Det behövs visst en uppdatering ;)

Christine på Hittehund (alla vet ju att Mimi blev omplacerad genom Hittehund? ) har frågat mig hur det går med Mimi därför att jag uppdaterar ju inte bloggen. Men vem behöver en blogg när man är upptagen av en hund som Mimi liksom? 
 
Hur som helst, jag svarade Christine och så kom jag på att jag kunde göra det enkelt för mig och lägga in samma information här. Så intresserade (före detta ägare, bekanta och alla andra där ute) kan bli uppdaterade om läget:
 

Allt är bra med oss. Mimi hade lite tandsten som jag ville ta bort, men det känns så fel att söva henne. Som tur är har jag en bekant som ställer ut hundar och hon tog sig an uppdraget. Utan större problem fixade hon till Mimis tänder på tio minuter. Det var ju inte mycket och Mimi köpte läget.

 

Detta jag skall berätta om nu låter som småsaker, men för Mimi och mig är det stort: När jag fick henne vågade hon inte nosade ner i platspåsarna när jag kom från matvaruaffären. Numera sticker hon nosen neri och roterar runt som sig hör och bör. För några månader sen började hon putta till dörrar för att komma in i andra rum (hon har annars inte tagit såna initiativ) och för en vecka eller tre sen så tvingade hon in nosen i en liten springa och öppnade upp en dörr som stod på glänt som svängde MOT henne. Som sagt - låter som baggisar, men inte för oss.

 

Sen blir den lilla, vackra prinsessan buren från soffan till sängen varje kväll när vi skall lägga oss. Och när jag skall lyfta henne så korrigerar hon mig om jag inte fattar rätt grepp (efter hennes tycke) och det gör hon med att morra. När jag förstod att hon morrar för att korrigera mig - inte som att jag skulle låta henne bli - så blev hon SÅ glad. Svansen dunkar som en galning för att bekräfta att jag är rätt på det.

 

Tolv år.. Hon har olika typer av knutor/tumörer både här och där. Chansen är nog stor för att nåt är cancer. Men hon mår bra och vi njuter av livet. Känslan är dock att en dag är det bara plötsligen över. Men det tar vi när den dagen kommer.

 

Hon är lätt till bens, studsar, är kärleksfull och numera lite mer otålig och ivrig så som en äkta cocker brukar vara. Men mitt i det hela är hon självklart fortfarande underbara Mimi. 

 

Här hände något konstigt. Jag upptäckte plötsligt att Mimi satt och stirrade på mig (brukar hon
aldrig göra annat än när det är tid för mat).
 
Jag frågade henne: "Vad är det, Mimi?", men jag lyckades inte tolka henne. Det känns
som att vi är så sammansvetsade att jag borde förstå, men det gjorde jag inte. Ingen
aning om vad hon ville. Tyvärr. Hon kanske bara testade något nytt? Som att se
om man kan få mat tre gånger per dag istället för två? :D 

Världens snällaste hund

Regina vill ha julbild av Mimi och Mimi ställer upp.
 
 
Poserar.
 
 
Och poserar.
 
 
Tills hon har fått bilden hon ville ha.
 
 

RSS 2.0