Mimi ville inget annat än glädja, älska och bli älskad

Detta är det svåraste blogginlägget någonsin och även det sista. Jag gjorde valet att låta Mimi somna in i och med att hon hade ont. Andra fakta som en juvertumör och förhöjda levervärden bidrog till att jag bestämde mig.
 
Hon fick somna in fint och stilla på Landskrona Smådjursklinik. Vi blev väl omhändertagna och skörterskan som tog hand om oss var så fin så fin. Mimi slutade andas väldigt snabbt och hade det inte varit för att jag satt och hade koll på hennes andetag, så hade jag inte märkt när det slutade.
 
Hon var så levande för mig även då, men när jag efter ett tag märkte att hennes tassar var kalla (de som alltid var så varma och mjuka) så fick jag släppa taget.
 
Det sägs att det som är för gott till att vara sant är inte sant heller. Mimi var för god för att vara sann, men var sann ändå.
 
Det första halva året jag hade Mimi låg hon i min famn varje natt och lade nosen framför mig så hon kunde andas in den luften jag andades ut. Hon var min i hjärta och själ och kommer förbli en del av mig så länge jag lever.
 
Den 25.oktober 2011 blev Mimi min. Hon är fortfarande min och kommer alltid att förbli min. Nu skall jag läsa gamla blogginlägg och tillåta mig att gråta och gråta. Jag kommer att städa Mimi ur huset medan jag gråter och ibland sticka huvudet in i kudden så jag kan skrika högt. Men det går över. Och efterhand som det värsta lägger sig så kommer mina otroligt vackra fina minnen om världens bästa hund att vara en gåva som jag bär med mig för alltid. Med glädje.
 
Tack, fina Mimi. Jag älskar dig för alltid. Som jag alltid har sagt till dig: "Du är BÄST! Det finns ingen som är så fin som du!".

En ödmjuk liten prinsessa

Ååååååh! Jag glömde ju berätta. För er som har hängt med Mimi och mig från starten när jag fick henne vet ju att hon hade tandlossning och fick dra åtta tänder och det är närmare fem år sen. I går hos veterinären kollade de hennes tandhygien och sa att hon hade riktigt bra tandhälsa för sin ålder. Det kändes bra!
 
 
 
Mimi har påbörjat sin medicinering och verkar lite mer rörlig, men hon är låg. Vet ej om hon är trött eller om det är något annat. Hon kanske blir illamående av medicinen, svårt att säga. Men biverkningarna kan gå över så vi avvaktar lite. Gillar inte att hon inte kom och mötte mig vid dörren när jag kom hem från gymmet i morse, då mår hon inte bra. 
 
Sen bär jag henne nerför och uppför trappor och hon tycker det är helt okej som den prinsessan hon är. Dock en ödmjuk liten prinsessa, då jag oftast får en puss som tack för hjälpen. 

Ingen skall lida

Nu har vi varit hos veterinären och Mimi har blivit undersökt på alla tänkliga sätt. De har tagit blodprov som vi får svar på senare i veckan (senast nästa vecka) och sen gav de henne lugnande för att kunna röntga ländrygg och höfter.
 
Min lilla dam har artros (eller rättare sagt Spondylos). Både höfter och ländrygg tyvärr. Värst är det på ländryggen. Inte konstigt det har gjort ont att gå i trappor.
 
Nu skall vi gå minimalt (bara ut och kissa och bajsa vid hushörnan), Mimi skall få vila mest möjligt i två veckor och jag skall bära henne i trappan - både upp och ner. Sen har vi fått medicin som för vissa hundar hjälper mirakulöst, men för andra inte har så stor effekt. Medicinen kan även orsaka magproblem och i så fall kan man inte ta den.
 
Inom en vecka vet jag nog hur det hela går. Då ser vi om magen pallar medicinen och om medicinen ger henne tillräckligt med smärtlindring.

Krämpor

Vi har flyttat till en annan lägenhet Mimi och jag. Trappan är lättare för Mimi att gå upp och ner (vi bor på andra våningen) och det har varit skönt i och med att jag har märkt att hon är lite stel.
 
I går var vi en runda i gamla lägenheten och hon hade SÅ svårt för att ta sig upp trappan och ner vi sen skulle gå ner igen totalvägrade hon och jag fick bära henne.
 
I går kväll när vi skulle ut på kissrunda fick jag locka henne med godis för att hon skulle gå i trappan och nu i morse var det totalvägring igen och jag fick bära - och denna gången var det här vi bor nu.
 
Hon har på sistone inte orkat med riktigt långa rundor och att hon är lite stel har jag varit medveten om i flera år, men nu går det från att "vara lite stel" till att hon mest ligger på sin plats. Jag avvaktar över helgen, men sen bokar jag nog tid hos veterinären. De kanske kan klura ut lite mer exakt vad det handlar om, så jag vet hur jag skall förhålla mig.
 
I natt låg hon i hundsäng på golvet (annars har vi hundsäng i sängen också - mycket praktiskt :) ). Hon verkade uppskatta att kunna gå och dricka vatten när hon vill - är hon i min säng måste jag lyfta upp och ner henne. När jag vaknade kom hon och självklart lyfte jag upp henne så vi vår vana trogen kunde mysa och morna oss tillsammans.
 
Som äldre får man ibland krämpor som kommer - och sen försvinner. Jag tycker Mimis krämpor har utvecklats lite väl snabbt - bara ett par dagar från att gå hyfsat normalt i trappan till ovillighet att gå i trappan och slutligen till att totaltvägra.

Kärleksbettet

När Mimi visar sin kärlek lite extra - så får man en puss och ett mysbett på en och samma gång.
Det är bara att gilla läget - det är en ära när det sker. :D
 
Vi har det hur bra som helst. Mimi är kanske inte så jättesugen på flera timmar långa promenader längre, men 1-1,5 timme går bra. Sen sover hon mycket, men det får man när man har åldern inne.
 

Prioritering i kärlekens tecken

Flytt pågår. Från ett område till ett annat i Landskrona. Jag är sönderstressad, Mimi lite nedprioriterad (även om vi faktisk fick tid till en långrunda i går) och jag sover knappt. Precis som det brukar vara när jag är uppe i varv.
 
Mimi trivs inte alls. Hon märker att något är på gång och ogillar alla förändringar. Vi var i nya lägenheten i går och jag visade henne att favorithundsängen redan var på plats och sen körde vi lite mys och godis i varje rum som för att markera att "här skall vi ha det fantastisk".
 
Men dagen i dag får hon först vara i ena köket - sen i andra - medan alla springer ut och in. Jag kunde skaffat hundvakt, men hon är trots allt som mest lycklig tillsammans med mig oavsett vad som händer. Lite skadad får man ju vara när man har blivit omplacerad några gånger.
 
 
När jag sitter i soffan ligger hon där, när jag sitter vid datorn som nu - så ligger hon vid sidan om mig i hundsängen. Så att vara nära är viktigt. Och det är viktigt att känna sig trygg. Så det är min prioritering i dag - att mitt i allt kaos få Mimi att må så bra som möjligt.
 
Och när jag inte ställer till det med byte av bostad är hon pigg och glad och helt fantastisk. Precis som vanligt. :D
 

Så trist

 
En tjej på jobbet hade med sin dotters valp ibland.
Vem hade inte blivit kär i den här?
 
 
Och nu har tjejen slutat och jag får inte se vovven nåt mer. :(
 
Jag är egentligen inte så förtjust i så små hundar, men den här var riktig hund trots sin storlek. Hon var riktig rolig att kommunicera med på samma gång som moderskänslorna flödade och jag hade lust att stoppa henne under tröjan och låta henne leva resten av sitt liv där.
 
Dock var Mimi inte lika förtjust. ;D
 
 

VARNING!

Köp INTE mjuka, duniga, gosiga hundsängar åt era hundar!!!! Då riskerar ni att dom morrar åt er när ni vill gosa i otid. 
 
 

Svartsjuk på en hundsäng

 
 

Det räcker att ta fram kameran - så är hon där

Vart är Mimi????
 
 
Hääääääär är Mimi. 

Plastigt inlägg

Mimi älskar sin hundsäng som jag skrev om HÄR. Hon älskar den så mycket att jag bestämde mig för att köpa en till, så kan vi ha en i soff.. - eh, vardagsrummet och en i matrummet. Redan innan jag kom hem misstänkte jag att Mimi skulle reagera som hon gjorde, jag hann inte längre än till hallen och fick inte ens ta av plasten:
 
 
"Åååh! Matte! Har du köpt en till?"
 
"Den är väl till mig?"
 
"Snälla! Snälla! Säg den är till mig?"
 
 
"Puss på dig matte! Du är bäst! Bäst i hela världen!".
 
 

Det är svårt att vara prinsessa

 
Mimi får självklart ligga i soffan. Alla prinsessor får det. Men här om dagen köpte jag ändå en hundsäng till henne och när jag ställde den på golvet uppvisade hon stor glädje. Hon dansade rundor i vardagsrummet ungefär som för att säga: "Åååh! Det är en sån jag ALLTID har önskat mig!" (på allvar - jag skojar inte).
 
Och nu ligger prinsessan där och funderar vad som är bäst. Sommar, sol och värme som hon älskar (men då blir det för varmt att ligga i mjuka, mysiga hundsängen) eller om hon skall önska sig vinter igen.
 
Tur det är kyligt på kvällen.
 
(Kommentarer om att hundsängen är i soffan behövs inte. Jag vet det. ;)  )
 

Hon är så söt och så liten

Naaw, SÅ söt! Det är en ny valp på jobb. Blandras mellan Malteser och Chihuahua. 
 
 Hon är lite mindre än Mimis huvud. Hahaha!
 
Och Mimi tycker inte alls om situationen. Hon håller sig så långt undan hon bara kan och morrar som en sur gammal kärring när valpen gör lekinviter. 
 

Rätt grönt

Mimi och jag gick i nästan 2,5 timme i förmiddags. Så vackert väder det var!
 
Jag brukar fota utmed havet, så varför inte bjuda på en bild tagen vid vallgraven. Höghus 
blir också ett fint motiv när man är på det humöret. ;)
 
Den här bilden tog jag för flera år sen. Roddbåten ligger inte där längre...
 
..kan man se här. En bild tagen från andra hållet. Jag var mest imponerad av ljuset.
 
 
 

Mimi tar en ofrivillig paus ;)

Ååååh! Jag blev påmind om min fd hund Madde. Detta är till hennes ära:
 
Madde älskade vatten. Verkligen ÄLSKADE  det. Hon dök och simmade. Kolla vattnet bakom
henne på bilden, det är hon som piskar vattnet med svansen, hon kan inte låta bli så
lycklig hon är. 
 
Otroligt duktig simmare som kunde hålla på i timmar. 
 
Och stark som sjutton, för den pinnen var INTE lätt.
 
Med så mycket energi i kroppen var hon ett naturligt val vid elavbrott. ;)
 
Heja Madde som springer runt där uppe i himlen! Älskar dig! 
 
 
 

"Den skal tidlig krökes som god krok skal bli" - säger man på norska

 

Min lilla soldyrkare

Mimi och jag lade ut på långrunda lite innan åtta. När vi
kom ut till havet en halvtimme senare var det otroligt nog
helt vindstilla där också.
 
Vi gick och strosade och hade så mysigt. Satt på en bänk ett tag och gick lite till. Äntligen känns
det som att våren är här på riktigt.
 
Och Mimi som är så glad i sol och värme riktigt njöt. Och inte för att snacka om när vi
kom hem nästan 2,5 timme senare, då slafsade hon i sig vatten och när jag lade
hennes filt på balkonggolvet var hon inte sen om att nappa:
 
..och där ligger hon fortfarande och kommer nog att stanna ett bra tag. Lilla soldyrkaren.

En fd 08-pingla

På den tiden när jag var utställningshund, då brukade jag stå på sånt där bord och bli friserad och sånt och sen såg jag ut så här:
 
 
 
 
 
Numera har jag gått i pension och står inte på nåt konstigt bord, numera friseras jag så här:
 
 
 
 
 
..och när jag är klar spritter jag inte runt i en ring och visar upp mig. Det var förr. Numera gör jag så här:
 
 
 
 

Mimi - om hon hade varit katt

 
 
 
 
Men det var inte riktigt det jag ville visa. Jag blev bara så tagen när jag kom över den här texten igen och började läsa om:
 
Mimis omplacering

Det behövs visst en uppdatering ;)

Christine på Hittehund (alla vet ju att Mimi blev omplacerad genom Hittehund? ) har frågat mig hur det går med Mimi därför att jag uppdaterar ju inte bloggen. Men vem behöver en blogg när man är upptagen av en hund som Mimi liksom? 
 
Hur som helst, jag svarade Christine och så kom jag på att jag kunde göra det enkelt för mig och lägga in samma information här. Så intresserade (före detta ägare, bekanta och alla andra där ute) kan bli uppdaterade om läget:
 

Allt är bra med oss. Mimi hade lite tandsten som jag ville ta bort, men det känns så fel att söva henne. Som tur är har jag en bekant som ställer ut hundar och hon tog sig an uppdraget. Utan större problem fixade hon till Mimis tänder på tio minuter. Det var ju inte mycket och Mimi köpte läget.

 

Detta jag skall berätta om nu låter som småsaker, men för Mimi och mig är det stort: När jag fick henne vågade hon inte nosade ner i platspåsarna när jag kom från matvaruaffären. Numera sticker hon nosen neri och roterar runt som sig hör och bör. För några månader sen började hon putta till dörrar för att komma in i andra rum (hon har annars inte tagit såna initiativ) och för en vecka eller tre sen så tvingade hon in nosen i en liten springa och öppnade upp en dörr som stod på glänt som svängde MOT henne. Som sagt - låter som baggisar, men inte för oss.

 

Sen blir den lilla, vackra prinsessan buren från soffan till sängen varje kväll när vi skall lägga oss. Och när jag skall lyfta henne så korrigerar hon mig om jag inte fattar rätt grepp (efter hennes tycke) och det gör hon med att morra. När jag förstod att hon morrar för att korrigera mig - inte som att jag skulle låta henne bli - så blev hon SÅ glad. Svansen dunkar som en galning för att bekräfta att jag är rätt på det.

 

Tolv år.. Hon har olika typer av knutor/tumörer både här och där. Chansen är nog stor för att nåt är cancer. Men hon mår bra och vi njuter av livet. Känslan är dock att en dag är det bara plötsligen över. Men det tar vi när den dagen kommer.

 

Hon är lätt till bens, studsar, är kärleksfull och numera lite mer otålig och ivrig så som en äkta cocker brukar vara. Men mitt i det hela är hon självklart fortfarande underbara Mimi. 

 

Här hände något konstigt. Jag upptäckte plötsligt att Mimi satt och stirrade på mig (brukar hon
aldrig göra annat än när det är tid för mat).
 
Jag frågade henne: "Vad är det, Mimi?", men jag lyckades inte tolka henne. Det känns
som att vi är så sammansvetsade att jag borde förstå, men det gjorde jag inte. Ingen
aning om vad hon ville. Tyvärr. Hon kanske bara testade något nytt? Som att se
om man kan få mat tre gånger per dag istället för två? :D 

Tidigare inlägg
RSS 2.0