Stoltserande stolt Mimi

Jag har tidigare skrivit om att Mimi inte ville bära något - det trots att cockern ju är en apporterande fågelhund. Jag var inte säker på orsaken, men jag hade nog rätt i att det handlade om hennes tandlossning.
 
I eftermiddag har vi varit i djuraffären och fått klippt klorna och utan att tänka mig för köper jag en grisknorr till Mimi och ger henne så att hon kan bära hem. Något som ju inte borde fungera, men som jag gjorde av gammal vana från min fd hund.
 
 
 
Mimi TOG grisknorren och höll den i mun och..
 
 
..sen gick hon med huvudet högt HELA vägen hem!
 
Vanligen kommer hon direkt när jag skall fota, för då får man ju godis. Men i dag brydde hon sig inte. Hon ville hem. På studs! :D
 
 

Midsommar

En sak som är lite jobbigt för Mimi och mig är att gå bort. I går kväll - på midsommarafton var vi bortbjudna och jag var starkt frestad att låta Mimi stanna hemma, men lät mig övertalas till att ta henne med.
 
När vi är någonstans är Mimi orolig och väldigt angelägen om att vara nära mig hela tiden. Hon följer till och med mig på toaletten. Efter att ha hälsat på 3-4 gånger börjar hon förstå att det är just det vi gör, vi "hälsar på", men de första gångerna verkar hon tro att hon skall gå genom ytterligare en omplacering (jag är hennes fjärde hem).
 
Därför var det extra trevligt i går kväll när samtliga gäster var förstående för hennes klängighet. Det gör ont i hjärtat när hon är så otrygg, men jag tror ändå att hon har det bättre när hon får hänga med än om hon skall vara själv hemma. Och kanske, kanske vänjer hon sig. Om vi bara tillräckligt ofta går bort till nya ställen.
 
Jag får ser till att bli översocial. ;)
 

Soldyrkaren

 
 
Jag behöver aldrig leta efter Mimi, vare sig hemma eller som här - på jobb. Man bara går dit 
solen är, där är också Mimi.

Jag känner mig stolt

 
Jag har aldrig pushat på eller lagt någon press på att Regina skall göra det ena eller det andra. Jag har inte lagt mig i vad hon borde eller inte borde när det gäller skolgång och studier och jag har aldrig försökt styra hennes bloggande eller sagt vad hon borde eller inte borde skriva om. (Dock kan det ha slinkat ut att jag tycker det är lite pinsamt när hon framställer mig i dålig dager. ;) )
 
Och nu är hon klar med sin universitetsutbildning. Vilken tur jag har haft. Jag är fullt medveten om det. Och jag är tacksam, väldigt tacksam. Nu tror jag inte att högre utbildning är svaret på ett lyckligt liv, det har inte med saken att göra. Men en högre utbildning måste till om man vill jobba med vissa saker och utifrån vad Regina gillar att göra så känns det helrätt att hon har utbildat sig till kommunikatör. 
 
Åh! Vad det är härligt att ha en blogg där man ohämmat kan skryta så mycket man vill!
 
 

RSS 2.0