R.I.P.

 
 
 
 
 

Mimi ville inget annat än glädja, älska och bli älskad

Detta är det svåraste blogginlägget någonsin och även det sista. Jag gjorde valet att låta Mimi somna in i och med att hon hade ont. Andra fakta som en juvertumör och förhöjda levervärden bidrog till att jag bestämde mig.
 
Hon fick somna in fint och stilla på Landskrona Smådjursklinik. Vi blev väl omhändertagna och skörterskan som tog hand om oss var så fin så fin. Mimi slutade andas väldigt snabbt och hade det inte varit för att jag satt och hade koll på hennes andetag, så hade jag inte märkt när det slutade.
 
Hon var så levande för mig även då, men när jag efter ett tag märkte att hennes tassar var kalla (de som alltid var så varma och mjuka) så fick jag släppa taget.
 
Det sägs att det som är för gott till att vara sant är inte sant heller. Mimi var för god för att vara sann, men var sann ändå.
 
Det första halva året jag hade Mimi låg hon i min famn varje natt och lade nosen framför mig så hon kunde andas in den luften jag andades ut. Hon var min i hjärta och själ och kommer förbli en del av mig så länge jag lever.
 
Den 25.oktober 2011 blev Mimi min. Hon är fortfarande min och kommer alltid att förbli min. Nu skall jag läsa gamla blogginlägg och tillåta mig att gråta och gråta. Jag kommer att städa Mimi ur huset medan jag gråter och ibland sticka huvudet in i kudden så jag kan skrika högt. Men det går över. Och efterhand som det värsta lägger sig så kommer mina otroligt vackra fina minnen om världens bästa hund att vara en gåva som jag bär med mig för alltid. Med glädje.
 
Tack, fina Mimi. Jag älskar dig för alltid. Som jag alltid har sagt till dig: "Du är BÄST! Det finns ingen som är så fin som du!".

En ödmjuk liten prinsessa

Ååååååh! Jag glömde ju berätta. För er som har hängt med Mimi och mig från starten när jag fick henne vet ju att hon hade tandlossning och fick dra åtta tänder och det är närmare fem år sen. I går hos veterinären kollade de hennes tandhygien och sa att hon hade riktigt bra tandhälsa för sin ålder. Det kändes bra!
 
 
 
Mimi har påbörjat sin medicinering och verkar lite mer rörlig, men hon är låg. Vet ej om hon är trött eller om det är något annat. Hon kanske blir illamående av medicinen, svårt att säga. Men biverkningarna kan gå över så vi avvaktar lite. Gillar inte att hon inte kom och mötte mig vid dörren när jag kom hem från gymmet i morse, då mår hon inte bra. 
 
Sen bär jag henne nerför och uppför trappor och hon tycker det är helt okej som den prinsessan hon är. Dock en ödmjuk liten prinsessa, då jag oftast får en puss som tack för hjälpen. 

Ingen skall lida

Nu har vi varit hos veterinären och Mimi har blivit undersökt på alla tänkliga sätt. De har tagit blodprov som vi får svar på senare i veckan (senast nästa vecka) och sen gav de henne lugnande för att kunna röntga ländrygg och höfter.
 
Min lilla dam har artros (eller rättare sagt Spondylos). Både höfter och ländrygg tyvärr. Värst är det på ländryggen. Inte konstigt det har gjort ont att gå i trappor.
 
Nu skall vi gå minimalt (bara ut och kissa och bajsa vid hushörnan), Mimi skall få vila mest möjligt i två veckor och jag skall bära henne i trappan - både upp och ner. Sen har vi fått medicin som för vissa hundar hjälper mirakulöst, men för andra inte har så stor effekt. Medicinen kan även orsaka magproblem och i så fall kan man inte ta den.
 
Inom en vecka vet jag nog hur det hela går. Då ser vi om magen pallar medicinen och om medicinen ger henne tillräckligt med smärtlindring.

Krämpor

Vi har flyttat till en annan lägenhet Mimi och jag. Trappan är lättare för Mimi att gå upp och ner (vi bor på andra våningen) och det har varit skönt i och med att jag har märkt att hon är lite stel.
 
I går var vi en runda i gamla lägenheten och hon hade SÅ svårt för att ta sig upp trappan och ner vi sen skulle gå ner igen totalvägrade hon och jag fick bära henne.
 
I går kväll när vi skulle ut på kissrunda fick jag locka henne med godis för att hon skulle gå i trappan och nu i morse var det totalvägring igen och jag fick bära - och denna gången var det här vi bor nu.
 
Hon har på sistone inte orkat med riktigt långa rundor och att hon är lite stel har jag varit medveten om i flera år, men nu går det från att "vara lite stel" till att hon mest ligger på sin plats. Jag avvaktar över helgen, men sen bokar jag nog tid hos veterinären. De kanske kan klura ut lite mer exakt vad det handlar om, så jag vet hur jag skall förhålla mig.
 
I natt låg hon i hundsäng på golvet (annars har vi hundsäng i sängen också - mycket praktiskt :) ). Hon verkade uppskatta att kunna gå och dricka vatten när hon vill - är hon i min säng måste jag lyfta upp och ner henne. När jag vaknade kom hon och självklart lyfte jag upp henne så vi vår vana trogen kunde mysa och morna oss tillsammans.
 
Som äldre får man ibland krämpor som kommer - och sen försvinner. Jag tycker Mimis krämpor har utvecklats lite väl snabbt - bara ett par dagar från att gå hyfsat normalt i trappan till ovillighet att gå i trappan och slutligen till att totaltvägra.

Kärleksbettet

När Mimi visar sin kärlek lite extra - så får man en puss och ett mysbett på en och samma gång.
Det är bara att gilla läget - det är en ära när det sker. :D
 
Vi har det hur bra som helst. Mimi är kanske inte så jättesugen på flera timmar långa promenader längre, men 1-1,5 timme går bra. Sen sover hon mycket, men det får man när man har åldern inne.
 

RSS 2.0