Dagen i dag

Dagen började med att jag fotade vår frukost i rätt blogg-anda.
.
.
Sen målade vi med "Björnbär" i Jannes sovrum.
.
.
Här blev jag medveten om att Janne fotade, så jag putade ut med
rumpan. Numera skall man ju ha så stor rumpa som möjligt. Det
var annorlunda på Twiggy-tiden. Då när JAG var ung. :D
.
.
Fråga inte. Men kul var det.
.
.
Första omgången i sovrummet är klar och jag låtsas som
att jag inte vet om att Janne fotar. Trovärdigt eller hur?
.
.
Ser er nog!
.
.
.
Duschen nästa! Och en öl till. Och sen skall vi på något snabbmat-ställe och stoppa i oss pommes med transfetter och annat gott med tillsatser och glutamat.
.
.
Hej och hopp! :D

Oj då..

I övrigt mår jag rätt bra. ;D

Jag kopplar inte

Jag förstår mig inte på allt detta snack om genus-tänk som är i blogg-världen just nu. Jag är nog fullständigt ute och cyklar. Uppfostrar vi verkligen (numera) våra barn att passa in i "sin" könsroll? Uppmuntrade jag min dotter att gilla tjej-saker mer? Skulle jag inte ha låtit henne komma in i badrummet när jag stod och målade mig och hon visade intresse med att fråga vad de olika sakerna var för något och hur man använde det?

Jag kan inte komma ihåg att jag uppmuntrade henne för annat än vad hon själv gjorde och tog initiativet till, oberoende av vad det var. Hon fick bilar och dockor att leka med. Okej, när det gällde kläder så var det nog lite tjejigt. En gång när hon var två och ett halvt år klippte jag av hennes långa hår (mot hennes vilja) och jag glömmer aldrig de stora tårarna som dämdes upp i hennes stora blåa ögon. Det gjorde jag aldrig igen.

Jag måste ha fel. Men jag kan inte komma på vad jag kunde ha gjort annorlunda med just det där genus-tänket.

Dessutom blandar jag nog ihop begreppen om jämställdhet och genus-tänk. Kanske ser jag inte problematiken därför att jag är så glad för att jag är kvinna och inte man. Jag har aldrig känt att jag vill vara något annat och det är kanske därför jag inte förstår.

Någon som kan hjälpa mig? Eller är vi fler som inte riktigt förstår?



Ordet genus (som könsbegrepp) används för att definiera vad som formar kvinnor och mäns sociala beteende.

Laddar batterierna





Jag laddar inför kommande helg. Då blir det god mat, god dryck och gott sällskap. Dessutom är det möjligt att jag kommer att tillbringa timtals i en underbar mans sovrum. Utförlig beskrivning kommer i loppet av helgen (eller efter). ;D

Gymmet är avklarat (som ni ser var det rätt svettigt). Nu väntar duschen och sen jobb.


God förmiddag! :D

Har borstat tand


Jag har tid hos tandhygienist klockan halv åtta.
Här skall rensas upp i "garderoben" innan full sanering påbörjas.

God morgon! :D

Moget


Jag försöker intala mig att jag ÄR vuxen trots att jag roade mig
med att ta en bild med webcamen med armbågen.


God morgon! Gymmet nästa.

Och så skall man se bra ut också

Jag tittade på Rapport precis. De tog upp att fler och fler svenskar behöver bettskena pga stress. Unga tjejer 20-24 år är de som har ökat mest när det gäller bettskena. Och självklart förklaras det hela med att de har ju så stor press på sig. Utbildning, jobb, man, barn och så skall de se bra ut också.

Ja, det är klart. Så var det inte för femtio år sen? Eller? Det var det visst det.

Är det ingen som forskar på hur vårt leverne kan påverka så att vår stresstålighet sjunker? Att det kan bero på fysiska orsaker? Det måste ju ha varit tusen gånger värre förr i världen när man riskerade att svälta om man inte hanterade sitt liv. Stress-nivån i dag kan inte vara värre än förr. OM den är det, så betyder det att vi har blivit dummare genom generationerna i och med att vi tillåter oss en stress som inte är viktig för att överleva.

Kolla på varför vi inte tål den stress-nivån som är. Jag tror knappast man kommer ifrån stress-momenten, det är vår tålighet det handlar om. Vad äter vi? Vad får vi i oss? Hur uppfostras vi? Hur lär vi oss att tänka?

Jag tror inte på att försöka ta bort det som stressar. Jag tror på att vi fysisk och psykisk skall kunna bemöta livets realiteter på rätt sätt. Forskning med utgångsläge i hur tankens kraft, mat, motion och leverne påverkar vår förmåga att tåla stress hade varit intressant.

I dag verkar forskare mest upptagna av att komma på allt som stressar den som redan är stressad. Jag fattar inte poängen. Det går inte att eliminera, det blir bara ett konstaterande av något som alltid kommer att finnas.

Loja-mycket

Grundläggande för nära relationer är lojalitet. Jag kan inte lita på någon som inte står upp för mig och vår relation. Det gäller nära familj, inte så nära familj, släkt, vänner och en eventuell partner. Även i jobbsammanhang förväntar jag mig lojalitet, inom arbetsuppgifterna.

Jag tror vi är många som har upplevt att bli sårade för att någon sviker oss. Inte minst när man är ung och dum och är i en relation. När partnern inte går i försvar om h*ns familj är nedlåtande eller om h*ns vänner beter sig illa.

Been there, done that. Är någon illojal mot mig är det kört. Det skall mycket till för att jag kan lita på den personen igen och en eventuell känsla av att vara kär försvinner snabbt som attan.



Jag tycker det är charmigt att se hur man förr i
världen var stolt över sin yrkestitel. På nästan alla
gamla gravstenar står det mannens titel och även
vissa kvinnors. Om man var hemmafru så var
det en titel att "enbart" vara hustru också.



Inlägget känns som tagit ur luften, men jag promenerade på kyrkogården (jag gillar det - blodtrycket sjunker och tankarna får flyga fritt) och tänkte på de jag har förlorat och de jag har kvar. Levande som döda. Till exempel är pappa död, men han är kvar i mitt hjärta ändå. Svårare var det att komma på de som har haft en plats i mitt hjärta, men som inte är kvar längre. Det är inte många, men de finns. Som oftast visade de väldigt snabbt att de inte hade någon rätt att uppta den platsen, så avtrycket är inte så stort.

Nu blir jag långrandig igen. Det jag ville fram till är att det är viktigt med loja-litet, eller rättare sagt loja-mycket.


Ja, SÅ rolig är jag på en söndag. :D

Koppellös

Om jag hade bott i USA hade jag skaffat mig en problemhund. Man vet ju aldrig vem som kommer till undsättning då?


Daddy påminner mig jättemycket om "min Madde" i psyket.

Jaja, jag vet. Jag är lite tjatig i ämnet. Men det huvudet fylls med rinner ut i bloggen. Jag fastnade för något Cecar sa i kvällens program. "Skyll inte på dig själv. ÄNDRA på dig själv!". Och det är så sant. Varför lägga tid på att fundera på hur man HAR varit. Lägg tid på hur du VILL vara istället.

Jag har gjort det 536 gånger



Så att säga varje morgon brukar jag kommentera i dotterns blogg med: "God morgon, jenta mi!". Av ren nyfikenhet Googlade jag hur många gånger jag har gjort det. Inte illa! Jag har gjort det 536 gånger.


God morgon allihopa! :D

4 cl sprit innan åtta på morgonen

Tandläkaren ringde om tandläkartider. När jag ändå hade henne på tråden frågade jag om hon visste hur många tillfällen jag behövde gå till henne och hur länge jag behöver sitta i stolen åt gången. Vi kom också in på detta att ta "aktivt kol" före och efter varje behandling (det köper man på Apoteket, jag får fråga lite mer där). Dessutom nämnde jag att jag har läst att man skall ta 4cl sprit en timme innan man sanerar amalgam. Det skall hjälpa till att binda kvicksilvret som frigörs så att det går mer rakt genom systemet utan att (så mycket) lagras i kroppen.



Jorå. Hon kände till det. Flera av hennes patienter tar en hutt sprit innan de går dit. Jag får kanske förvarna min chef om att jag kommer att lukta sprit under vinterhalvåret. Och blir jag alkis på kuppen är det faktisk inte mitt fel!

Har jag tur kan hon dela upp arbetet i många olika delar, så att det blir många besök. ;D

Nu står jag själv vid rodret



Hej Elina!

Jag har nog blivit rätt stark och med åren lite mer förståndig. Så tack för komplimangen.

Jag förstår att det kan verka konstigt att en som tränar som jag gör har sjukdomar som hindrar en i att leva fullt ut. Jag skall försöka förklara så gott det går utan att bli för långrandig och utan att jag blir mer privat än vad jag vill vara i min blogg.

För 12-13 år sen blev jag utbränd. Många accepterar utbrändhet som en åkomma man har för att man stressar för mycket, att man inte kan säga nej och att man vill leva upp till egna förväntningar (som är för höga). Det stämde in på mig också, men frågan är hur man hamnar där. Varför blir man så? Jag hade en hel del att jobba på. Jag hade inte med mig vad jag behövde i bagaget för att hantera mitt liv, något jag har jobbat och jobbar stenhårt på. Det handlar om självkänsla, egenvärde och om att ge mig själv den uppmuntran och kärlek som jag förtjänar. Jag har blivit jätteduktig på att klappa mig själv på axeln.

Utöver (eller kanske det är ett sammanhang) detta bildar min kropp antikroppar mot thyroxinet i sköldkörteln. Det är en så kallad autoimmun sjukdom och mina värden åker berg- och dalbana, så jag får ständigt kolla läget. Problemen artar sig som nedstämdhet, ångest, en mage som inte fungerar, viktökning, håravfall med mera. Vissa hittar en dosering med medicin som fungerar hela livet, andra har det som mig och påverkas mycket och ofta av svängningarna.

Jag har också något som heter Essensiell tremor som betyder okontrollerad skakning om händerna. Läkarna vet inte varför man får det, men det brukar alltid vara en annan i släkten som har samma sak. Med andra ord: ärftligt.

Jag har fått beviljat ekonomisk stöd till amalgam-sanering och det grundar sig på många fler saker än vad jag har nämnt här. Men allt jag har nämnt kan faktisk ha med amalgamet att göra.

Det allra värsta (som har blivit betydligt bättre sen jag började med LCHF) är att jag får "skov". Då blir jag helt urlakad både fysisk och psykisk. Det känns som att jag har rejäl influensa utan att jag egentligen är vare sig förkyld eller har feber. Det står på några dagar och sen går det över - bara så där.

OM det är så att jag reagerar på amalgamet - så är det bara en tidsfråga innan jag har sanerat bort det. Om det är så att LCHF verkligen hjälper, så tror jag det kan handla om att jag numera knappt får i mig tillsatsämnen (och inte minst glutamat) via maten.

Att träna ger mig en känsla av att vara stark och känna att jag duger. Det ger mig kraft och energi och så länge jag inte får ett skov kan det att jag känner mig stark fysisk kompensera lite för att jag mår dåligt rent psykisk. Ett skov resulterar i att jag är sängliggande och då hjälper inte någonting.

Jag har styrkan nu att kämpa för mig och mitt, men det tog attans många år. Jag var heltidssjukskriven de första 5-6 åren och först när det hade gått 11-12 år orkade jag ta tag i detta med amalgamet. Jag har jobbat halvtid i ungefär 7 år. Jag verkar inte ha förmågan att bli stresstålig igen och behöver mer lugn och vila (rent psykisk) än förr i världen. Tyvärr! Jag hade gärna jobbat full tid, både för att jag verkligen trivs med mitt jobb, men också för pengarnas skull. Det gör rätt stor skillnad att få sjukpension halva tiden.

Alltihopa har gjort att jag uppskattar livet och allt fantastisk runt om mig på ett helt annat sätt än vad jag någonsin har gjort förut. Jag uppskattar en sån enkel sak som så många tar för givet: LIVSGLÄDJE! Jag uppskattar att ha energin och förmågan att göra vad JAG kan göra för att mitt liv skall bli så fullvärdigt som möjligt. Tidigare bara flöt jag med i livet, nu styr jag det!

Tusen tack för fina ord!

Svorskan

Ju äldre jag blir, desto mer sällan gör jag det



Det var tre veckor sen jag städade senast. Det hade aldrig gått när jag hade Madde. Då fick jag dammsuga flera gånger i veckan, ibland varje dag.

Nu måste dottern sluta kalla mig pedant. Var tredje vecka är inte alls att vara pedant. Det var skitigt!

"Mamma, varför dejtar du aldrig?"

Skall man berätta för sina barn när man dejtar? När jag säger "barn" menar jag när de är små, lite större och inte för stora. Är det okej att en tolvåring hör att mamma eller pappa dejtar nu och då eller titt som tätt?

Själv tycker jag att man inte skall säga något förrän det blir allvar. En tolvåring kanske inte förstår gången i det hela och gör sig tankar som inte hör dit på ett så tidigt stadium. Nio av tio dejtar är ju inte lyckade ändå. (Det är därför jag aldrig har gått på den tionde ;D).

Öga mot öga

Om två veckor påbörjar jag amalgamsanering och jag räknar med att hela vintern går åt till det. Jag vill dokumentera för mig själv hur jag ser ut före och efter, så jag har suttit och fotat mig själv inuti mun. Självklart slog leklusten till. Jag har inte tänkt på nuvarande tidpunkt att visa er hur jag ser ut inuti mun, men ni kan få se mina ögon?









See you! ;D

Läkare gillar medicin

Vi kan äta oss tjocka och vi kan äta så att vi håller oss smala. Vi kan äta och leva på ett sätt så att vi håller oss fysisk friska. Men när det kommer till våra känslor så handlar plötsligen allt om hur vi tänker.

Stress, ångest och depressioner är typiska symptom som vi lätt skyller på omgivningen eller på att vi hanterar saker på fel sätt. Men de som upplever mindre eller inget av detta, är de smartare? Är de bättre på att "tänka rätt"?

Hur kommer det sig att man kan ta ett piller och sen ha mindre ångest? Då tar man något som påverkar oss fysisk för att bättra på något psykisk. Avsaknad av sexlust är en känsla. Hur kommer det sig att man kan ta vitamin/mineraltillskott eller eventuellt äta rätt mat för att få sexlusten tillbaks? Om alla känslor som uppstår enbart beror på det mentala så förstår jag inte hur det hänger ihop.

Kan maten vi stoppar i oss göra så att vi känner ångest? Ja, det kan den. Kan maten vi stoppar i oss göra oss icke stresståliga? Ja, det kan den. Kan maten vi stoppar i oss göra oss psykisk sjuka? Ja, det kan den. Precis som ett piller kan påverka, kan mat påverka på gott och ont.

Mår du psykisk dåligt, så kolla med din läkare. Men stoppa inte i dig medicin förrän du har tänkt efter om det finns annat du kan ändra på. Läkare älskar medicin, det är nog därför de har studerat det också. ;)

Inte i dag i varje fall




Ifall någon tror jag är som en Duracellkanin,
så kan jag informera om att det är fel.








I dag är jag mer så här.

Jag är med i sekten

Dottern sa en gång (lite med glimten i ögat) att LCHF-anhängare är som en sekt. Jag kan faktisk hålla med henne eller jag förstår i varje fall hennes poäng. Men hur blir man en sekt-medlem? För egen del är jag med i LCHF-"sekten" för att jag blev övertygad. Jag läste på mycket innan, men det var först när jag hade ätit efter LCHF ett par veckor som jag kände det som en uppenbarelse. Att med hjärnan sätta sin in i vad LCHF står för är så sin sak, att verkligen få känna det i kroppen är saliggörande. Jag känner mig "upplyst" och helt klart "troende".

Det man skall akta sig för är att "spika" sin övertygelse och inte vara öppen för annan eller ny information. Jag läser på, jag försöker att inte vara blind, men glädjen är stor när jag får bekräftat att min kropps signaler inte är så fel på det ändå.

Jag blev tipsat om en riktigt bra artikel (publicerat i dag). Lars Bern tar upp detta med Livsmedelsverkets kostråd och industrins sponsring av forskning på området.

Nu blir det väl hus i helvete

Jaha-ja.. Så fick jag mina provsvar från läkaren på mina kolesterol-värden. Lite chockad blev jag:





Det är ju HÖGT! Vad glada alla ni är som är emot LCHF nu eller hur? "Vad-var-det-jag-sa"-människor kommer att bli jätteglada. Men stopp en halv! Så enkelt är det nämligen inte. Det finns den goda och den onda sidan och när man kombinerar de bägge så kanske det inte är så farligt ändå?

Om man kollar HÄR så ser man hur man skall utläsa sitt kolesterolvärde för att få rätt balans. Vi BEHÖVER nämligen kolesterol och inte bara det goda, det onda skall också hänga med - på ett hörn.


Så här räknar man då:

Kolesterol (10,6) delat med HDL (2,69) = Ett värde under 5 är bra. Mitt värde är 3,94! Och mitt värde INNAN LCHF var ännu bättre, då var det 2,26. Men vet ni vad? Aldrig i livet om jag går över till att äta (och inte minst MÅ) som jag gjorde innan LCHF. Däremot tänker jag ta nya prov om ett par månader. Jag vill hålla koll och se.

Jag känner mig lite tuff faktisk. Tuff som vågar lita på min kropp och mitt mående. Jag trotsar läkaren och slutar INTE med mitt sätt att leva, något jag tror Reinfeldt, Försäkringskassan och min arbetsgivare uppskattar. Jag har reducerat min sjukfrånvaro med 90% sen jag började med LCHF.

Heller livskvalité medan jag lever, än att "vara vid liv" och sukta efter att leva.


Kom igen nu! Dumförklara mig! I like! Jag kan ta det nu för jag mår så bra!
Men INNAN du gör det, så SNÄLLA läs på om kolesterol. Stirra dig inte blind
på gamla "sanningar".



UPPDATERING: Man kanske inte skall bry sig om kolesterol alls? Inte om man läser den här tidningsartikeln med tunga namn bakom.

Mest fitta..

Dagens krönika av dottern i Landskrona City:









Jag jagar fitt, jag är fitt, jag är den mest fitta. Mer Omega-3 till folket! :D

Skynda! Skynda! Eller icke..



Jag har försovit mig! Jag känner mig stressad, men tvingar mig själv att skvalpa i mig en kopp kaffe. Det är tiden på gymmet som får lida istället. Eller jag kan knapra lite tid här och lite där och sen är jag ikapp ändå.

Dagens utmaning blir att kunna vara luuuuuuugn trots en stressig start på dagen. Andas djuuuuuuuuuupt och vara närvarande och inte låta en underbar natts sömn (läs: forsövning) förstöra min närvaro här och nu.

God morgon! :D

Många undrar..




Min statistik har gått spikrakt upp de senaste dagarna, så du är nog inte den enda som undrar.

Jag vet hon uppskattar alla uppmuntrande kommentarer och alla sina trogna läsare jättemycket! Hon behöver en liten paus bara, lite egentid. Hon bloggar säkert snart igen.

Sånt som gör mig glad


Länk: HÄR.

Läs gärna hennes "resa". Det är viktigt att läsa på om LCHF innan man börjar, så man vet och förstår vad det handlar om. Annica har helt klart gjort research. Sen är jag lite tveksam till hur bra det är med sötningsmedel. Jag har läst några som har mätt sitt blodsocker innan och efter sötningsmedel kontra socker och det har nästan samma effekt på blodsocket (och då också insulinet). Men alla får prova sig fram. Och det finns vissa sötningsmedel som är "godkända", men jag vet inte. För egen del har jag känslan av att sötningsmedel håller igång mitt sötsug. En smaksak hur man vill göra.


Katrin Z med "Fuck you right back"-bloggen har ätit efter LCHF ett tag och har jämfört sina kolesterolvärden före och efter. Resultatet kan ni se här.

He he..



Tittar på "Mannen som talar med hundar". Voff voff!

Hur dog Svorskan?





Hur kul vore inte det? På min begravning sjunger man:

Satellit, satellit, Oooh...
som en satellit högt upp i det blå
Satellit, satellit, Oooh...
som en satellit, nu kan jag förstå
Åh, vad världen är liten ändå
(Högt i det blå)

Han skor sig inte på andra


Kommer ni ihåg stövlarna jag köpte på Primark i London förra året? KLART ni gör,
alla läser ju självklart min blogg med lupp och noterar sig ALLT! ;D



De hade börjat knarra när jag gick, något som gjorde dem omöjliga att använda. När jag var i stan för en liten stund sen stack jag inom skomakaren och frågade om han kunde göra något åt saken. Först sa han nej, vi bägge trodde knarrandet var inuti själva hälen, men sen stod han och vände och tryckte och klämde och kom på att det var själva klacken. Den där pyttelilla biten som man byter ibland. Skomakaren är en mycket trevlig herre som erbjöd sig att fixa det hela medan jag handlade mat, så efter en halvtimme var jag tillbaks och fick mina stövlar (numera icke-knarrande) för 100 kronor.

Hur kan han få det att gå ihop om han tjänar hundra kronor på en halvtimme? Det är två hundra kronor per timme. Ingenting ju! På det skall han betala hyra, maskiner, material, försäkringar, sociala avgifter och lön till sig själv. Det kan inte vara någon glamorös bransch precis.

Nu menar jag inte att klaga, JAG är jättenöjd. Jag har fått "nya" stövlar för en hundralapp, men jag tänker inte bli skomakare i mitt nästa liv.

Jag gillar inte clowner ändå


Bilden är från DETTA inlägget och med tanke på hur ni brukar studera allt in i minsta
detalj så tycker jag ni var ovanligt slöa. Eller eventuellt "tysta om saken".



Hoppas inte clownen släpper taget, det kan slå hårt mot hunden.


Jag är rätt fantasilös i dag. Jag är trött och sliten. Dock på ett positivt sätt. Trött och sliten OCH avslappnad. Och sen kommer dottern på besök IGEN. Yeah!

Konstig dag

Dagen i dag har varit konstig. Det har gått i ett från att jag försov mig en timme i morse, till det att sista mötet på jobb (hade två möten i dag) slutade lite över klockan sju i kväll. Trots det känns det bra! Riktigt bra!

Värre är det att jag skall ta blodprov i morgon bitti (skall kolla mina LCHF-kolesterolvärden) på fastande mage och provtagningen öppnar först klockan åtta! Fastande betyder inte enbart att man inte får äta, det betyder att man inte får äta OCH inte får dricka vätska, inte ens kaffe! Vart är världen på väg? Man skulle tro att man med dagens teknik kunde undvika såna här fruktansvärda plågor. ;)




Jag kan inte dricka något med koffein på kvällen, då får jag inte sova sen. Även grönt te reagerar jag på. Däremot finns det något som jag tycker är jättegott. Jag river (rätt mycket) ingefära och har i (rätt mycket) citron eller lime i en mugg och häller på kokande vatten. Mumsigt!




Jag får ibland frågor om vad man äter när man är lite sugen (eller som mellanmål) när man äter efter LCHF. Detta är en variant: Feta-ost, oliver, sockerärtor och salami. Tyvärr har jag svårt att hitta salami utan tillsatsämnen och jag orkar inte vara skitnoga med allt hela tiden. Salami är gott - därmed basta!

Hej och hopp

Försov mig i dag. Första gången på många år. Det är inte mitt fel. Det är..


..dotterns fel.

Hon har dåligt inflytande på mig, helt enkelt. Men det gör inget. Det var jättemysigt att ha henne här på sleep-over. Jag tänker låta sängkläderna ligga kvar. Jag hoppas på en repetition snart!

God morgon! :D

Alla goda ting är tre

Varning för skrytsamt inlägg!

1. Jag fick toppbetyg för mitt arbete med bokslutet (från högsta håll) på jobb i dag!

2. Dottern kommer på middag sen! Det är de bästa dagarna som finns, när jag får vara nära den jag älskar som mest.

3. Jag var hos doktorn på morgonen för en av mina sjukdomar/åkommor. Jag bad om att få testa mina kolesterolvärden, något jag skall göra senare i veckan. Blodproven måste tas på fastande mage, inte ens kaffe får jag dricka innan de öppnar kl 8.00. Jag frågade om de inte kunde öppna kl 6.00 för min skull, men icke. Dålig stil. ;)

Jag trodde inte jag hade mätt mina kolesterolvärden innan, men det visar sig att det blev gjort i september 2009. Alltså 3 månader innan jag började med LCHF. Resultaten visade att jag hade väldigt bra värden, både för det goda kolesterolet och det dåliga. Nu blir det upp till bevis. Jag lovar lägga ut före- och efter- resultat när det är klart. Det gör jag oavsett om det talar till fördel eller nackdel för LCHF. Frågan är hur dåliga mina värden skall vara för att jag skall sluta med LCHF. Jag mår ju så bra! Håll tummarna för att de är inom normalen!


TRE saker på en gång?

Nu en kopp kaffe och varva ner. Längtar så efter att krama om dottern!

Mitt skrivbordsunderlägg

Jag har delat med mig med bilder av syskonen Sötnos och Fläckis förut, men jag gör det igen. Sötnos är till höger i bild, medan Fläckis är den som fläker ut sig:




Sötnos: Vad håller han på med egentligen?




Sötnos: Stretchar man en katt?!! Jag gillar att bli klappad och masserad.




Sötnos: Nu går jag! Detta är inte normalt!





Och sista bilden har jag som skrivbordsunderlägg just nu.
Han var en väldigt speciell katt. Kärleksfull och busig.
Jag blir glad varje gång jag sätter mig vid datorn.

Lite mer om samma sak

Det var tydligen poppis när jag skrev om "Leva i nuet", så jag fortsätter lite i samma ämne.

Jag tror det är två orsaker till att vi stressar och inte klarar av att njuta i vardagen. Det ena är våra ändrade kostvanor och det andra är att vi har fått för mycket fritid som vi inte klarar av att hantera.

Med våra ändrade kostvanor menar jag att för femtio år sen åt man inte godis, chips, glass, bakverk och drack läsk så som vi gör i dag. Jag är övertygad om att de stora svängningar i blodsockret som det orsakar gör att vi tappas för energi, blir trötta och inte orkar med. Det igen gör att vi blir lite stresståliga och vi orkar inte med vår vardag.

Att vi har fått för mycket fritid låter ju knäppt. Man skulle tro att man aldrig kan få för mycket av det och det kan man inte heller om man kan hantera det. Men vi kan inte hantera det i dag. Vi har börjat leva för våra lediga stunder, istället för att leva hela tiden. Det skapar inre stress.

Tänk dig en bonde som har att göra hela tiden, varje dag, året om. Det är knappast någon poäng i att stressa i otid om man vet att man jobbar tills man lägger sig och när man vaknar fortsätter man där man slutade dagen innan. Man vilar när man blir trött och vila innebär ofta att man gör något nyttigt medan man sitter ner. Till exempel att stoppa strumpor eller att putsa finskorna. Då lever man MEDAN man jobbar. Jag tror inte livskvalitén var sämre förr i världen, heller tvärt om och inte fanns det något som het att "gå i väggen" eller bli utbränd.

Jag tror att vem som kan få bra livskvalité om man bara inser att livet är här och nu, hela tiden. Och självklart måste man titta inåt i sig själv för att se vad man kan göra annorlunda och hur man kan ändra sitt sätt att tänka för att må så bra som möjligt.




För LCHF-intresserade: Ikväll kl. 20.00 tar "Vetenskapens värld" SVT2 upp LCHF. Antagligen kan man i morgon läsa vad Kostdoktorn och Dr.Dahlqvist tycker om det hela. De bägge är vana vid att tolka "fakta" och forskningsrapporter, något jag inte är.

Men tröjorna duger väl

Jag har bestämt mig för att lära mig fota mig själv. Självutlösaren på kameran var inte så svår att hitta. Nästa steg var att hitta rätt ställe..


Lektion 1: När man skall avbilda en brun tröja är det rätt idiotisk
att ha brun bakgrund.



Lektion 2: Att dra i kläderna för mycket får en att se gravid ut.



Lektion 3: Lite mer gulligt kanske, men poseringen passar bättre
för en fjortis. Bakgrunden duger.



Lektion 4: Nu börjar jag kunna posera! Bra om jag inte kapar av
huvudet bara.



Lektion 5: Och så länge varade den "bra" poseringen.
Detta ser mest ut som linedance.



Jag lär mig nog till slut. Bara jag slutar tramsa mig med alla
grimaser.

Inte så fräscht kanske, men fräschare



Köpt i vanlig sko-affär.


Jag använder antiluktspray i mina joggingskor och andra skor. Här om dagen kom jag på den smarta idén att testa den på (i) min kavaj. Även om det inte luktade svett, så luktade det "gammal" deo. Min kavaj är som ny! Kom precis på att jag har en skinnjacka också som jag har använt med bara linne under, den skall nog få sig en omgång den med. Sprayen luktar inget i sig, den bara neutraliserar den lukten som redan finns.

Det var dagens tips. Ha en fortsatt underbar söndag!

Leva i nuet



Det händer att jag får kommentarer som gör att jag börjar fundera på nya ämnen eller fortsätter fundera på gamla. Detta är ett "gammalt" ämne, men det är inte samma sak som att jag har funderat klart. Det kommer jag aldrig att göra.

Om inte vi skärper oss tror jag att mänskligheten är på väg att ta död på sig själv och nu menar jag inte bara fysisk med miljöförstöring etc. Jag menar PSYKISK! Vi stressar hit och dit och vi är aldrig riktigt närvarande för vi streber hela tiden efter att "Jag skall bara göra det här, SEN skall jag..". Sen skall du vaddå? Är det SEN du skall leva? Varför lever du inte i stunden? MEDAN du gör saker?

Vad är poängen med att låta all den tid det tar att göra alla måsten vara "icke användbar" tid till att leva i nuet? Varför tillåter vi oss själva att hela tiden ligga ett steg före? Det är inte positivt att göra så, man förlorar kontakten med sig själv och möjligheten att finnas till där och då.

Varför måste vi ha med oss mobilen hela tiden? Varför träffas man för en fika och sen bortprioriterar man den andra med att svara i telefon eller på sms? Det är ohövligt! Inget annat än ett jävla otrevligt beteende. Jag sätter inte av min tid till någon om inte de sätter av sin tid till mig också. Man överlevde förr i världen utan mobil, vi överlever nog utan den en timme eller två nu också.

Nu hoppar jag från det ena till det andra, men det jag vill fram till är att vi i dag oavsett om vi städar eller om vi umgås goda vänner, så kopplar vi inte av. Och vem mer än mig har upplevt att stressa för att bli klar med allt och sen sätter man sig ner i soffan, suckar och undrar: "Jaha? Och vad nu då?". Då har man alltså stressat för att kunna sitta i soffan när man är klar, men när man väl sitter där har man tråkigt.

Sett på radion när du städar. Tänk efter vad du inte har hunnit tänka efter på annars i ditt liv. Ge dig själv utrymme att utvecklas inuti ditt eget huvud. Se städningen som nyttig egentid.

Prioritera umgänge med andra. Stäng av mobilen eller låt den bli liggande hemma. Samma sak när du är med dina (eller andras barn). Man sitter inte på lekplatsen och har kvalitetstid och samtidigt pratar i mobilen.

Varför stressar du i matvaruaffären? Vad är det som är så viktigt att du står och trippar otåligt i kassakön? Är det värt det? Varför inte andas djupt några gånger och koppla av? Det är såna stunder som är naturlig avkoppling. Att sitta i soffan och pilla sig i naveln av ren tristess är inte naturlig avkoppling.

Lev i nuet, lev medan du lever. Ditt liv är som mest intressant när du gör saker. När du slappar händer det inte mycket. Och tycker du det är tråkigt det du måste göra, så gör det till något intressant istället.

Ditt liv är NU, inte om fem minuter, fem timmar eller fem dagar. Njut! Endast du kan se till att du njuter. Det är faktisk mysigt att gå ut med soporna. Det handlar om hur man tänker.

Framtiden har hunnit stjäla flera år från mig. Jag jobbar stenhårt för att framtiden inte skall få ta mer tid från mig i nuet.

Carpe diem.

Allt för bara hundralappen


Linnet är bra. Dra upp det lite så att de skrynklar sig lite på "rätt ställe", så syns inte en eventuell putmage över jeansen  (kvinnliga former ni vet ;)). Ränderna förvirrar synintrycket. Bild nummer två: Den går över rumpan. Tights, ett par fräcka skor och en kavaj över så blir jag fit for fight.



Bra-att-ha-tröjor över jeans eller mysbyxor. Bägge tröjorna är i skönt material. Mjukt och mysigt.




Jag stack till stan för att hitta skor/kängor. De jag hittade som jag EVENTUELLT hade kunnat köpa kostade faktisk bara hundra kronor mindre än allt detta! Ergo kostade allt detta mig bara hundralappen i och med att jag inte köpte skorna.

Skitbilligt, eller hur? ;D

(Om ni vill veta hur man räknar när man räknar så här, så kan ni hoppa in och fråga Gun. Hon är expert på området. Ibland handlar hon och TJÄNAR på det också. Matematisk geni kallar man sånt.)

Före och efter


Har ätit frukost. Har duschat.
Landskrona city, Here I come!

Så som det skall vara

Jag har ändrat mitt träningsschema efter halvmaran och när jag springer nu så är det mysfaktorn som gäller.

I dag startade jag dagen med (självklart mornade jag mig först med kaffe!) en runda på en mil. De första fem kilometerna joggade jag. Underbart väder är det. Solen tittade inte fram, men det var härlig temperatur och en lätt svalkande bris. När jag sprang genom Lindshamn så grillade de fisk över öppen eld. Jag tror minsann de höll på att röka fisk också. Självklart blev jag tvungen att gå istället för att jogga för att njuta av doften så länge som möjligt. ;)

Lite längre fram tog jag en extra runda för att njuta av utsikten mot Köpenhamn och när jag rundade upp mot stan blev jag illa tvungen att fönstershoppa lite. Från stan och hem växlade jag på att gå och jogga och när jag närmade mig min lägenhet träffade jag på Måns. Självklart stannade jag och hälsade. Han är ju så underbar! Han följde med mig en liten bit, men tyvärr hade han inte tid att hänga med mig hem.

Jag hade nästan glömt bort att det skall vara mysigt att ge sig ut så här, men jag jobbar på att återfå glädjen med det hela. Kroppen känns rätt tung för jag har kört ett annat program på styrketräningen den senaste veckan, men det är helt normalt.


Nu skall jag göra mig en maffig LCHF-frukost och sen är det duschen
som gäller. Kanske sticker jag till stan och kollar om jag hittar ett
par fräcka skor. Fräck dam måste ha fräcka skor.

God morgon! :D

K(n)ullarbytta

Jag zappade in på Glamour, något som jag gör ibland och Brooke är i farten igen.



Brooke och hennes man Ridge.

Denna gången har flygplanet störtat och hon och Thomas (hennes mans son) är strandad på en öde ö. Men innan detta har följande hänt:


Brooke har varit ihop med sin mans pappa, Eric
och fått två barn med honom, den ena är dottern
Bridget.




Hon "älskade" Thorne också (Ridges bror) och
de hade underbar sex.





Sin dotters (Bridget) kille Deacon hade hon sexuell
kemi med och kunde "tyvärr" inte motstå.
Något som resulterade i dottern Hope.




Hon älskade även Peter som dottern (Bridget) också älskade.
Det var slitigt där ett tag, men sexet höll hög kvalité.



Sen var Brooke på Hopes (dottern hon har med Deacon)
maskeradfest. Där hade hon sex med det som hon trodde
var Ridge (sin man), men det var Hopes pojkvän, Oliver.
Oliver trodde Brooke var Hope och ingen av dem
märkte skillnad.





Brooke har numera...

..strandat på en öde ö med Thomas.
Thomas är Rigdes son som han har tillsammans med Taylor.



Heja Brooke!

Yeah! ;D

Sånt jag (inte) bryr mig om

Jag tror de flesta försöker (jag hoppas det i varje fall) tänka på hur man själv är och beter sig och tänker på miljön, djur- och människovärde i sin vardag. Jag gör. Ibland gör jag medvetna bra val och ibland gör jag medvetna dåliga val och ibland är jag inte medveten alls.


Sånt jag gör är till exempel:

Jag försöker köpa ekologisk om plånboken tillåter det.

Jag försöker undvika tillsatsämnen i mat om jag inte är alldeles för sugen på till exempel bacon.

Jag är usel på att källsortera, men det finns en orsak till just det. Jag tror helt enkelt inte på det. Här jag bor har vi miljöhus byggda för ändamålet. Hur mycket kostade det att bygga de husen? Hur mycket kostar det att underhålla de? Och hur miljövänligt är det? Dessutom kommer det aldrig att bli så att alla sorterar rätt. Det finns unga (och dumma), det finns gamla (inte fullt så dumma), det finns slarviga, det finns förståndshandikappade och så finns det såna som mig. Jag tror på att vi borde källsortera papper, glas och batterier, men resten kan lika gärna slängas i en hög som någon får dubbel lön för att sortera. I min enfald inbillar jag mig att det blir billigare, enklare, skapar flera jobb och i slutändan är bättre för miljön (och oss).

Jag är emot krämer med solskyddsfaktor. Jag tror kemikalierna är skadliga för huden, så jag anpassar heller min tid i solen efter vad jag tål. Självklart finns det tillfällen där jag måste vara ute i solen "för länge" och då är det okej.

Jag är duktig på att spara in på el. Bland annat brukar jag låta mat koka/steka klart på eftervärmen på spisen och så använder jag lock på grytorna.

Jag slösar med varmvatten. Både i köket och när jag duschar.

Jag tvättar aldrig nya kläder innan jag använder de, trots att det sägs att det borde man.

Jag lämnar alltid hela kläder som jag inte använder till typ Myrorna eller någon annan.

Det är sällan jag behöver slänga mat. Jag är duktig på att utnyttja allt, även rester. Har jag rester av lite av varje i kylen brukar jag göra en måltid med "lite av varje" så att inget hinner bli gammalt.

Jag är duktig på att inte städa för ofta (numera). Efter att ha haft hund i många år tog det sin tid att vänja sig av med att dammsuga i tid och otid.

Jag orkar inte se eller läsa om djurplågeri/djurmisshandel. Jag vet inte om det är på gott eller ont, men jag tror inte jag går miste om något. Ser jag någon som är dum mot sitt djur när jag är utomhus så ryter jag till. Jag gör mitt, även om det kanske inte är så mycket.

Jag är duktig på att vara rak när någon frågar mig om min åsikt eller om råd.

Jag är tyvärr väldigt rak när någon frågar mig om min åsikt eller om råd.

Jag är duktig på att lyssna, VERKLIGEN lyssna.

Jag är usel på att lyssna när tankarna är någon annanstans. Jag vet inte ens själv att jag inte lyssnar.

Jag har turen att inte en enda dag glömma hur lyckligt lottad jag är som har (fått) en underbar dotter.

Jag är dålig på att ringa (och plåga? :D) dottern i otid. Ni vet, bara för att "prata lite".

Jag är bra på att låta dottern "få va". Jag ringer inte i otid och lägger mig inte i hennes liv. (Bara lite ;)).

Jag är skitduktig på att uppskatta mitt liv, min vardag och de små glädjer som finns. Jag är lite som tjuren Ferdinand som "sitter och luktar på blommorna".

Jag har svårt för dumma människor. Nu menar jag inte dumma på så sätt att de inte är intelligenta, för sånt bryr jag mig inte om. Dumma människor är de som har fastnat, de om inte tänker efter och inte kan tänka om.

Jag är duktig på att skriva långa och egotrippade inlägg.


Vad är du duktig och/eller dålig på? Som medmänniska, djurvän eller miljömedveten individ? Eller som bloggare för den delen?





Bara fantasin sätter stopp




Hej Mikka!

Tack för trevlig kommentar.

Skinka, salami och annat köttpålägg, sockerärtor, rädisor, creme fraiche och majonnäs är saker som går bra att ta med sig på jobb och det kräver inget jobb innan. Kokar du ägg dagen innan (jag brukar koka för tre dagar åt gången) så kan du finhacka äggen och blanda med majonnäs och ta med till jobbet. Då tror jag inte kollegor får något att klaga på, det borde inte lukta mycket ägg då. En sån röra med skinka eller salami borde smaka.

Till mellanmål kan du äta ungefär samma saker som du äter till frukost. Avokado är kanske ett bra mellanmål? Att äta bröd är inte LCHF och förstör de positiva effekterna LCHF annars har. Själv tror jag det rent av är ohälsosamt att äta så mycket kolhydrater i kombination med fett. Det är det som är grejen, att kombinera intaget på rätt sätt - LCHF är bra just pga den låga kolhydrathalten och fettet är bra just för att man håller kolhydrathalten nere.

Sluta med brödet och annat som har mycket kolhydrater och lassa på med fett. Äter du en riktigt mättande LCHF-måltid oavsett om det är frukost eller middag, så försvinner behovet för mellanmål.

Under DETTA inlägget finns massor av länkar. Bland annat länken till "LCHF för nybörjare". Där finns råd och tips. Och i min blogg finns en kategori "God och mätt med LCHF" som kanske kan ge något.

Jag gillar också Egoina skarpt! ;)


Svorskan



Egentligen kan man ju äta middag till frukost om man vill med LCHF, så det är bara fantasin som sätter stopp. Själv har jag tid och möjlighet att göra frukost hemma, men Mikka behöver tips på något som inte kräver tillagning där och då. Och som inte luktar så att kollegorna får något att klaga på?

Har ni andra bra frukosttips?


God morgon! :D

Ge det två minuter



Gammal nytt, men väldigt mysigt att vakna till när man sitter med morgonkaffet.

God morgon! :D



UPPDATERING: Shit! Varning! Kolla bara videon fram tills det där med lejonet är klart. Annars hamnar kaffet i fel strupe!



Titta på den här istället. Samma story, lite mer utförlig och bättre musik (Tack för tipset Robert):


Olyckligt kär

En tjej skrev till mig att hon är kär i en kille som har gett signaler (tidigare) på att han kanske är intresserad av henne också. Hon har kontaktat han lite på Facebook, men inte fått någon respons där. När hon frågade mig vad jag tyckte svarade jag så här:


Hej!

Du vet att jag inte är särskilt "snäll" va? ;)

Får du ingen respons, så tror jag inte han är intresserad. Tänk dig tvärt om. Om en kille som du har det minsta lilla, pyttelilla intresse för kontakter dig, så hakar du väl på direkt? Och om du inte är intresserad låter du bli att svara om du kan, för det är inte roligt att behöva avvisa någon.

KÄNNER du honom? För om du blir kär utan att känna honom, så är det inte HONOM du är kär i, det är tanken på hur han KAN vara. Lite som när ett taskigt förhållande tar slut, då sörjer man inte förhållandet i sig, men man sörjer hur man ÖNSKADE att det skulle vara. Om du förstår hur jag menar?

Om du har varit väldigt diffus, så ta ett öppet initiativ (men gör det EN gång och får du ingen respons, så glöm honom). Tycker du att du har varit tydlig, så acceptera ett icke-svar som att han inte vill.

Visst är jag inte särskilt "snäll"? ;)

Svorskan



Vad tycker ni? Är jag fel på det? Hur gör man i det läget?

Living - room




Två nästan likadana bilder. Jag kunde inte välja vilken, så ni får stå ut med bägge.










Nästa gång jag visar något mer här hemma får det väl bli sovrummet. Men det är inte klart än. Jag måste hitta en halvnaken, underbar man som ligger i sängen först. Hehe.

Inte billig, men inte dyr heller


Perfekt att slänga på sig när man vill se lite
representativ ut. Ja, annars också. Jag gillar
längden, särskilt om man har tights.



Jag hittade "min" kavaj på Halens. Beställning är gjord och leverans är i mitten av månaden. Håll tummarna för att den passar och ser bra i ut verkligheten. Det känns alltid lite osäkert när man beställer på Internet.

Den som väntar på något gott



Jag har aldrig druckit så mycket kaffe som efter att jag köpte presso-bryggaren. Skitgott är det! Frukost: Rädisor, fetaost, marinerade oliver och galler-rökt skinka. Sen väntar jag på att äggen skall koka klart så att jag kan småhacka de och blanda de med majonnäs och salami till en röra.

Gott-gott-i-gott-gott!

God morgon! :D

I´m crack-ed






De fungerar utanpå de flesta andra nagellacker. Så har du lust att leka lite behöver du inte köpa nagellack (som man har under "cracken") i samma märke. Inte topcoat heller. Jag använde Depend topcoat och det funkar hur bra som helst.

Vad jag har shoppat och inte shoppat



Jag vill ha en grå eller svart kavaj som inte är riktigt så lång som denna, men samtidigt lite längre än vad kavajer brukar vara. Mitt emellan liksom. Och så skall den vara figursydd. På HM hade de en, men tyget påminde nästan om en blus så det blev helt fel. Det skall vara lite stil och kvalité över den. Någon som vet? HM har inte, Ellos har inte, inte Lindex, KappAhl eller Vero Moda heller.




Denna har jag INTE shoppat i dag. Den hängde ute på balkongen. Jag
har haft den att lägga sura träningskläder i fram tills jag skall tvätta.
Dottern tyckte dock att mamma inte kan ha en Playboy-påse
hängandes på balkongen (jävla unge! ;D)!




Så? Vad säger du kära dotter? Duger det med en trist, helt ordinär
träningspåse? (Just det, jag glömde. Du läser ju inte min blogg! ;D)





En lång tunika eller kort sommarklänning (välj själv) köpte jag på
HM. Den är självklart tusen gånger finare i verkligheten och har
mer jordiga färger än det som syns här. Har tänkt ha den till
tights med en kofta eller kavaj över.




En (oskarp) sminkväska.




Och Svorskan förnekar sig inte. Visst får man leka lite också
när man är femtio? "Cracked effect" är nog superbra för mig,
då kommer naglarna att stå i stil med resten.




Jag köpte en jordfärgad tröja och en vit blus också, men de gör sig inte på bild så här. Jag får be någon fota mig när jag har det på (inte för att det är så mycket bättre, men då har jag material till ytterligare inlägg). Lite typisk är det väl att jag stack till stan för att köpa en kavaj och kom hem med allt annat än en sådan.

Dottern roade mig till frukost




Dotterns krönika i dagens Landskrona City.



God morgon, gott folk! :D

"Man skall ha vett och etikett med stil", sa pappa

Jag tycker det är roligt att kolla i böcker som handlar om vårt sociala beteende, till ex vett och etikett. En del verkar överdrivet, annat kan vara rätt nyttigt att veta även om man kanske inte alltid följer "reglerna".

Att verkligen ha stil och praktisera vett och etikett tycker jag är (som min pappa brukade säga): "Vett och etikett är i första hand att få alla i sällskapet att känna att de hör hemma där". Med andra ord så gäller vett och etikett en själv. Det är inte vett och etikett att påpeka att någon annan gör fel.


Saker som är bra att veta:


- Man skall inte ge bort presenter som förpliktigar. Dvs att du inte skall ge bort djur som ju behöver omsorg eller växter som behöver vattnas.

- Vid matbordet: Man skickar uppläggningsfat etc medsols. Om alla följer regeln blir det inga krockar och alla faten passerar alla.

- Om man behöver gå från matbordet för att till ex kissa skall man lägga servetten på sin stol så länge. (Bakteriehärva som man inte skall lägga på bordet).

- Och som sagt, skall man ha vett och etikett med stil så ser du till dig själv och pekar inte finger åt någon annan.


Har ni fler saker? Några bra tips? Tycker ni det är bra med vett och etikett? Jag gör det, inom rimliga gränser.

Den som spar måste slänga mycket

Det blev inget besök från Norge. Dottern är sjuk och då valde de att komma senare nån gång istället. Det var INTE bra, för då fick jag för mig att städa köksskåpen. Visst är det konstigt att man alltid kan slänga en massa saker varenda gång? Jag som tycker jag inte är någon: "Den som spar, han har".






Det var DEN lördagen. :D

Man bara går på toan och gör det

Många (med mig) vill träna, men har svårt att komma igång och när man väl kommer igång så glider det ut efterhand. Man börjar hitta på ursäkter och till slut har man "glömt" det hela. Här är mina tips som fungerade (fungerar) för mig:

1. Bestäm dig för vad du vill träna med. Fundera på varför och om det är något som passar dig fysisk.

2. Hur många gånger vill du träna per vecka? När? Och vilka dagar? Notera det i almanackan.

3. Ring och boka tid om du vill träna på gym eller annat som kräver att du behöver instruktör första gången.

4. Lägg vikten på att du tar dig till ditt träningspass (tills du har fått in rutinen), inte på vad du gör eller hur bra du gör det. Skall du ut och jogga och inte "orkar", så ta en promenad istället. Skall du på gymmet och inte "orkar", så ta dig dit och stretcha lite bara eller basta. Poängen är att inte bryta rutinen! Du kommer snart att märka att det inte är det att du inte orkar träna, men mer att gamla vanor är lätt att falla tillbaks på. Ge dig tid att skapa de nya!

5.
Om en kompis frågar om ni kan göra något när du egentligen skall träna, svara att du inte kan just då. Prioritera din träning så långt det går. Som oftast går det hur bra som helst för kompisen att träffas tidigare eller senare. Ändra på när/om du tränar endast när det är en nödvändighet.

6.
Att träna tillsammans med en kompis kan vara trevligt, men om man är beroende av att kompisen följer med så är det inte så bra. Bestäm dig för att DU skall träna på dina uppsatta tider oavsett.



Kort sagt:


- Låt ditt första mål vara ATT du tränar, inte hur eller hur länge.
- Fokusera på att få in rutinen och inte på vad du gör under träningspasset (det kan du ta sen).
- Att skämmas för att vara nybörjare är dumt. Va stolt istället!
- Prioritera din träningstid, låt enbart absolut nödvändiga saker göra att du ändrar tid eller låter bli ett pass.



Glöm inte att ALLA har varit nybörjare någon gång. Det är inget som är pinsamt med att inte kunna, inte veta eller inte fatta. Vi har alla varit där.

Människor i alla åldrar, storlekar och former behöver träna. Det är inte skämmigt att inte se vältränad ut eller att vara ung, gammal, smal eller tjock. Va stolt över att du tränar, skit i det andra. Det spelar ingen roll om det är på gymmet eller om du joggar genom stan där alla kan se dig. Känner du dig uttittad (hoppas inte det, fokusera på dig själv istället för vad andra tycker) så tänk att det säger mer om dem än om dig. Om du själv är kritisk när du ser andra som inte är "vältränade" som joggar eller annat, så tänk om. Det ändrar oftast synen man har på sig själv också. Beröm dig själv efter (och under) varje träningspass, du är i din fulla rätt!

Man klär sig som man vill. Inget är fel och inget är rätt. Själv tycker jag det ser mer proffsigt ut när någon har urtvättade tränings-/mjukiskläder som knappt hänger ihop, än nya och dyra. Ha något som är skönt på kroppen, nytt eller gammalt, dyrt eller billigt. Själv köper jag mina linnen och joggingbyxor på HM. Ibland behöver jag 3-4 byten i loppet av en vecka (jag tvättar kläder en gång i veckan) och då säger det sig själv att det skulle kosta en förmögenhet att köpa exklusiva träningskläder.

Jag har medvetet inte gått in på hälsomässiga fördelar med att träna eller hur man borde träna. Det är inte min grej. Jag vill bara försöka hjälpa de som vill träna att hitta rätt, så att man kan få in det i vardagen som en rutin. Prioriterar man träningen och tänker som ovan, så tänker man till slut inte på hur det känns att träna eller hur jobbigt det är. Precis som att man inte tänker på hur det känns att kissa, man bara går på toan och gör det.

Och bara så det är sagt: Jag tycker inte att folk MÅSTE träna. Jag vill bara försöka hjälpa de som vill komma igång och inte har lyckats.

Jobbig reklam

Det måste vara något fel med Dressmans senaste tv-reklam för boxarshorts. Den känns mer riktad mot kvinnor än mot män (på något sätt ;D). Suck.

Läget just nu

Nu skall vi se.. Janne reste hem i tisdags och sen har jag jobbat fulltid resten av veckan och jag har tvättat kläder och jag har städat. I morgon kommer det besök från Norge som stannar till tisdag nästa vecka, så eftermiddagen och kvällen är avsatt till:


Skumbad!



Skrubba, skrubba.


Epilera.




Fotbad och fila, fila.




Lite nagelvård måste till.




Ansiktsmask.







..och så måste jag noppa ögonbrynen.

I´m so H-A-P-P-P-P-Y-Y!

För snart 1,5 år sen påbörjade jag en utredning (efter att ha bett läkaren om hjälp) för underlag till ansökan om ekonomisk stöd till amalgamsanering. Det kostar en liten förmögenhet det där. För de som vill veta mer om amalgamsanering kan ni läsa HÄR.

I dag fick jag svar, jag har fått beviljat min ansökan!

Allt springande till olika specialister och min läkares noggrannhet för att få en detaljerad och väl dokumenterad ansökan har gett resultat!

Jag är bara så glad! Skitglad! Äntligen skall jag få det jävla "batteriet" ut ur käften. (Ursäkta ordvalet, men man FÅR ordlägga sig så när man är väldigt glad ;)).



So happy! So happy! So happy! So happy! So happy! So happy! So happy! So happy !So happy!
So very, very, very, very, very, very, very, very, very, very, veeeeeeeeery happy!!!!!!

Surprise




Hoppas Jörgen tycker detta är lika roligt som jag tyckte när jag läste artikeln. Det är frågan det, men man kan ju alltid hoppas. Lite överraskad måste han vara. Undrar om han ens kommer ihåg..


God morgon! :D

Lyssna ALDRIG på män!


Janne övertalade mig att köpa nya köksknivar och ni ser hur DET
gick! Och inte har jag något Bamse-plåster hemma heller. :(

Jaga inte jägaren





Skönt med folk som fattar poängen OCH dessutom får mig att skratta när jag sitter nyvaken vid datorn. Tack!

God morgon! :D

RSS 2.0