För ung, eller inte..



Hej Ida!

Hittehund har skrivit jättebra om varför just de brukar föredra lite äldre hundägare när de omplacerar hundar. Du kan läsa det HÄR.

Du kanske passar för en vuxen hund ändå, men jag tänkte att om du läser det så ser du om du verkligen är redo eller om det är något du behöver tänka genom eller ändra på i ditt liv.

När en hund omplaceras är det ett stort steg för alla parter och det är viktigt att den som tar över hunden har ett stabilt liv med alla förutsättningar för att ge hunden ett hundliv för resten av dennas liv. Självklart kan en ung människa också detta, men risken för förändringar framöver är större och ingen vill riskera att hunden kommer i skymundan eller måste omplaceras igen.

Alla är olika och efter att ha läst genom det hela känner du kanske att du passar trots din unga ålder. I så fall har du fått argument för varför just DU borde få ta över en omplaceringshund. Var ärlig mot dig själv och den/de som skall omplacera.

Lycka till!

God morgon! :D

Kommentarer
Postat av: Robert

God morgon! :D

2012-02-08 @ 09:10:19
Postat av: Svorskan

Robert: God förmiddag! ;D

2012-02-08 @ 09:14:53
URL: http://svorskan.se
Postat av: Michaela & Edna

Riktigt bra svar tycker jag :)

2012-02-08 @ 10:43:58
URL: http://michaelasdp.blogg.se/
Postat av: Egoina

Vilken fin text! :)

2012-02-08 @ 15:41:10
URL: http://egoinas.se
Postat av: Gun

Jättebra skrivet på hittehunds blogg (ja, på din blogg också såklart.;D) Det är viktigt att verkligen tänka efter innan.

2012-02-08 @ 22:21:55
URL: http://horni.blogg.se/
Postat av: Lovisa

Hej svorskan ! Jag har en fråga (som egentligen inte alla har med detta ämnet att göra). Men jag undrar vad du tycker att jag (som 18-årig driven tjej med mindre ett halvår kvar till studenten) ska göra när det gäller min mamma. Det är såhär att min mamma väldigt gärna kritiserar allt jag gör, kommer med pikar och är allmänt taskig. Hon får mig att känna mig mindre värd än ett kryp. Inget jag gör är rätt, helt enkelt. Jag är orolig för att det bottnar i att hon själv inte mår bra. Hon är väldigt bra på att gnälla och klaga rent allmänt över saker och ting, men jag har aldrig sett henne att faktiskt själv göra något åt det. Hon tycker synd om sigsjälv, och det stör mig något fruktansvärt. Jag har fått lära mig att man mår bäst genom att själv ta tag i saker och ting och förändra det man vill ha förändrat själv, på egen hand. Att det inte hjälper att sitta och gnälla över någonting, utan att man faktiskt ska göra något åt det själv.



Förstår att detta kan verka rörigt, men jag har ingen bättre förklaring att ge. Detta tär på mig och ger mig prestationsångest. Inte för jag vet vad det är bra för, för även om jag förbättrar mig och jobbar hårdare än vad jag någonsin gjort, så är det ju ändå något som jag gör som hon anser ha fel. Så, vad tycker du jag ska göra?



Hälsningar från en vilsen tjej.

2012-02-13 @ 22:44:09
URL: http://lautrup.blogg.se/
                Kommentera inlägget eller dö...



Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0