick vi till djuraffären och provade regndressar. Vi hittade ingen som vi riktigt tyckte om i rätt storlek, men de beställer hem. Och så fick Mimi ett smaskigt tuggben (igen) som hon själv bar hem. Och nu? Nu är hon så här. Trött, nöjd och alldeles, alldeles underbar.





I skrivande stund.



Hon snarkar. Självklart inte på ett störande sätt. Ett gulligt
snarkande är det. Mimi-snark är gulligt. Så vet ni.


Jag borde dammsuga, men jag sitter bara och tittar på henne. Hon har kapat min blogg känns det som och dottern säger att jag inte pratar om annat än Mimi. Jag fattar inte det? ;)

Jag har snaggat mig

Mimi berättar:


Kolla vad matte har gjort!




Hon har snaggat mitt huvud. På äkta cockerspaniel-vis.
(Den där blixten på kameran är skitjobbig.)




Före och efter bilder. Det blev skillnad, eller hur?



Jag vet man inte skall skryta, men visst ser jag inte ut att vara
snart 8 år?

Så ser det ut när jag sätter mig vid datorn


Oj! Förlåt! Du är ju OCKSÅ här!



Jag behövde en puss precis där.



Som ni ser är det inte alltid så lätt att blogga. Det finns annat som
är viktigare!

Nu är vi klara på jobb, nu är det dottern nästa. Hon bjuder på middag. Undrar om inte det är en muta för att Mimi och jag skall bokföra för henne sen. Mimi kan allt om bokföring numera. Ja, inte bokslut förstås, men det är enbart för att vi inte har gjort det än. ALLT annat kan hon! ;)

Vi införskaffar kläder efter alla väder


Jag var inom Lindex och köpte puder och mascara. Jisses vad mycket kläder (kanske inte så konstigt med tanke på att det är en klädaffär ;D)! Men inget som var aktuellt för mig. Jag stack inom sportaffären istället och köpte Goretex-skor. Och en fleece-tröja .Och ett par thermo-byxor. Why? Well.., Mimi och jag laddar inför regn och skur, snö och vind.





Jag köpte en regndress med långa ärmar till Mimi i lördags. Bra att ha om man är bortbjuden och det spöregnar ute. Men den verkar lite kort i kroppslängden (medan armarna nästan var för långa). Jag får ta med mig henne till affären och få de att hjälpa mig.

Tur jag inte är 8 år och har Mimi. Hon skulle man nog kunna ge en napp, klä i bebiskläder och gå runt med i barnvagn. Hon "köper" allt man gör. Regndressen verkar vara helt naturlig i hennes värld.

Mornar oss



Vi mornar oss. Mimi har lärt sig nu att när kaffet är klart sätter (lägger) vi oss i soffan. Vi har mornat oss lite innan också - i sängen.

God morgon! :D

Söndagstips

För de som gillar att läsa om hundar som är eller skall bli omplacerade kan ni kolla Hittehunds blogg. Intressant läsning och gripande historier.

Nöjda och trötta

Vi är trötta. Vi gick lång morgonrunda. Mimi har börjat SPRINGA mot mig vid inkallning, tidigare joggade hon. Efter rundan putsade vi fönster eller rättare sagt JAG putsade fönster. Mimi tyckte det var mer mysigt att ligga i soffan så länge (lathund ;D). Jag stack iväg och handlade lite smått och gott. När jag kom hem gick Mimi och jag ut och letade upp en bänk med bord. Där ställde jag Mimi (eller hon ställde sig) och så kammade och borstade vi. Mimi är lite frusen av sig märkte jag, så vi får nog göra det där inomhus när det inte är varmare. Alternativt får jag ta med en filt som hon kan ha över den delen av kroppen som jag inte håller på med just då. Hon hade självklart en tjock handduk under sig (det finns gränser för djurplågeri! ;)).



Numera brukar dottern stanna längre när hon kommer på besök. Undrar varför? :D

Picknick utmed havet

Mimi berättar:


Min frisyr var under all kritik, men det är tillåtet utmed havet.



Jag körde tålamodsträning med matte. Vi satt på en bänk och
kollade på folk och hundar som gick förbi. Och så kollade vi på..




..utsikten. Bilden är tagen i motljus. Det var inte mörkt. Det
var ljust och strålande sol.




Sen kom jag på att det luktade väldigt gott från den där ryggsäcken.


Och jo då! I ryggsäcken fanns min middag faktisk. Surprise!! Och vatten! OCH varm kakao till min förkylde matte. Sen att det slant en väldigt lång tunga ner i mattes mugg är något vi inte behöver nämna. Sitter man helt frånvarande så där som hon gjorde, så får man faktisk skylla sig själv. ;D

Mimis första morgoninlägg

Mimi berättar:


I´m free! Yeah!



Inga kaniner eller harar i dag, men det är mycket att lukta på!



Väldigt mycket.



Det spritter i kroppen. Detta är en toppen start på dagen.




Fin svans, eller hur? ;D


Nu skall jag slappa och torka på samma gång. Matte tänker duscha säger hon och sen skall hon till stan och shoppa. Hon menar att jag skall tränas på att vara hemma själv lite mer än en timme. Dummerjöns! Men okej. Faktum är att en gång när hon gick ut vände jag rumpan till och gick och lade mig i soffan innan hon ens hann stänga dörren. Visst är det roligt när hon kommer hem, men lite egentid behöver väl alla. Så länge det inte går till överdrift, menar jag.

Godmorgonpuss på er! :D

Jag skiter i badrummet


Jag skulle städa badrummet i eftermiddag. Mimi lurade mig istället att somna på soffan med henne på armen en timme. När vi vaknade kom vi på att det är mysigt att borsta. Så vi har borstat, kammat och klippt lite päls som täckte trampdynorna.

Mitt blodtryck måste ha sjunkit med 50% på 10 dagar. Och badrummet? Det skiter jag i! ;D

Mimis första arbetsdag


Ser ni hur strategisk platsen är? Precis vid sidan om besöksstolen.
Perfekt läge!



Jag mår bättre, men är inte helt bra. Mimi och jag bestämde oss för att ta ett par timmar på jobbet ändå. Som tur är kan jag anpassa mitt arbete rätt mycket. Det går bra så länge jag totalt sätt jobbar de timmar jag skall, håller olika deadlines och ser till att allt fungerar.

Mimi är exemplarisk på jobb. Hemma är hon typen som vill sitta intill, ovanpå eller runt om. Och ju mer uppmärksamhet, ju bättre. På jobbet fattade hon direkt att det beteendet inte fungerar. Hon lägger sig på sin plats och stannar där. Kommer det någon som vill hälsa på henne går hon lugnt fram och njuter av all uppmärksamhet, sen lägger hon sig igen.

Jag gick ut med posten, något som tar runt fem minuter. När jag kom tillbaks låg hon kvar på sin plats. Gissa om jag blev stolt? Hon fick beröm och mys och var så lugn och lycklig. Vad jag inte hörde var mina fnittrande arbetskollegor. Hon hade gått in till dem när jag var ute, men de hade visat henne tillbaks på platsen.

Jag låtsas som att jag inte vet inför Mimi. Ibland får man blunda för saker. Det finns liksom gränser för hur petig man skall vara. ;)

Så gick det till när Mimi blev min (Mel: Så gick det till när farfar var ung)

I 5-6 år har jag följt Hittehunds sida med hundar som är till omplacering. Mest bara för att jag är nyfiken, har hundintresse och var imponerad över hur seriöst de verkade jobba.

I vecka 39 (tror jag det var) såg jag Mimis presentation första gången. "Nej! Nej! Nej!", tänkte jag. "Jag skall ju inte ha hund". Men hon verkade tala till mig. Samma vecka visade jag dottern presentationen och när helgen kom var jag hos Janne och visade han. Jag blev mer och mer osäker. Osäker på om jag verkligen INTE skulle ha hund. Det var ju bestämt att jag inte skulle ha det, trodde jag.

2011-10-08 Dottern övertalar mig att skicka ett mejl till Hittehund. Jag har IGEN visat henne Mimi på datorn och hon ser hur "kär" jag är. Jag skickar ett kort mejl, typ "Hej, jag tror jag gillar Mimi. Har hon fått någon familj än?". Kanske inte riktigt så kort, men ändå.

2011-10-10 Det går upp för mig att jag VERKLIGEN vill detta. Jag sätter mig ner och skriver en halv roman till Hittehund om vem jag är, varför jag är intresserad av just Mimi och på vilken nivå mitt hundintresse ligger.

2011-10-11 Jag får mejl från Hittehund med mer information om Mimi och vi börjar kommunicera fram och tillbaks den närmsta veckan. Också med telefonsamtal.

2011-10-18 Jag får en intresseanmälan som jag fyller i (det tog nästan en timme!) och skickar tillbaks. Jag börjar förstå att jag ligger bra till bland de intresserade, men jag vågade inte riktigt hoppas ändå.

2011-10-21 (På morgonen) Jag träffar en representant för Hittehund här i Landskrona. Jag utgår från att de vill se en och prata lite för att känna efter om den person de har lärt känna via mejl och telefon stämmer överens med verkligheten. Jag fick senare höra att jag bland annat fick betyget "väl genomtänkt". I like!

2011-10-21 (På kvällen) Jag får veta att jag får hälsa på Mimi! Då förstod jag att möjligheten verkligen var stor!

2011-10-24 Janne och jag körde till Stockholm och träffade Mimi, hennes familj och Hittehunds representant där. Vi fick med oss Mimi över natten på hotellet och så sammanstrålade vi allihopa igen dagen efter. På eftermiddagen.

Och så var Mimi min. Jag har skrivit om känslostormen omkring det hela HÄR.

En stor eloge till Hittehund för det seriösa arbetet de lägger ner. Jag tror de vet det mesta om mig. De granskar en på alla möjliga sätt. De frågor jag svarade på förstod jag på en gång poängen i, men jag undrar hur många som tänker på att ställa de om man själv omplacerar en hund. Till ex: "Har du någon som kan ta hand om hunden om du akut hamnar på lasarettet?" eller "Kan din arbetssituation eller arbetsplats ändras den närmsta framtid?". Och det var TVÅ frågor. Det kändes som ett par hundra som jag svarade på. Men det var VÄRT det.

Det allra bästa med det hela är att man känner sig så utvald. Jag har aldrig fått den här känslan när jag har köpt en valp och en gång även tog över en vuxen hund. Att hundexperter utvärderar hunden och dens behov och sen utvärderar de som visar intresse för hunden så noga är guld värd.

Och se bara på Mimi och mig! Vi är som skapta för varann. Bortsett från en sak. De skrev i Mimis presentation att hon "är en mycket närhetssökande tös!".


Då undrar jag vad jag är! Efter en morgonpromenad med lite sökträning efter godis och jakt efter hare kommer vi hem och hon ligger på min arm i soffan. Sen VRAKAR hon mig! Hon hoppar ner från soffan och lägger sig på mattan under bordet? Har man sett sånt? Är det det man kallar närhetssökande?

Jag tar det som världens största komplimang att Mimi är så nöjd och trött att hon vill ligga i fred och vila lite. Det är ett sundhetstecken. Det är nog mer jag som inte är sund. ;)



Och så avslutar jag med lite personliga åsikter som inte alla kommer att uppskatta. När du vill omplacera din hund eller vill ha en omplaceringshund så:

1. Undvik Blocket och andra liknande sidor. Du vet aldrig vad du går till.

2. Jag ogillar att vi importerar hundar från utlandet för att det är synd om de. Det finns plenti av hundar som redan finns i Sverige som behöver någon. Lägg krutet här först.

3. Det borde införas hundkörkort. Ingen borde få skaffa hund som inte förstår innebörden. Alldeles för många hundar har inte ett hundliv. Alla som vill ha hund borde gå en hundägarkurs först.

4. Ett litet barn som inte får gå ut är överlycklig när den äntligen får, samma med en hund. Låt dig inte luras av en hund som viftar på svansen. Ju vildare (på ett lyckligt sätt) hund, ju större chans är det för att den är understimulerad och inte får vad den har behov av.

5. Mänskliggör inte din hund. Den tänker inte som oss och har inte samma behov. Precis som med barn gillar hundar klara gränser. Det gör att den känner sig älskad, trygg och vet vad som gäller.

6. De som tror att de går en dressyrkurs för att hunden skall lära sig något har missuppfattat det hela. Det är DU som hundägare som skall lära dig och det är DIN uppgift att på ett positivt sätt förmedla vad du önskar vidare till hunden.

7. Och punkterna 1-6 skulle jag önska att jag hade vetat, förstått och kunnat när jag skaffade mig min första hund. Den fick inte mycket till hundliv.


Och nu återstår den viktigaste uppgiften. Jag skall visa mig värdig min Mimi. Det är inte lätt, för ju mer jag "kan hund", ju mer förstår jag att det tar mycket tid. Men jag gillar det, jag älskar det och jag känner mig så otroligt stolt för att just jag blev utvald som Mimis nya matte bland många andra.


Har ni snart tröttnat på mina inlägg om Mimi nu? Inte jag. ;D

Gulligt gjort

Det ringde på dörren och där stod LM från Hittehund! Vad glad jag blev. Det var hon jag hade en träff med fredagen innan jag åkte till Stockholm för att få med mig Mimi hem.

Hon hade med sig aktiveringsleksaker till Mimi:


I den här lägger man godisbitar i olika fack och sen får hunden putta till de olika lagren
för att komma åt godiset. Mimi fattade direkt. Dvs hon fattade översta lagret, det tar
nog lite mer tid att förstå sig på resten. Det är ju knappt så att jag gör det. ;)





Aktiveringsbollen fick jag putta till så hon skulle se att det kommer ut godis.
De första gångerna verkade Mimi tro att det var jag som la godiset där efterhand.
Hon var mer upptagen av min hand och hur jag "trollade", än själva bollen. Men sen
så! Hon kopplade och hade jätteroligt.



Det är kul att se hur hon går i gång. Jag har fått veta att hon inte är föremålsintresserad, att leksaker inte triggar igång henne, men det skall vi nog få en ändring på. Vi verkar redan ha börjat.

Mimi och haren skuttade iväg

Vad synd jag inte hade med mig kamera och kunde videofilma Mimi på morgonpromenaden.

Jag valde medvetet att gå till ett stort fotbollsplan med lite skog runt om och långt till bilväg. Där brukade både harar och kaniner sitta och vänta på Madde och mig när vi kom tidigt på morgonen. Och de hade inte gett upp hoppet! Eller i varje fall var det EN hare som inte hade gett upp. Han satt så fint och prydligt nästan mitt på gräsmattan när vi kom gående.

Mimi såg inte haren, jag släppte henne och sa "Hopp och lek". Hon småjoggade lite runt om mina fötter och nosade lite utmed kanterna, men SEN! SEN fick hon upp doften och hon körde nosen ner i gräset, tittade upp ibland tills hon också fick syn på haren. Sen skuttade haren iväg med Mimi efter sig. Så enormt roligt att se. Mimi kom tillbaks efter väldigt kort stund. Hon gick direkt dit där haren hade suttit och nosade igen. Sen tittade hon på mig som var ca 20 meter därifrån som för att få bekräftat att jag fanns kvar och så stack hon igen.

Så roligt hon hade! Och hon var ifrån mig väldigt korta stunder, jag var inte bekymrad ett ögonblick. Och hon som brukar gå så fint i koppel hade svårt för att varva ner sen. Det blev lite ryckigt på hemvägen. Inte mycket, men för Mimi att vara var det mycket. Jag lät henne vara, jag vill att hon skall bli uppspelt på detta sättet. Hon behöver det. Hon är hela tiden så lugn och myspys annars.

Jag fick ett tips i en kommentar (tack Malin) om att man kan köpa kaninpäls just för ändamålet att fästa det på en apport-leksak. Det är en Internet-butik (teba.se) och det är ju toppen. Så kaninpäls, en aktiveringsleksak och skålar till min lilla cocker-flicka är nu beställt.

Tycker ni jag bloggar mycket om Mimi? Hah! Klart jag gör. För det första är det bara så, för det andra är hon så förtjusande att det är omöjligt att skriva om något annat och för det tredje så är jag fortfarande hemma och sjuk - så det lilla jag upplever är med Mimi. Det är fel att säga "det lilla jag upplever" för det är inte litet, det är STORT.

God morgon! :D

Kaninpäls sökes

Jag är sjuk, men det är inte Mimi. Så vad göra för att stimulera henne samtidigt som jag inte behöver ta ut mig för mycket? Jo, vi bestämde att när vi ändå skall ut på kissrunda så går vi till djuraffären och köper den typen tuggben hon har gillat mest till nu.

Som sagt, så gjort. Och poängen var att Mimi själv fick bära benet hem. Det är jobbigt när man inte är van och då tänker jag inte enbart på det fysiska. För en hund är det en utmaning att koncentrera sig på att hålla benet i mun och inte lukta på allt som kommer i ens väg. Sen är det viktigt att se upp för möjliga tjuvar man möter på. Med ett snaskigt ben i mun vill man inte hälsa på andra hundar minsann!



Mumsigt!



Här känner hon sig inte helt trygg på om jag skall "låna" hennes
ben (igen). Det är inga problem, men just denna typen tycker
hon är så smaskig att hon är lite stel i kroppen när jag tar
det ifrån henne.




"Okej, matte. Du skall tydligen bara fota".




Hon är helt väck när hon får tugga.


Förresten! Är det någon som har en kaninpäls som jag kan köpa? Jag skall strimla lite päls och fästa på apportleksak i hopp om att trigga Mimi igång. Pälshandlarn i stan hade inte, men han tipsade mig om att kolla i secondhand-affärer för att se om de har till ex en kaninpälsmössa.

Men kanske någon av er har?

RSS 2.0