Elva stycken mot en Mimi

Mimi och jag gick ut på kissrunda och då såg vi det här. Det gick inte att fånga alla
på ett foto, men det var 11 stycken!!!!
 
 
 Matte sa att "Om hon är snäll får hon gärna hälsa, de behöver det". Så jag släppte Mimi. Här
syns EN krabat som kollar om Mimi verkligen ÄR snäll.
 
 
Sen fann halva gänget ut det samma och fick i gång Mimi som snart är elva år. 
 
 
En kort stund. För sen var det bra tyckte Mimi. Det är ju gränser för hur mycket man skall
offra sig när man inte ens har hunnit kissa på kissrundan. :D
 

Jag borde haft kameran i högsta hugg

Detta är en bild från i vintras, men vi gick på den här grusvägen nu i morse.
Gissa om min förvåning när jag plötsligen ser en räv tjugo meter framför
mig!
 
Den stod mitt på grusvägen precis i den här ställningen och glodde på mig i något som 
kändes som en evighet (4-5 sekunder). SÅ nära! Som tur var hade jag Mimi bakom
mig just då. 
 
Räven stack sen in bland höga växter och försvann, men jag skall lova att jag höll Mimi nära mig ett tag och hon fick INTE springa in bland växterna när vi kom till platsen där räven hade stått. Det är antagligen inget att vara rädd för - men min fantasi skenade iväg och jag såg framför mig hur den flög på Mimi och rev henne i bitar. :(
 
I och med att jag brukar ta väldigt tidiga morgonrundor upplever jag ett rikt djurliv. Jag har sett kaniner och harer (det har alla i Landskrona) och jag har sett rådjur, älg, nån sorts uggla och räv (på långt håll, men nu även väldigt nära). Jag har hört talas om att det finns vildsvin också, jag har dock inte sett det och har ingen längtan efter det heller. 
 
God morgon, gott folk! :D

1,5 timmes promenad = många bilder

Vi behöver ingen bil, vi kan gå direkt hemifrån på vår underbara runda. Mimi är lös hela
tiden - utan problem. Först går vi genom en park och sen kommer vi fram till
ridhuset i Landskrona. Mimi verkar van vid hästar - precis
som med allt annat.
 
 
Här har vi gått runt ett koloniområde och sen över en liten bro. Inte många som vet om denna
rundan och det är nästan igenväxt just här.
 
 
Mimi är en liten prick där borta och på höger sida är det ett majsfält.
 
 
"Varför fotar du hela tiden? Kan du inte koncentrera dig på mig istället? Som du brukar?". 
 
 
Här vet jag inte vad de odlar, men nåt är det. :D Och så ser man halvvägs till Helsingborg.
 
 
Mimi springer i förväg och när jag kommer ner på en liten bro ser jag att hon svalkar sig.
 
 
Jag börjar skratta (inte ofta hon gör saker på eget bevåg) och säger "Men Mimi, vad GÖR du?". 
 
 
Då skyndar hon sig upp ur vattnet och kommer upp på bron, som för att säga: "Jag menade inte,
men jag tar gärna en godis nu oavsett?". 
 
 
När vi går vidare hamnar vi vid Landskrona hundklubb (vet ej vad den heter). Här är ibland 
utställning och..
 
 
..agility. Något Mimi inte tänker ge sig in på. Hon förstår inte varför man skall behöva stressa så?
 
Livet är ju underbart ändå! :D
 
 

Det är inte svårt att träna med en sån dotter

 
Nu var det alldeles för länge sen jag såg dottern, men i dag fick jag ta igen lite av det förlorade. Middag och shopping och kram här och kram där.
 
Är det något jag uppskattar är när människor är godhjärtade och samtidigt ärliga. Onödigt ljugande för att vara snäll är inte något jag uppskattar. Så när vi skildes åt (efter tre timmar :D ) och jag frågade dottern: "Har jag pratat mycket nu?" och hon tänker efter en liten stund och sen säger: "Ja, men gör det något? Det är väl som det skall vara?", då blir jag varm om hjärtat. 
 
Eller så är det bara jag som måste lära mig att ta lite plats. Jag tränar på saken. ;)
 

Att leva livet trots hälsporre

Man lägger ansiktsmask, gör grimaser, tar webbkamera-bilder och bloggar och är på FB mer eller
mindre hela tiden så alla måste tro att man inte har nåt liv alls. Det har man inte heller när man 
har hälsporre. Inte jag i varje fall. Men det är inte synd om mig, jag får väldigt ren och
fin hy! :D
 

RSS 2.0