Mimi blev lite skärrad



Jag grillade spareribs i ugnen och min köksfläkt är inget att ropa hurra för, så jag hade drag mellan köksfönstret och balkongdörren i vardagsrummet. Trots det körde brandvarnaren igång när jag öppnade ugnsluckan. Mimi kom mot mig med förtvivlad blick och jag sa: "Kom Mimi!" och så sprang vi ut på balkongen. Där satte vi oss ner och jag höll hårt om öronen på henne medan hon satt och tittade på mig med stora ögon.

När brandvarnaren slutade, släppte jag taget och då fick jag världens största tacksamhets-puss. Jag vet inte, men visst måste hundar förstå när man försöker hjälpa?

Det är första gången jag har sett Mimi lite skrämd eller skärrad eller vad jag skall säga. Men med hennes psyke gav det sig lika snabbt som det kom.

Bildbevis





Dottern hängde med till gymmmet i morse. Ett bra tillfälle att få
dokumenterat att jag verkligen tränar. Så ni inte tror jag
ljuger liksom.

God morgon! :D

De retas

När Janne hälsade på senast hade vi turen att "träffa på" samma fåglar som Mimi och jag har varit med om innan. Det är ett ställe där vi passerar tre fotbollsplaner efter varandra.

När vi kom till den första dök de upp och Janne menade på att de kanske hade fågelbo i närheten och att fåglarna (två stycken) försökte avleda Mimi. Men när de sen kom efter oss till fotbollsplan nummer två och slutligen på den tredje kände vi oss rätt säkra på att fåglarna lekte med Mimi. De har roligt åt att hon inte har en chans i havet. De trippar som fina små damer och har ett läte som verkligen hetsar upp Mimi.

Förra gången var de två som samarbetade, en trippade och skrek framför Mimi och när Mimi började ta fart flög den i ungefär en meters höjd över marken några meter framför Mimis nos. Den andra höll sig under tiden snett bakom Mimi - klar att försöka förvirra henne om hon (mot förmodan) skulle komma för nära.



Mimi berättar:
Nu hör jag det där skrikandet igen. Det där Kom-och-lek-med-mig-skriket.Just det! Där är den. Det är inte första gången och den följer efter mig från ställe till ställe när jag går min morgonpromenad.Skall, skall inte.. Jag tror jag skall.Sjutton också! Svorskan kallade. Så okej då, jag låter bli att springa efter skrik-fågeln i dag.Men vänta bara till nästa gång. DÅ skall jag ha kul!

Mimi morgonhälsar


"Hello Svorskan? Vet du om att jag är här?".



"NU märker du väl att jag är här. Skönt med en puss eller hur?"



"Ååååh! Vad mysigt att få en tillbaks också. NU kan jag lägga mig
ner i soffan och vänta på frukost. Nu när jag vet att du vet. Att
jag är här alltså".


God morgon! :D

Ibland FÅR man svära

När vi tog blodprov hos veterinären i dag så frågade de om jag ville ta prov för lever och njurar i tillägg till folsyra och sköldkörtel. Jag funderade en liten stund. Det kostar skjortan det hela och jag har överskridit försäkringsbeloppet, så att ta det på försäkringen kan jag bara glömma. För de två extra proven skulle jag behöva betala 1.450:- extra.

Det är svårt detta. Nästa vecka skall Mimi kollas med ultraljud för att se om det är någon ytterligare förändring i hennes mjälte. Dvs kolla om hon kanske har cancer. HAR hon det måste hon operera bort mjälten. OM vi behöver göra det är det kanske bra att veta om resten av hon mår bra?

Det är så många tankar som surrar i huvudet. Ibland dyker kostnadsfrågan upp, men icke fan (det är motiverat att svära just nu) vill jag tänka pengar - så jag puttar min ekonomiska hjärnhalva åt sidan så gott det går. Den ploppar upp ibland, men jag puttar ner den igen.

För mig är det viktigt att en hund inte avslutar sitt liv med massa sjukdomar, ingrepp, illamående och/eller reducerat livskvalité. Jag vill att min hund skall må bra och leva ett hundliv in i det sista.

Därför tänker jag väldigt noga på allt jag gör. Varför jag gör det och "vad är det värsta som kan hända".

Jag bad de ta alla prov. Det kostade mig extra, men om det skulle bli några svåra beslut nästa vecka så vet jag att jag har alla svar jag kan ha och att jag inte behöver ångra mig för att jag har snålat.

Självklart tror och hoppas jag att det inte blir så illa. Självklart kommer de att säga att ALLT är SKITBRA med min lilla dam och att hon och jag skall få många år tillsammans. Men att tillåta mig att tänka olika alternativ är viktigt för mig och gör att jag känner mig mer säker när och om något uppstår.

Inlägget låter kanske överdrivet och det är det också. Kanske. Vet ej. Jag behöver bara uttrycka mig och bloggen är jättebra till det.

Vi har fått ett par veckor där jag har kopplat av och njutit av Mimi. Jag står nog ut med en veckas oro nu. Och jag är inte rädd hela tiden och Mimi är inte alls rädd. Mimi är glad, mysig och alldeles, alldeles underbar.

Ibland måste man bara tvångspussa!

Försenad frukost


Enda sättet att få Mimi att visa tänderna på.

Ingen frukost till Mimi i dag. Den får vänta till vi har varit och tagit blodprov klockan tio. Men SEN så! Då blir det kycklinghjärtan som serveras på studs i veterinärens väntrum.

God morgon! :D

Hård hundmage

När Mimi får såna här bogblad brukar hon bli jättehård i magen.Det är som kornig cement det som kommer ut där bak. Men jag har ett botemedel.Nötlever är något som sätter fart på magen. Jag brukar köpa flak med torkad lever till Mimi som jag slår sönder i bitar och har som godis. Smulorna som blir över när jag gör det sparar jag och innan hon får bogbladet ger jag henne 1-2 matskedar och sen lika mycket efteråt. Då fungerar magen som den skall.

En lång en i dag, en kort en i morgon


I morgon skall Mimi ta blodprov (på fastande mage kl 10). Jag kan inte lita på att hon inte hittar något ätbart, så då blir det bara en liten runda i koppel. Nästa vecka får vi svar på provet + att då skall vi ultraljudsundersöka hennes mjälte. Allt är efterdöningar efter när hon var sjuk - saker som upptäcktes då och som inte behöver vara något - men som måste kollas upp ifall ifall.

Hon verkar vara sig själv igen och i dag blir det en fritt dansande, lång morgonrunda. I underbart väder.

God morgon! :D

Lite soffgympa

www.picasion.com

I kväll skall vi tidigt till sängs. Dröm sött. sov gott!

Fint och ofint



Fin liten dam, fina dagar, fint väder, men lite ofint av Janne att åka hem i dag. Men han kommer snart igen - som tur är.

Mimi fick en lång runda på förmiddagen i går och sen lekte vi lite med blodspår på eftermiddagen. Hon var helt slutkörd sen. I dag är vilodagen, men vi smög oss till en längre morgonrunda ändå.


En norsk tidning skriver i dag: 372 - 7 till Sverige. Hahaha, det blir svårt att slå. Grattis Sverige!

Ny lek och nya utmaningar


Jag undrade vad vi skulle ut att göra så där mitt emellan mina
vanliga "utgångar".



När vi kom till parken parkerade Svorskan mig och Janne vid
en bänk. Sen FÖRSVANN hon!



Hon blev borta ett bra tag, men jag har tålamod. Janne också.



Kanske inte så MYCKET tålamod, men det räckte.



Svorskan hade lagt upp blodspår i skogen. Och målet var ett
buffelben som ni kan se på bilden. Det stod och väntade på
mig i sprickan där.



Svorskan spårade ur totalt. Hon hade helt klart ingen erfarenhet av detta. Hon visste ju knappt vart hon hade droppat blod och meningen är att jag skall få beröm varje gång jag nosar på en bloddroppe. Men i det stora och hela gick det bra. Jag spårade åt rätt håll och jag hittade mitt buffel-tuggben i slutändan.

Nästa gång skall Svorskan sätta pinnar vid varje bloddroppe säger hon. Så att hon vet när jag är rätt på det. Dessutom skall vi göra det ännu enklare till att börja med. Vi tänker göra det på en vanlig gräsmatta, typ fotbollsplan eller nåt. För jag luktade mig visst det framåt, men jag fattade inte att det låg en present i slutändan.  Det måste jag få in i skallen innan jag blir riktigt ivrig.

Man kan väl säga att vi fick blodad tand. Svorskan och jag.

Blod


I morgon kör vi blodspår. För första gången.

Hon har verkligen social kompetens

I dag var det första gången jag åkte kollektivt med Mimi. Hon har varit med förr - helt klart. Tåget var inga problem, vare sig när tåget kom in på stationen eller när vi gick in. Sen slängde hon sig ner och slappade i mittgången så att konduktören och annat pack varsågod fick gå runt om.

Sen kom vi till Helsingborg och gick i gågatan där det kryllade av människor och hundar. Heller inga problem. Och på uteserveringen fick vi en kall öl var oss, medan Mimi fick isvatten. Det var hur lugnt som helst.

Vi stack inom Zawicca djuraffär och köpte massor med naturligt godis och smaskiga ben också. Mimi var nära på att stjäla en påse med torkade fiskbitar i och då fattade vi att vi var tvungna att köpa med den också.

Hemvägen gick också lätt som en plätt i en full buss och en Mimi som bara lade sig på golvet och så ut som om hon aldrig hade gjort annat.



Jätteduktig var hon. Och nu är vi lite trötta allihopa.

Today and yesterday


Janne och jag visade fingret till varann.



Mimi viftade med svansen.



Jag fick solbränna.



Och så gjorde vi Gulasch med vitlöksbröd.


I dag skall vi åka tåg till Helsingborg och så tar vi bussen hem igen. Mest för att kolla hur Mimi beter sig när man reser kollektivt. Det har inte ALLS med kall öl på uteservering i underbart väder att göra. Inte alls!


Man tager vad man haver







Det är otroligt hur kul man kan ha med skalet på en pistaschnöt.

Jag är ratad


I dag tjatar inte Mimi på mig.



Hon har någon annan att mysa med.


God morgon! :D

Det borde jag ha förstått



Små primadonnor som inte verkar dricka tillräckligt med vatten vill
ha isvatten ju!

Mornings i fina vädret


Hur mås det i dag?



God morgon, gott folk!



God morgon, Mimi!

Disträ dotter


Mimi och dottern på kissrunda (förra veckan).


Dottern: Om du dör medan du har Mimi, vem skall ha Mimi då?
Svorskan: Det vet du väl svaret på?
Dottern: ??
Svorskan: Då kontaktar du Hittehund så att de hittar ett bra hem till henne.
Dottern: Va? Men JAG då!
Svorskan: Du är ingen hundmänniska. Det vet du ju.
Dottern: Hmpf! Jag är väl snäll? Gosar med henne och så?
Svorskan: Det är liksom lite mer som skall till.
Dottern: Men jag kan ge henne mat och gå turer och sånt?
Svorskan: Som med (fd hunden) Madde? När du skulle gå kissrunda med henne och kom på när du kom ut att du hade tagit med dig kopplet, men glömt hunden? ;D

Jag får väl lära mig flyga, skrika och skutta



Hon lurar mig, den lilla damen. Hon ger alla signaler på att det att jogga är skittråkigt och när vi kör intervaller så hänger hon efter. Vid inkallning kommer hon, men jag får henne inte att ta i och springa som attan. Jag har därför varit försiktig med tanke på att hon kanske inte helt har återhämtat sig än och vi har ett par undersökningar kvar för att se om alla värden etc har blivit bra.

Men nu i morse var det två fåglar som hade jätteroligt med att trigga igång henne och de klarade av det jag inte klarar. Hon sprang som attan medan ena fågeln flög lågt framför nosen på henne en lång strecka. Över ett helt fotbollsplan faktisk. Hon försvann för mig och kom HALTANDE tillbaks efter ett par minuter. När vi skulle gå vidare dök fåglarna upp IGEN och började IGEN trigga Mimi och hon var inte svårbedd. Men denna gången kunde jag bryta medan hon sprang, hon stannade upp och kom till mig. Jag fick kolla tassar och ben för att se om hon var skadad, men antagligen hade hon bara sträckt en muskel eller nåt, för hon slutade halta på hemvägen.

Frågan är hur jag kan göra något lika roligt för henne som fåglarna. Hur kan jag bli lika rolig som fåglar, fasaner och kaniner? Inte lätt det där, men det hade varit fantastisk kul om jag hade kommit på något. Mimi bryr sig inte alls om leksaker eller apportering, så det funkar tyvärr inte. Men jag har köpt ett kaninskinn och KANSKE hon kan låta sig frestas av det när vi har kört blodspår några gånger. Att jag får väckt vargen i henne. För det FINNS en varg där, jag måste bara hitta rätt knapp att trycka på.


God morgon! :D

Balkonghund


Mimi älskar soffan på balkongen (som inte är färdig än, men skit samma). Här
kallar hon på mig, sjunger en sång och ber mig sluta fota för att
istället mysa med henne. Eller så bara gäspade hon.
.

God morgon! :D

Same procedure as every morning

Varje morgon fjäskar Mimi för mig när jag sitter med mitt morgonkaffe. Egentligen väntar hon på att jag skall säga det förlösande ordet "mat":



I slutet av videon kan man se hennes nos arbeta när hon
sitter vid köksbänken. Så där gjorde hon aldrig när hon
fick vanligt torrfoder. Även om Mimi är matglad
oavsett vad hon får, är hon mycket mer
nyfiken nu när jag ger henne BARF.

Det var inte så långt ner ändå

En svensexa där kompisarna lurar killen till att tro att han skall hoppa bungyjump.


De är få, men de står mig nära

Ibland undrar jag om det går prestige i att ha många vänner. Jag har aldrig förstått mig på det där. Jag har aldrig velat ha många vänner och de få jag har skall vara nära vänner, annars kan jag skita i det.

Är det "fint" att ha många? Säger det något om personen i fråga? Visst kan man säga att den personen är social, men det betyder inte att den personen är en som JAG vill ha som vän. Att vara social säger mig inget mer än att personen är glad för att umgås och prata med andra, det säger mig inget om den personens värderingar och personliga egenskaper.

Jag dras gärna till mina motsatser, mycket för att jag gillar att få input från annorlunda tänkande. Jag känner aldrig att jag behöver ha "överseende" med vänner som tycker olika. Jag kräks nästan när jag hör någon säga att de har "överseende". Det är arrogant och visar på avsaknad av ödmjukhet. Att man tror att man själv sitter med facit och att alla andra är dumma i huvudet.

Kan behovet och önskan om att ha många vänner ha att göra med att man är rädd för att bli ensam? Eller att man ogillar att enbart vara i sitt eget sällskap? Jag stormtrivs med att vara själv. Jag tycker att mina tankar och funderingar ibland tar upp så stor plats att det knappt finns utrymme för andra.

Är "många vänner" något som har med status att göra? Eller är det ett behov vissa har och andra inte? Jag har varit med om väninnor som har många vänner, men som suckar och stönar när de ringer och verkar tycka det är mer jobbigt än trevligt. Varför sållar man inte då? Varför måste man ha kvar alla vänner? Eller är det feghet och rädsla för konflikter som gör att de inte bryter vänskap som är mer till besvär än glädje?

Svorskan är inte riktig klok


Jättefint väder är det ute. Svorskan och jag begav oss ut på morgon-
rundan. Men det jag inte visste var att vi skulle JOGGA!




Shit! Vad tråkigt DET va. Vi lunkade fram i makligt tempo och jag
förstod inte poängen alls.




Svorskan fattade dock att jag hade tråkigt. "Vi kör IV istället", sa hon.
Jag tänkte att ALLT är väl bättre än detta, men inte visste jag att
IV betyder intervaller! Jag fick springa som attan en strecka,
sen gick vi en strecka och så höll vi på en halv mil.




Nu ligger jag utslagen efter att ha druckit 30 liter vatten.
;)


Det är kanske mest som jag är ovan. Lite roligt var det trots allt. Svorskan kom med uppmuntrande tillrop när jag sprang och så fick jag godis mellan varannan intervall, så där ungefär. Om vi gör så här två, tre gånger per vecka kommer jag nog att få riktig spring i benen. Då kan Svorskan gå hem och lägga sig, för då kommer JAG att komma först i mål. Eller rättare sagt: Ligga lite före i spåret.

Mornings på er! :D

Ett väldigt tungt huvud



Mimi vilar (läs: pressar) sitt huvud på min arm. Hon vill försäkra sig om att jag är medveten om att hon är där och att jag inte glömmer bort att jag har satt fram (stinkande) lammvom till henne på köksbänken.

Jag funderar på att ta joggingskorna nu på morgonen och testa att jogga med Mimi. Jag skrev FUNDERAR!

God morgon! :D

Det har JAG gjort i dag



I och med att jag inte har något att blogga om, så bloggar jag om vad jag gjorde innan. Jag nominerade dottern till Årets blogginspiratör 2012. Inte för att ni behöver göra samma sak, jag tänkte mest att ni ville veta vad jag har gjort i dag.


Och så har jag gått morgonrunda med Mimi, varit på gymmet och sen jobbet. Efter det hämtade jag ut ett paket med blodpulver, målade min rosa chabbychic-kista i färgen lin, gjorde middag till dottern och mig, åt, fixade till i köket och körde igång diskmaskinen. Och som sagt så har jag nominerat dottern till Årets Blogginspiratör 2012. ;D



Ishockey och dylikt

Det gör inget att Norge förlorade mot Ryssland. Jag har ju turen att kunna heja på Sverige också. Jag gör samma sak när det gäller skidsport. Om en norrman leder skriker jag "Heia Norge!" och om en svensk leder skriker jag "Heja Sverige!". Om någon annan leder håller jag truten och väntar tills en norrman eller svensk är i ledningen igen.;)

Hur praktisk som helst.

Kom hem NU!


Jag har lovat mig själv att inte öppna påsen förrän dottern kommer hem. Men det är svårt. Mycket svårt.

Hurra for Norge!

Varför just 17.maj är Norges nationaldag kan man läsa HÄR. Men man firade inte på det sättet man gör numera förrän efter andra världskriget. Kungen var under krigsåren i England och kom hem i början av maj 1945. Det norska folket gick "man ur huse" för att se kungens kortege köra upp Karl Johans gate den 17.maj det året.

För mig är 17.maj en dag då jag firar att Norge är ett fritt och underbart land. Jag firar inte att norrmän är norrmän, något som vissa verkar tro. Alla är välkomna att vifta med den norska flaggan, man måste inte vara norsk för att få hänga med på folkfesten.

Är man inte van är det imponerande bara att se hur alla har klätt upp sig, liten som stor, fattig som rik.

Och här sitter jag hemma i soffan och suktar efter känslan som finns i hela Norge och särskilt i Oslo centrum denna dag.


Heja Norge!

Gillar konsekvenserna


Jag vet inte om jag vill ha mitt matrum tillbaks. Jag tycker faktisk rätt mycket om konsekvenserna av att det ser ut som det gör just nu.


Snart får jag "tillbaks" det. Dottern skall till Norge och hälsa på släktingar och lite senare skall hon i hennes FARMORS bröllop. (Världens roligaste farmor btw).

Men det är på gott och ont det där att dottern åker, för när hon kommer tillbaka är antagligen hennes lägenhet klar för inflyttning. Och så jag som har haft så rolig medan hon har bott här! Och så den där underbara känslan när man inte behöver säga något, man bara tittar på varann när olika situationer uppstår och så börjar man skratta.

Jag får väl hoppas att det krisar sig med bo-situationen igen en annan gång. ;D

Inte lite här och där längre



Mimi äter resten av sitt hjortben till middag. Benet har blivit lite mindre de två senaste dagarna än det är på bilden. Jag har låtit henne tugga och gnaga i närmare en timme varje gång och sen lagt undan det. Men i dag kan hon få smaska färdigt.

Vi gick inom djuraffären på väg hem från jobbet. Mimi har gått upp nästan allt hon förlorade i vikt medan hon var sjuk, så nu blir det inte lite extra här och lite extra där längre. Nu blir det vanliga portioner mat, godis och ben.

Glasburkar står på inköpslistan



Jag sitter och läser i boken jag fick. Väldigt bra information om hur man hanterar färska, frysta och tinade råvaror. Och självklart också om vad och hur man ger hunden rå fisk, kött, grönsaker och ben. Varning för att förvara rått kött och rå fisk i plastburkar i kylen, det kan bli giftigt för hunden!




Boken är jättebra, men jag tycker de borde byta bild till nästa utgåva. ;)

Blodigt roligt, inte blodigt allvar



Så! Nu har jag beställt hem blodpulver som jag blandar med vatten när jag skall lägga ut viltspår till Mimi. Det har jag aldrig gjort förut (viltspår alltså) och jag tror inte Mimi själv har varit med om det. Fler råa hjortben har jag i frysen, så ett sånt hänger också med när vi skall ha kul i skogen.

Jag läste på lite i går och hittade bra info om hur man gör viltspår HÄR (nästan längst ner på sidan beskrivs det hur man kan göra första gången). Vill du veta vart jag har köpt blodpulvret klickar du på bilden. Den är länkad.

Undrar om Mimi tycker det är kul. Det skall bli spännande att se. I så fall får vi ännu en riktig rolig grej att hålla på med.

Jag är imponerad


Dottern hängde med på en tidig morgonpromenad (gammal bild dock)! En dryg timme var vi ute och Mimi gick lös det mesta av tiden. Hon håller sig inom 4-5 meter och är hur duktig som helst. Precis som dottern. :D

Varning för blodigt inlägg ;D

Mimi har fått hjortben.Ett rått och blodigt sådant.



En mysig eftermiddagsdejt

Mimi och jag har haft en jättetrevlig eftermiddagspromenad. Lenamaria jobbar som volontär för Hittehund och har även själv en Hittehund-hund. Jag hade torrfoder och lite annat smått och gott (som jag inte använder) som jag skickade med, så kan Hittehund hitta någon som behöver. Jag kom på att det var en utmärkt lösning istället för att ge till någon som kanske har "allt".

Lenamaria gav mig en Natural dog food-bok (Yippie!) och så fick Mimi något jädrans smakskigt (;D), men det återkommer jag till.

Riktigt mysigt hade vi. Men det är ett problem att få snackat om allt när man bara går i 1,5 timme. Vi får göra om det där Lenamaria!

Från vänster Chanel, Lenamaria och Chili och i framkant Mimi.


Hittehunds Mimi och Hittehunds Chanel.


Om du vill läsa om Hittehund eller de hundar som behöver hem just nu kan du göra det här:

hittehund.nu

eller leta upp de på Facebook. Där uppdateras det om tidigare omplacerade hundar också.

Trött, tröttare, tröttast

Vi har en tröttisdag. Såna dagar är inte helt fel de heller. Det är lite skumt med Mimi, hon anpassar sig och beter sig som en soffhund som inte verkar ha andra behov än att komma ut och kissa, bajsa, ligga i soffan, få massage, mat, bli klappad, kliad och myst med.


Tur jag GILLAR gå långa promenader, annars kunde Mimi blivit tjock och lat och i förlängningen olycklig. För ingen som bara degar hela dagarna är lyckliga i det långa loppet.

Men EN dag blir man lycklig av att dega. ;)

Sitter själv


Här sitter jag UTAN Mimi.


Mimi sitter vid köksbänken med vibrerande nos. Frukosten står nämligen där och väntar på att bli rumstempererad.

Mimi är förresten en riktig skvallerbytta. När dottern kom hem i natt morrade hon i mitt öra: "Du? Dottern kommer faktisk hem NU. Mitt i natten! Får hon det?". Och när jag sa: "Ja, det får hon!", så tyckte Mimi det var lite fel. Hon hoppade ner på golvet och ville ut för att säga ifrån att så gör man inte, men det satte jag en stopp för.

Och nu tycker uppenbart Mimi att när dottern får göra som hon vill, så skall hon också få det som hon vill. Och det Mimi vill är att få frukost på studs. Men icke. Då hamnar vi där igen att hon väcker mig för att få mat långt innan jag har tänkt stiga upp.

Men NU så. Nu har hon fått vänta lite. Nu skall Mimi få mat.

God morgon! :D

Inlägg kopierat rakt av från dotterns blogg



Hon är ju trots allt singel. Och jag vill bli mormor. Lite strategisk får man faktisk vara. Och bara så det är sagt: Om jag INTE blir mormor överlever jag det också. Jag har ju Mimi! :D

Fiser inte



Jag köper fryst färskfoder till Mimi på ZaWicca.se i Helsingborg (finns på Facebook). Kycklinghjärtan, lammvom, lax och annat gott. Nu har jag precis låtit X antal "korvar" tina i en timme för att skära upp portionsvis och ha i frysen. Godis som jag ger Mimi är torkad lever, torkad oxlunga och olika sorters vom-burgare som jag delar upp i små bitar.

Ben köper jag olika, men älgben, bogblad och lammöron är poppis. Tjurmuskel har jag i småbitar och det är nog det hon får som oftast. Tar lång tid att tugga, samtidigt som det inte blir överflöd med fett.

Tidigare tyckte jag det var så enkelt med torrfoder två ggr per dag och leversnittar som godis, men när jag har sett hur Mimi reagerar på denna maten är det väl värd det extra jobbet. Särskilt mycket dyrare tycker jag inte det är.

Och vinsten är stor. Mest uppenbart är tänderna. De har ingen synlig beläggning längre när jag borstar dem. Mimi verkar mer nöjd när hon har ätit. Bajset är mindre i volym och hon fiser inte. Inte alls faktisk.

Att gå över till BARF är inget som hunden behöver vänja sig vid då det är naturlig föda. Om man däremot skall gå över till torrfoder igen får man ta det etappvis. Själv Googlade jag "BARF" och hittade massor av info på det sättet. Det är viktigt att veta vad man gör.

Heja BARF!

Kaniner som skuttar och fasaner som skriker


Mimi uppvisar tålamod. Men hon måste ändå trycka sig intill
för att vara säker på att jag inte glömmer att hon finns till.
Frukosten står ju faktisk redo på köksbänken!


Efter Mimis frukost skall vi gå en längre runda. Jag hoppas vi ser kaniner så att Mimi kan få testat att få lite fart i benen igen. Fasaner är också kul, de skriker så högt när man skrämmer upp de. ;D

God morgon!

UPPDATERING: Vi hittade MASSOR med kaniner. Så många att Mimi blev förvirrad och kaninerna hade skitroligt med att skutta hit och dit. Först bromsade jag henne ett par gånger när hon ville springa iväg och det fungerade faktisk. Sen kom vi till en stor gräsmatta där det var 15-20 kaniner och jag lät henne ha kul.

För de som tycker synd om kaninerna får jag säga att kaniner i Landskrona är hundvana och mycket medvetna om en hund är i koppel eller ej. Jag har otaliga erfarenheter av hur kaninerna själva är med på leken. Annat är det i skog och mark där de kanske inte är vana vid att hundar dyker upp i otid. Här har de nära till gömställe och drar sig inte för att skutta fram igen för att leka lite mer.

Feminin feminist

Det är för jävligt att kvinnor pratar om att de rakar sig, målar sig, bantar och klär sig för att det förväntas eller att man har uppfostrats så. Det vill ALLTID finnas ideal i media, precis som det finns ideal i konstnärliga kretsar, i bohemiska kretsar, societeten och på Stureplan. De är faktisk olika. Om du inte gillar vad som uppskattas i DIN omgivning borde du kanske se till att byta den?

Se till att ha självkänsla, det är DEN som bestämmer hur DU vill vara och se ut. Vare sig mer eller mindre. Att påstå att omgivningen formar dig visar bara på att du har dålig självkänsla, umgås fel människor, inte har tänkt efter och inte har jobbat på vem DU är.

Sluta bete dig som ett offer för uppväxt och kulturen runt om dig. Vi lever i ett fritt land där vi faktisk har massor av utrymme för att vara precis hur vi vill. Att kritisera att andra gör andra val visar bara på att man är insnöad och inte uppskattar olikheter.

Jag vill inte att alla skall vara lika. Jag tycker det är roligt att vi INTE är det och jag hatar när man är fördomsfull mot oliktänkande.

Och utseendet? Det vill ALLTID vara viktigt. Det är det första vi ser hos en annan människa. Med vårt utseende kan vi förmedla vem vi är och vad vi står för. Jag är tacksam för att vi har möjligheten till så många uttrycksformer.

Länge leve mångfalden!

Hur kan den trilla ner då

Jag skulle förklara något för dottern.

Svorskan: Men du förstår inte vad jag menar.
Dottern: Det gör jag VISST det.
Svorskan: Nej, det märker jag på hur du argumenterar.
Dottern: ??
Svorskan: Polletten har uppenbarligen inte trillat ner.
Dottern: Vilken pollett?

Tjatig och otålig innan frukost


Den lilla damen börjar bli riktigt morgonpigg igen. Hon
överfaller mig vid datorn med pussar och en svans som
dunkar i soffan. Det spelar ingen roll att vi har haft
en lång mysstund i sängen innan vi steg upp.

God morgon! :D

Inget fel på självförtroendet

Dottern pratar om vad hon kanske kan jobba med.

Dottern: Jag kan korrigera texter?
Svorskan: Ja, eller så kan du översätta från norska till svenska.
Dottern: Nja, vet inte om jag hade varit så bra på det.
Svorskan: Bättre än de flesta.
Dottern: Ja-ja, jag är alltid bättre än de flesta.

Bättre och bättre dag för dag



Lite ruskigt väder är det ute, men vi bryr oss inte. Nu skall vi testa att gå en lite längre morgonrunda och dottern har sagt hon vill hänga med. (Måste bara väcka henne först). Om det fortsätter så här, så tror jag Mimi är sitt gamla jag igen inom en vecka. Det går inte fort, men det går framåt

God morgon! :D

Ny variant

Ett sånt HÄR ben har jag aldrig fått förut.
Jag fick nosa en bra stund innan jag gav mig på det. Men SEN så!


Nu har jag att göra hela kvällen. Svorskan har en egen "tuggaben-matta" som jag får ligga på när jag grisar som mest. Inte JAG, det är fel. Det är BENET som grisar ner. Jag är en sån där hund som aldrig dreglar och så har jag torra, mjuka pussar. Det är helt sant! Jag grisar ALDRIG.

Jag är som Svorskan säger ALLDELES underbar! Nu skall jag tugga vidare. Hej så länge!

Skönt med inneboende

Så här bloggade dottern i dag. Jag får börja tänka mig för ;) :




Och så här såg det ut på köksbänken när jag kom hem:



Och nu sa hon att maten är klar. Tänk om hon kunde bo hemma all tid?

Det var en gång..


..en underbar liten flicka som fortfarande är lika underbar,
men inte så liten längre. :)

Nu sticker vi huvudet i sanden ett tag - igen

Jag har pratat med La smådjursklinik och vi har bokat tid för provtagning 29.maj. Då skall vi kolla Mimis folsyrahalt för att se om medicinen gör sin verkan. Om jag ser till hennes energinivå så går det framåt. Lite bättre för varje dag, men det är en bit kvar ändå.

Med alla undersökningar Mimi har varit genom så upptäcks sådant som man inte ser annars. Ultraljudet visade en förändring i mjälten (har inget med att hon har varit sjuk nu att göra). Det behöver inte vara något, men det kan också vara cancer. I så fall kan man operera bort mjälten och hon kan leva bra i flera år. Man kan INTE "låta det va". En mjälte spricker i så fall och orsakar inre blödningar och döden. Vi skall ultraljudsundersöka mjälten (för att se om det är förändringar) 4.juni och då har jag även en tid så att jag får prata med veterinären.

När Mimi drog åtta tänder var det en förändring i en slemhinna till ena tanden. Jag tog beslutet att inte få det analyserat då jag oavsett aldrig skulle utsätta min hund för cellgift eller strålbehandling.

Det är mycket detta. Jag har inte nämnt allt innan, för det känns som att vi behöver andas och njuta lite ibland. Få sticka huvudet i sanden och bara va, Mimi och jag. Av erfarenhet vet jag att det hjälper lite att skriva av sig.


Mimi KAN flyga. :)

Har man bara viljan så



När min fd hund Madde var valp/unghund reagerade jag på att hon började smacka mycket med tungan. När jag kollade i hennes mun visade det sig att hörntänderna i underkäken växte rakt upp (och inte svagt vinklat utåt som de skall). De var på väg att krossa benen i övre gommen.

Just de hörntänderna är rätt viktiga för en hund, utan dem vill bland annat tungan hänga ut ur munnen hela tiden. VeterinärERNA diskuterade fram och tillbaka om hur vi skulle göra och det slutade med att de kapade lite av toppen på båda, gjorde ett snitt i framkant av tänderna och sen fick jag besked om att låta Madde bära tunga bollar och liknande så mycket som möjligt. Detta så att tyngden av dem ville påverka tänderna till att luta lite mer utåt.

Jag fick inte Madde till att bära tunga bollar, ingen längre tid i varje fall. Men däremot tyckte Madde det var helt okej om jag satte mig bakom henne och tog mina tummar på insidan av varje hörntand och pressade HÅRT utåt 1-2 minuter. Detta gjorde jag sex gånger om dagen i ett par veckor.

Gissa om vi har stolta när vi impade på veterinärerna sen. De tog Madde i tass och gratulerade och så tog de mig i hand och gratulerade. Och "fallet Madde" blev dokumenterat med foton både före och efter.

Den ena veterinären har jag kontakt med nu när det gäller Mimi. Det var därför jag kom på historien med Madde. Jag tror det är lite speciellt, jag har aldrig hört om någon som med ren handkraft har korrigerat en hunds tänder.

Bilden har bara delvis med inlägget att göra


Det är väl okej att barn står och trycker näsan mot balkongdörren för att vara roliga när de är fem, men när de är tjugotre??? :D

Agerar du så, så är det så

Jämställd blir du först när du KÄNNER att du är det och tar det för givet. Först då går det att hantera "o-jämställdhet" från andra med en axelryckning samtidigt som du känner dig road åt de som inte har samma insikt och trygghet i sig själv.

Det krävs egentligen två A4-sidor för att förklara vad jag menar, men skit samma.

Sånt är jag inte van vid

Jag trodde det skulle bli mer jobb för mig under tiden dottern bor här. Men istället slöar jag i soffan medan hon handlar, kommer hem och sen gör middag. Det börjar dofta ljuvligt i skrivande stund.

Sälungen Mimi

Nej då, Svorskan badar mig inte. Det är en gammal bild. Så länge jag är lite slö slipper jag verkar det som. Skönt på ett sätt, men jag längtar efter att bli riktigt pigg igen.Tiiiitttut! Jag ser er nog.

Ordningen återställt


Mimi undrar om jag inte snart är klar vid datorn: Frukosten väntar ju!

EN gång medan Mimi var sjuk gav jag henne mat halv fyra på morgonen. Det tog nästan en vecka innan hon glömde det. Men NU så! Nu sover hon som hon brukade innan och försöker inte lura mig ut i köket i otid (läs: mitt i natten).

Hon är betydligt mycket piggare. Vi går inte så långa rundor än, det märks att hon inte helt har fått tillbaka all energi. Men det kommer.


God morgon! :D

Ungefär 1380 gånger




Jag Googlade för att se hur många gånger jag har skrivit
"God morgon, jenta mi!" i dotterns blogg.

Matte söker husse

"Min matte (Svorskan) söker man med unikt intresse för mig och henne. Du måste tycka det är helt okej att jag ligger mellan er i sängen. Jag måste nämligen nosa på matte för att kunna sova riktigt gott och så snarkar jag. Tycker du inte det är gulligt kan du skita i att svara. Matte går långrundor med mig i vardagen. I helgen är det mysigt om du också hänger med. Det uppskattas om du tar kvällsrundan (och gillar´t!), för då brukar matte gäspa hela tiden. Du måste ha massor med pengar, då vi nu har förbrukat min försäkring i och med lite sjukdom och så där."

Mimi

Alla hjärntvättar sina barn

Usch, vad jag tycker synd om Carola för all uppståndelse omkring hennes lilla dotter och hårförlängningar. Det kan inte kännas bra.

Jag låter det vara osagt vad jag tycker eller inte tycker om det hela. Men däremot tänker jag säga hur jag tänker omkring barnuppfostran.

Vi alla hjärntvättar våra barn. Våra barn tar till sig våra värderingar och det kommer vi aldrig ifrån. Det viktigaste borde vara att intala sig själv som förälder att barnet är fri att skapa sina egna värderingar när det växer upp och även förmedla det till barnet.

Alla ansvarar själva för att bli den människan man blir som vuxen, oberoende av uppväxt och förälder. Det är därför viktigt att veta att det man själv känner för och det som är viktigt för en accepteras av de som älskar en som mest. OCH att man fortsatt blir älskad även om man går en annan väg än det som föräldrarna kanske hade velat.

Om Carola inte är den mamman hon är, får hon kanske skit för det när dottern blir vuxen. Om Carola hade haft andra värderingar hade hon kanske fått skit för det. Och kanske får hon skit för att hon är som hon är. Sån är det att vara förälder.

Det viktiga är inte VAD du gör, men HUR du gör. Visa ditt barn att du älskar det, säg och vis att det kommer du alltid att göra även om de inte tycker som dig. DET är viktigt.

Och mångfald är bra. Tänk om alla barn uppfostras på samma sätt, vilket tråkigt och ensidigt samhälle vi skulle få.

Vem som blir självständig, stark och oberoende som vuxen har inte så mycket med VAD föräldrarna gjorde eller inte gjorde, det har att göra med HUR de gjorde det.

Hade jag haft en liten dotter i dag hade jag sagt till henne att hon är vacker och klätt henne i en rosa klänning nu och då. Men jag hade inte tvingat henne och jag hade påpekat att det är det som är på insidan som gör en vacker. Jag hade gärna velat ge henne glädjen över att känna att hon var flicka och att hon senare kommer att bli en kvinna. Jag ser inga fel i det. Felet är när folk inte kan bortse från könet i ANDRA saker. När könet skall vara ett hinder för att göra det man vill.

Ge barn SJÄLVKÄNSLA. Och bekräfta de för det de är. Flicka eller pojke och de egenskaper de själva är stolta över att ha. Försök inte påverka så mycket, men när du gör det så påpeka för barnet att det är helt okej att tycka annorlunda - därför att DU inte har facit för vad som är rätt i framtiden för ditt eget barn.

Kärlek, ödmjukhet och massor med självinsikt gör en bra förälder.

En tjuvkik


Det är ett par stycken som har frågat om min bänk på balkongen. Den är inte helt klar när det gäller dynor etc, men jag kan förklara hur jag har gjort.

Dottern hade en tv-bänk som hon skulle slänga. Den har fula märken på bordplattan. Då fick jag idén att använda den som bänk på min balkong. Tog mått och den var perfekt i längd och djup. Tv-bänken överlever kanske bara två somrar, men man kan ju använda till ex en liten kista eller två sängbord och lägga en sittskiva i rätt mått ovanpå. Jag vill inte lägga massor av pengar på det hela innan jag känner mig säker på att jag vill ha det så här, så jag köpte två skumgummimadrasser för barnsängar på Jysk (99:- per st.) och några meter genomskinlig vaxduk (för 40:- per meter).

Jag har plastat in madrasserna och ryggstödet och sytt ett täcke runt om av ett lakan. Ryggstödet är ett hoprullat täcke. Det har jag hängt upp med snören (hade bara presentsnöre hemma och just det får jag nog byta ut illa snabbt :D). Jag tror både madrassen och ryggstödet kommer att tåla lite regn ifall jag skulle missa att ta in det.

Under tv-bänken finns en hylla där jag kan lägga kuddarna. Kuddarna var också sånt som skulle slängas, så än så länge är det ingen stor investering i det hela. Men jag kommer nog att göra det stilrent efterhand, för det är faktisk riktigt bra. Känns som att det är svårt att utnyttja balkongen bättre än så och det är jätteskönt att sitta (och ligga) där. Och Mimi instämmer. :D

Mimi har skylten "Stör ej!" uppe

Mimi och jag gick till djuraffären och jag vägde henne. Hon är nästan på rätt vikt igen. Och så köpte vi tuggmotstånd och nu ligger hon och mumsar (läs: slafsar) på ett torkat bogblad.



Efter X antal närgående bilder började Mimi hålla runt benet för säkerhets skull. :D

Vilken pärs

Natt till måndag för snart tre veckor sen började Mimi få diarré. När det inte hade blivit bättre tre dagar senare skulle jag fasta henne i ett dygn. Då började hon även kräka upp vatten och blev uppenbart sämre. Akut åkte jag till veterinären och senare på dagen till Djursjukhuset i Helsingborg med henne. Där var Mimi i fyra dygn innan hon fick komma hem.

Väl hemma fick hon återfall samma natt och vi åkte igen till Djursjukhuset där hon stannade till dagen efter och det är nu 10 dagar sen. Hon har varit hemma sen dess. Magen har varit bra, matlusten är det inga fel på och att hon var trött trodde jag berodde på att hon fick antibiotika (sista dagen var i måndags). Hon skulle även få medicin pga folsyrabrist, men det receptet fick jag först onsdag denna veckan.

Jag (mitt dumma nöt) tog henne ut på längre rundor, jag tänkte hon skulle komma snabbt i form igen. Nu i efterhand förstår jag att jag borde ha hållit mig till korta kissrundor istället. Hon blev extremt utslagen i tisdags, och onsdag och torsdag var jag rädd jag skulle behöva åka in akut med henne igen. Men folsyran som jag började ge henne i onsdags gör tydligen sin verkan för nu piggnar hon till rejält från dag till dag. Jag började se signalerna i går morse.

En sak är att "komma i form" när man inte har rört sig så mycket på ett tag, men har man brist på något i kroppen behöver man nog få återhämta sig i lugn och ro. Det får Mimi nu.

Man lär så länge man lever. Några dagar låg hon helt utslagen och nära på apatisk, men nu lever ögonen igen och hon tigger om uppmärksamhet och gör allt för att charma mig. Något som inte är så svårt.

Jag börjar känna igen min Mimi och i dag skall jag väga henne för att se om hon har gått upp den vikten hon förlorade under tiden. 1,5 kg på en sån liten dam är mycket och hon var inte alls tjock innan. Precis lagom.

Folsyrabristen kan bero på långvarig och kraftig diarré och kräkningar, men det KAN vara en bestående brist. Vi kollar upp det med blodprov om en vecka eller två. Hon blev undersökt till höger och vänster med kontraströntgen, ultraljud och all världens blodprov, men de hittar inget annat. Själv tror jag hon har ätit något när vi har varit ute som hon har blivit förgiftad av.

Det var en förkortad version av sjukdomsförloppet. Nu blickar vi framåt, solen skiner ju! :D

Solen skiner även om den inte skiner

I dag är Mimi lite piggare. Handlar det om brist på folsyra tar det nog en vecka innan hon känns som hon brukar. Och upp till tre månader innan kroppen är helt i fas igen. Men svansen vispar lite mer när den vispar och ögonen är inte lika trötta. Hon lägger sig inte bums på soffan på en gång när vi kommer in.

I dag serverades hon frukostbuffé bestående av kyckling, lammvom och fylld kaninmage. Till det folsyra, Dogpowder (tillskott för hundar), Omega3 och B-vitaminer. Till middag blev det också buffé, men då med lax istället för kyckling.


Jag gör en soffa på min lilla balkong. Den är inte alls klar än, men Mimi har redan
bestämt att hon älskar att ligga där. Bilden är från igår dock, i dag skiner inte
solen. Bara jag. Jag är så glad för att min lilla dam är lite piggare.

Mys, bara hon och jag

Jag ringde Landskrona Smådjursklinik och veterinären där tyckte det lät fel att Mimi är så pass trött och orkeslös som hon är trots folsyrebrist. Han skulle fixa en journalutskrift från djursjukhuset och kolla. Han ringer mig när det är gjort.

Och jag? Jag skall göra middag till dottern och mig själv. Sen tror jag hon har tänkt rymma hemifrån ikväll, men Mimi och jag klarar oss nog själva. Vi kan ha lite Mimi-mys all by ourself. Aldrig fel.


UPPDATERING: Veterinären (kvinnlig denna gången) ringde. Så länge Mimi inte blir MER trött, inte börjar må direkt dåligt, inte börjar få ryckningar eller skaka avvaktar vi några dagar ifall folsyran är det som skall till. Hon frågade vad Mimi får för mat och när jag sa BARF fick jag en uppenbar positiv reaktion. Det kändes bra att få prata med en veterinär som har TID och där det känns som att hon ställer alla de rätta frågorna. För så kändes det inte alls med veterinären på Djursjukhuset i Helsingborg när Mimi blev utskriven därifrån.


Små rundor

Mimi är trött. Hon har inte återhämtat sig sen hon var sjuk. Hon är glad och gosig och sånt, men hon känner inte för längre rundor. Hon hänger efter om vi går långt. Jag ger henne folsyra (proven efter svår diarré i nästan en vecka visade brist på det) och det borde hjälpa inom en vecka. Vi skall ta nya blodprov nästa vecka.

Men hon är hos mig, hon är glad och allt annat fungerar.
Nu skall hon strax få mat och en liten morgonrunda.

God morgon!

Lite lyxigt mitt i det hela

Tränade i morse (tillsammans med dottern!) och stack till jobbet sen. När jag kom hem efteråt hade äntligen receptet på Mimis folsyra kommit. Cyklade till stan och hämtade ut medicinen, handlade mat och cyklade hem. Stressad med vetskapen om att jag har tvätt-tid i dag också.

Då var det inte helt fel att dottern gjorde middag till oss.

Lyxigt att få den serverad och gott var det också.


Äntligen!



En HEL natts sömn!

God morgon! :D

Bloggvärlden i ett nötskal

Flera relativt stora bloggare skriver om att det måste bli slut på utseendefixering och om man är smal eller tjock, har stora eller små bröst så spelar det ingen roll. I nästa andetag (har sett det två ställen) så säger de: "Men när man blir över 40 eller så där, så är det klart att det är jobbigt. När man får rynkor och det börjar hänga och slänga".

Men i all världen? Om man inte skall vara utseendefixerad, så måste det vara okej att skrynkla ihop till ett russin och bli slapp i fisken?

Jag försöker med framgång acceptera att jag åldras (lyckas dock inte helt). Men hur kan dessa unga tjejer/kvinnor tycka det är okej att snacka skit om åldrande, om utseendet inte har betydelse?

Färggrann dag



Blå himmel, gul sol och röd dag. Inte helt fel!

God morgon! :D

RSS 2.0